- Project Runeberg -  Liten Dorrit /
257

(1856-1857) Author: Charles Dickens Translator: Rosalie Olivecrona
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att — som lagkarlar säga — ega och
besitta Henry, sade mrs Gowan.

— Naturligtvis ha de det, min vän,
sade mrs Merdle.

— Jag har framhärdat i alla möjliga
inkast och dag och natt bräkat min
lijer-na för att uppfinna medel att hindra Henry
från ingåendet af denna förbindelse.

— Utan tvifvel har du gjort det, min
vän, sade mrs Merdle.

— Och allt förgäfves. Allt har gått
mig emot. Säg mig nu. bäste vän, om
jag är ursäktad i att slutligen ha gifvit
mitt motvilliga samtycke till Henrys
giftermål i en familj, som ej tillhör
socie-teten eller om jag handlat med oförsvarlig
svaghet?

Som svar på detta direkta vädjande,
försäkrades mrs Gowan af mrs Merdle
(som nu talade som societetens orakel),
att hon fortjente de största loford, den
högsta sympathi, att hon spelat den
ädlaste rol, och att hon renad utgått ur
denna eld. Och mrs Gowan, som
naturligtvis sjelf såg tvärs igenom sin egen
slitna gardin, och visste att så väl mrs
Merdle som societeten gjorde sammaledes,
afslöt dock denna ceremoni, som hon
påbörjat den, med största allvar och
sjelf-behag.

Denna rådplägning hölls mellan fyra
och fem på eftermiddagen, under det
trakten kring Hanley Streeet, Cavendish
Square återljöd af vagnshjul och slag med
portklappen. Det hade nått denna punkt,
då mr Merdle återvände från sin dagliga
sysselsättning; den, hvarigenom han
förskaffade brittiska namnet mer och mer
anseende i alla civiliserade delar af
jordklotet. der man var i stand att uppskatta
rätta värdet al vidt utgrenade
handelsspekulationer. gigantiska resultater af
skicklighet och kapitaler. Ty ehuru ingen med
bestämdhet visste livad slags affärer mr
Merdle gjorde, utom att han fortjente
pengar, användes dock dessa uttryck
gemen-ligen vid alla ceremoniösa tillfällen, och
det ansågs för den sista artiga
tolkningen af liknelsen om kamelen och nnlsögat
att antaga dem utan vidare
efterforskningar.

För att varv en gentleman, som hade
ett dylikt storverk om händer, såg mr
Merdle temligen hvardaglig ut. och man
skulle nästan kunna tro, att han under
någon af sina vidsträckta spekulationer
kommit att byta lnifvud med nagon
underlägsen ande. Han hade gjort ett
ödsligt ströftåg genom sin boning, hvilket ej
tycktes ha annat syfte än att undfly
hof-mästarens åsyn, och inställde sig nu hos
de båda damerna.

— Jag ber om förlåtelse, sade han. i
det han helt förvirrad hejdade sina steg;
jag \isste inte att någon annan än
papegojan var här.

Men som mrs Merdle sade: *du kan
komma in!’ och som mrs Gowan sade,
att hon just ämnade gå och redan hade
stigit upp för att taga afsked, så kom
han in, ställde sig i en fönstersmyg och
såg ut genom fönstret, under det han
korsade sina händer inuti de oroliga
rock-ärmarne, samt omfattade handlofvarne,
som om de velat taga sig sjelf i förvar.
I denna ställning försjönk han i djupa
tankar och väcktes derur af sin hustru,
som ropade på honom från sin ottoman,
när de varit allena ungefar en qvars timme.

— Hä? Ja? sade mr Merdle, i det han
vände sig till henne. livad är det?

— Hvad är det? upprepade mrs Merdle.
Jag förmodar, att det är, att du ej hört
ett ord om mitt lidande.

— Ditt lidande, mrs Merdle? sade mr
Merdle. Jag visste inte att du hade
något lidande. Hvad för slags lidande?

— Lidande för din skull, sade mrs
Merdle.

— Ah! Lidande för min skull, sade
mr Merdle. Hvad är det — hvad har
jag — hvad för lidande har jag
förorsakat dig, mrs Merdle?

Talande på sitt vanliga tillbakadragna,
tankspridda, fundersamma sätt, beholde
han någon tid för att framställa donna
fråga. Som ett svagt försök att
ölvei-tyga sig om, att han var herre i huset,
afslöt han meningen med att framräcka
sitt pekfinger ät papegojan, hvilken
genast uttryckte sin tanke om saken genom
att köra näbben i det.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:34:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcdorrit/0269.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free