Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och förståndig — ett riktigt fenomen af
köpare, bankier och så’nt dert — men
säga, att kontoret hänger tungt på honom
Säger att han bär med sig kontoret på
sin rygg — alldeles som en schackerjude,
som har för stora affärer.
— Och detta, sade mrs Merdle i det
hon reste sig med de vidlyftiga
drappe-rierna fladdrande omkring sig, är just
orsaken till mitt lidande. Edmund, gif mig
din arm och för mig upp.
Mr Merdle, som sålunda lemnades
allena att fundera på, hur han bättre skulle
lämpa sig efter societeten, blickade ut
genom nio fönster efter hvarandra och
tycktes endast se nio ödemarker. Då han en
stund roat sig dermed gick han ned för
trappan och blickade uppmärksamt på alla
mattorna i bottenvåningen; gick sedan åter
upp och betraktade mattorna i första
våningen; alldeles som om de varit dystra
afgrunder, som stått i harmoni med hans
betryckta själ. Han vandrade genom alla
dessa rum på sitt vanliga sätt; det vill
säga han tycktes vara den person, som
minst af alla i verlden, hade något att
göra der. Lät mrs Merdle tillkännagifva
så mycket hon vill, att hon är hefnma
så och så många aftnar under säsongen;
hon kan ej göra det mer tydligt och
omisskänneligt än mr Merdle att han aldrig
är hemma.
Andtligen mötte han hofmästaren och
åsynen af denne ståtlige löntagare gjorde
alltid slut på honom. Tillintetgjord af
denne store man, smög han sig till sitt
toilett-rum, der han förblef instängd till
dess han före middagen åkte ut med mrs
Merdle i hennes egen vackra vagn. Vid
middagen afundades och smickrades han
som en mäktig man; prisades af
skattmästare, jurister och biskopar så mycket
han kunde önska; men en timme efter
midnatten kom han ensam hem, mötte i
sin egen sal hofmästaren, vid hvars åsyn
han slocknade som en dank, och gick
suckande till sängs.
TRETTIONDEFJERDE KAPITLET.
En arärm liarnaclar.
Mr Henry Gowan och hans hun*d voro
nu dagliga gäster på villan och
bröllopsdagen var utsatt. Vid detta tillfälle skulle
der bli en verklig sammankomst af
Bar-naclar; på det att denna högst förnäma
och högst talrika familj skulle sprida så
mycken glans öfver bröllopet, som en så
obetydlig tilldragelse kunde mottaga.
Att församla hela Barnacle familjen på
ett ställe, skulle ha varit omöjligt af
tven-ne skäl. Pro primo, emedan ingen
byggnad kunde inrymma alla medlemmarne af,
alla slägtingarne till denna högstförnäma
familj. Pro secundo, emedan öfverallt
under solen eller månan, der det fanns
en qvadrataln land, tillhörande
Stor-Brit-tanien, med nagon slags allmän syssla
hade en Barnacle lagt beslag på denna
post. Ingen oförskräckt verldsomseglare
kunde uppsätta en flaggstång på någon
fläck af jordklotet, eller i Brittiska
regeringens namn taga denna jordfläck i
bisittning, utan att Omsveps-expeditionen,
så snart denna upptäckt blef känd,
dit-sände en Barnacle och en depesch-låda.
Sålunda funnos Barnaclar öfver hela
verlden, i alla riktningar — de planterade
depeschlador i alla väderstreck.
Men, ehuru till och med Prosperos
alls-mäktiga konst skulle ha varit otillräcklig för
att sammankalla Barnaclarne från livarje
fläck af oceanen eller fasta landet, der
något fanns att förtjena, men ingenting
var att göra (utom förargelse), var det
dock ganska görligt att församla en hel
mängd Barnaclar. Mrs Gowan åtog sig
att göra detta; hon besökte ofta mr
Mea-gles och gjorde nya tillägg på listan, samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
