Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skade veta, ser ni; och om, hör på, han
nu skulle bryta ut här, som han väl
kunde vara i stånd till, ser ni (ty man kan
aldrig veta hvad en så’n der obelefvad
rabulist kan ta sig till), och om man skulle
säga, hör på, att han just nu på
ögonblicket ville veta det, ser ni, så vore det
ju kostligt; vore det inte?
Den bästa delen af högtiden var dock
för Clennam den plågsammaste. Då mr
och mrs Meagles slutligen omfamnade Pet
i rummet med de tvenne porträtterna (der
ej de fremmande voro), innan de följde
henne öfver den tröskel, hvilken hon
aldrig mer skulle beträda för att vara den
fordna Pet och den fordna glädjen, kunde
ingenting vara mer enkelt och mer
naturligt än deras uppförande Gowan sjelf
var rörd och besvarade mr Meagles: “O
Gowan, vårda henne ömt, vårda henne
ömt!» med ett allvarligt: rvar ej så
nedslagen, ty, vid Himlen, jag lofvar det!“
Och så, med ännu några snyftningar
och kärleksfulla ord, samt en sista
förtroendefull blick på Clennam, som
påminde honom om sitt löfte, lutade Pet
sig tillbaka i vagnen, hennes man
hvif-tade med handen och de voro på väg till
Dover. Ehuru ej förrän den trogna mrs
Tickit, i sidenklädning och ramsvarta
lockar, rusat fram från något gömställe och
kastat sina skor efter vagnen; en
uppenbarelse, som förorsakade det förnäma
sällskapet i fönstren stor förvåning.
Det sagda sällskapet var nu befriadt
från vidare tjenstgöring och som de
Bar-nacliska cheferna hade något brådtom (ty
de skulle just expediera ett par poster,
som annars kunnat gå direkte till sina
destinationsorter, i stället för att drifva
omkring på hafvet, som den Flygande
Holländaren, och göra omständliga
anordningar för att hejda några vigtiga affärer,
hvilka riskerade att bli afgjorda)
skingrade det sig åt olika håll; sedan det med
största nedlåtenhet gifvit mr och mrs
Meagles en allmän försäkran om, att hvad
det gjort der, hade det gjort som en
uppoffring för deras bästa, på samma sätt,
som det i sin officiella nedlåtenhet mot
mr John Bull försäkrade denne
olyckligaste bland varelser derom.
En sorglig tomhet qvarstannade i
huset och i faderns, moderns och Clennams
hjertan. Af de minnen mr Meagles
framkallade till sin tröst, fanns det endast ett,
som gjorde honom något godt.
— Det är ändå mycket
tillfredställande, Arthur, sade han, att komma ihåg.
— Det förflutna? sade Clennam.
— Ja — men jag menar sällskapet.
Det hade gjort honom mer nedstämd
och olycklig för tillfället, men nu gjorde
det honom verkligen godt.
— Det är mycket tillfredsställande, sade
han, ofta upprepande denna anmärkning
under loppet af aftonen. Ett så förnämt
sällskap ?
TRETTIONDEFEMTE KAPITLET.
Ilvad xom var bahum mr Panvhx pä liten Dorrit* hand.
Det var vid denna tid, som Pancks,
uppfyllande sin öfverenskommelse med
Clennam, för honom yppade hela
spådomshistorien och berättade honom lilla
Dorrits lycka. Hennes far var laglig
arf-vinge till en stor egendom, som länge
legat okänd och under tiden förökats,
emedan ingen gjort anspråk derpå. Hans
rätt dertill var nu obestridlig, ingenting
stod i vägen derför, Marshalseas portar
voro öppnade, Marshalseas murar voro
nedfallna, några få penndrag och han
skulle bli utomordentligt rik.
I sitt uppspårande af rätten till hela
denna egendom, hade mr Pancks visat en
skarpsinnighet, som ingenting kunde gäc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
