- Project Runeberg -  Liten Dorrit /
265

(1856-1857) Author: Charles Dickens Translator: Rosalie Olivecrona
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och “oh“, hurrade och skällde enligt
föreskrifter af familjens hufvuden; de
ned-skrefvo intetsägande motioner på papper
och lade dem i vägen för annat folks
motioner, de uppsköto obehagliga ämnen
till sent på natten och sent i sessionen
och utropade då med dygdig patriotism,
att det var för sent; de foro inåt landet
hvart de än sändes och svuro på, att
Lord Decimus hade uppväckt näringarne
ur sin vanmakt och botat handeln för
fallandesjuka, hade fördubblat
sädesskörden och fyrdubblat höskörden, samt tillät
guld att i oändlighet flyga ur banken och
sprida sig kring landet Familjens
hufvuden utdelade dessa Barnaclar, som om
de varit nummerkort (icke målare) vid
alla publika sammankomster och
middagar, der de buro vittne om de tjenster
som deras hög- och välborna slägtingar
gjort och framhöllo Barnaclarne vid alla
möjliga tillfällen. De voro enligt samma
order närvarande vid alla val; de
afträd-de sina platser vid första tillsägelse och
på de billigaste vilkor för att släppa in
andra; de hemtade och bnro bort, de
krö-po och bedrogo, mutade och åto all slags
orenlighet, samt voro outtröttliga i att
tjena det allmänna. Och i hela
Omsveps-expeditionen fanns ej någon lista på
sysslor, som kunde bli lediga någorstädes
inom ett halft århundrade, från en
skatt-kammar-kansler till en chinesisk konsul
och upp igen till general-guvernör öfver
Indien, der ej bland aspiranterna till dessa
platser ett eller flera af dessa hungriga
och efterhängsna Barnaclars namn fanns
antecknadt.

Naturligtvis var det endast strödda
Barnaclar af alla slag, som bevistade
bröllopet, ty de utgjorde ej mer än två tjog
och livad är väl det jemfördt med Legio!
Men dessa strödda exemplar foreföllo som
en svärm i villan vid Twickenham och
uppfyllde den. En Barnacle (biträdd af
en Barnacle) vigde det lyckliga paret, och
det behagade Lord Decimus Titus
Barnacle sjelf att föra mrs Meagles ut till
frukostbordet.

Måltiden var ej så angenäm och
naturlig, som den kunde ha varit. Mr Mea-

gles, som nedtyngdes af det goda
sällskapet, oaktadt det värde han satte på
detsamma, var icke sig sjelf. Mrs Gowan
var sig sjelf. men det hjelpte ej upp
honom. Den dikten, att det ej var mr
Meagles, som lagt hinder i vägen, utan
familjens storhet, och att familjens storhet
| slutligen gett med sig, så att der nu
herr-! skade en ljuflig endrägt, gjorde sig
gäl-! lande vid detta tillfälle, ehuru den ej öppet
j uttrycktes. Så kände Barnaclarne, att de
j för sin del ej skulle ha vidare att göra
med Meagles, när denna dags
beskyddar-rol var utspelt; och Meagles kände
det-j samma å sin sida. Så var der Gowan,
som, i det han förfäktade sin rättighet
J att som en bedragen man hysa agg mot
| familjen, och som kanske tillåtit sin mor
att bjuda dem dit, lika mycket i hopp
om att förarga dem som i någon annan
välvillig afsigt, på ett skrytsamt sätt satte
sin pensel och sin fattigdom under deras
näsor och sade dem, att han i sinom tid
hoppades kunna bestå sin hustru en
bröd-och en ostkant, samt bad dem, som
(lyck-I ligare än han sjelf) blefvo väl försörjda
! och kunde köpa en målning, att vara så
! goda och komma ihåg den fattigo
måla-i ren. Så var der Lord Decimus, ett
under på sin egen parlamentariska piedestal,
som nu visade sig vara den mest
hög-j trafvande personen i sällskapet; han
ön-j skade brudparet lycka i en serie af
platt-heter, som skulle ha kommit håren att
resa sig på hvarje uppriktig discipels och
troendes hufvud; med en idiotisk elefants
hela foglighet trafvade han igenom
ängsliga labyrinther af meningar, hvilka han
tycktes anse för landsvägar och visade
sig ej en gång håged att hitta ut derifrån.
Så kunde ej mr Titus Barnacle undgå
att känna, att det var en person i
sällskapet, hvilken kunde ha blifvit störd i
sin lifstidslänga sittning som officiell
personlighet för Sir Thomas Lawrence, om
det varit möjligt att störa honom;
under det Barnacle junior med förtrytelse
meddelade tvenne unga dufna gentlemen,
hans slägtingar, att der var en karl, hör
på, som hade kommit till vart
departement utan fullmakt och sagt, att han ön-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:34:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcdorrit/0277.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free