Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Mitt bästa barn — började Clennam.
— Ja, jag vet att jag har orätt,
ursäktade hon sig blygt, men tänk ej
der-före sämre om mig; det har växt upp
med mig här.
Fängelset, som förderfvar s& mycket,
hade dock ej fläckat lilla Dorrits sinne
mer. Ehuru denna förvillelse härrörde
från det deltagande hon kände för den
stackars fången, sin far, var dock detta
det sista ^spår af fängelsets atmosfer, som
Clennam någonsin såg hos henne.
Han tänkte detta och ville ej säga mer.
Med denna tanke framställde sig för
honom hennes renhet och godhet i det
klaraste ljus. Den lilla fläcken gjorde dem
än skönare.
Utmattad af egen sinnesrörelse och
öf-verväldigad af den i rummet herrskande
tystnaden, blef hennes hand småningom
slapp och upphörde att fläkta och hennes
liufvud nedsjönk på kudden bredvid
faderns. Clennam steg sakta upp, öppnade
och tillslöt dörren ljudlöst, gick ut från
fängelset och förde lugnet med sig på de
oroliga gatorna-
TRETTIONDES JETTE KAPITLET.
Marshalsen blir faderlöst.
Och nu var den dagen inne, då mr
Dorrit och hans familj för alltid skulle
lemna fängelset, då stenarne på dess så
mycket beträdda gård skulle upphöra att
känna dem.
Mellantiden hade varit kort, men han
hade högligen beklagat sig öfver dess längd
och varit mycket sträng emot mr Rugg,
i anseende till uppskofvet. Han hade
varit högdragen mot, mr Rugg och hotat
att använda någon annan. Han hade bedt
mr Rugg ej draga fördel af att ha funnit
honom på detta ställe, men att göra sin
skyldighet och göra den med skyndsamhet.
Han sade mr Rugg, att han kände hvad
slags folk lagkarlar och advokater voro,
men att han ej skulle underkasta sig
något prejeri. Då denne gentleman ödmjukt
försäkrade, att han ansträngde sig till sitt
yttersta, var miss Fanny ganska snäf emot
honom; önskade få veta, om han kunde
göra mindre, när man ett dussin gånger
sagt honom att man ej gjorde afseende
på utgifterna, samt uttryckte en förmodan,
att han glömde hvem han talade med.
Emot marskalken, som varit der många
år, och med hvilken han aldrig förr haft
någon tvist, uppförde mr Dorrit sig med
mycken stränghet. Då denne embetsman
personligen framförde sina lyckönskningar,
erbjöd han mr Dorrit tvenne rum i sitt
hus till fritt begagnande, så länge han
qvardröjde. Mr Dorrit tackade honom
för ögonblicket och svarade, att han skulle
tänka på saken; men marskalken hade ej
förr gått, än han satte sig ned och
till-skref honom en skarp biljett, i hvilken
han anmärkte, att han aldrig vid några
föregående tillfällen hade haft äran att
emottaga hans lyckönskningar (detta var
sannt, ty det hade verkligen aldrig varit
något förut att lyckönska honom till) och
att han nu bad om tillåtelse att för sig
och sin familj få afslå marskalkens tillbud,
med skyldig tacksamhet för dess
oegennyttiga karakter och oberoende af
verlds-liga intressen.
Ehuru hans bror visade en så dunkel
gnista medvetande af deras förändrade
ställning, att det var mycket tvifvelaktigt,
om han förstod den, lät mr Dorrit de
strumpväfvare, skräddare, hattmakare och
skomakare, som han ditkallat för egen
räkning, också taga mått af honom till
nya kläder, och befallte, att hans gamla
skulle borttagas och brännas. Miss Fanny
och inr Tip behöfde inga förmaningar för
att visa sig utstyrda med högsta elegans
efter nyaste modet; dessa tre tillbragte
denna mellantid tillstammans i det bästa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
