Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hotellet i grannskapet — ehuru, som miss
Fanny sade, det bästa verkligen var
ganska dåligt. I sammanhang dermed hade
mr Tip hyrt sig en kabriolett, häst och
jockej, ett ganska nätt ekipage, som man
vanligen kunde se två å tre timmar i
sender,’; som en prydnad för Borougn High
Street, utanför Marshalsea-fängelset. En
liten blygsam hyrvagn med parhästar sågs
också allt som oftast der; då miss Fanny
steg ur och i densamma oroade hon
marskalkens döttrar medelst en exposition af
oåtkomliga hattar.
En stor mängd affärer handhades
under denna korta tid. Ibland andra item
anmodades också Messrs Peddle och Pool,
advokater, vid Monument Yard, af sin
klient, Edward Dorrit, Esq. att tillställa
mr Clennam ett bref med en innesluten
summa af tjugufem pund, nio shilling och
åtta pence, såsom varande det belopp af
kapital och ränta, beräknad efter fem
procent per annum, hvilket deras klient
ansåg sig skyldig mr Clennam. Messrs
Peddle och Pool hade också af sin klient
erhållit uppdrag att vid afsändandet af
detta meddelande med thy åtföljande
remiss påminna mr Clennam om, att han
aldrig blifvit anmodad om det
penningförskott, som nu återbetalades
(portoafgiften inberäknad) och att underrätta
honom om, att det aldrig blifvit emottaget
om det öppet erbjudits i hans namn. Härpå
anhöllo de om ett stämpladt qvitto och
förblefvo hans ödmjuka tjenare. En mängd
affärer skulle äfven uppgöras inom det så
snart faderlösa Marshalsea, af mr Dorrit,
som så länge varit dess fäder, och hvilka
hufvudsakligen bestodo af ansökningar,
gjorda af medlemmarne och angående
mindre penningesummor. Han besvarade dessa
med stor frikostighet och utan att brista
i formalitet; ty han skref alltid först för
att utsätta tiden, då supplikanten fick
uppvakta honom i hans rum, der han
emot-tog honom, omgifven af en stor mängd
dokumenter; han bifogade sin gåfva (ty
han sade i hvarje dylikt fall: »det är en
gåfva ej ett lån”) med många visa råd,
innebärande det hoppet att han,
Marshal-seas afgående fader, länge skulle ihåg-
kommas som ett bevis på, att en man
äfven der kunde bibehålla den honom
tillkommande aktningen af sig sjelf och af
andra.
Medlemmarne voro ej afundsjuka. Utom
den personliga och traditionella aktning
de hyste för en man, som så länge varit
medlem af deras samfund, gaf denna
händelse detsamma ett visst anseende och
gjorde det ryktbart i tidningarne. Kanske
också flera, än som märkte det, trodde att
samma sak likväl hade kunnat händt dem
sjelfva i ödets lotteri, och att något
dylikt än kunde hända dem en eller annan
dag. De togo det således mycket väl.
Några få voro nedslagna vid tanken att
bli qvarlemnade och att förblifva fattiga;
men äfven dessa missunnade ej familjen
den lysande vändningen i dess öde. Det
kunde -ha funnits vida mer afund inom
mer bildade cirklar. Det är troligt att
personer i medelmåttiga vilkor hade varit
mindre ädelmodigt sinnade än
medlemmarne, som lefde från hand till mun —
ifrån pantlånarens hand till dagens middag.
De uppsatte en adress till honom,
hvilken de öfverlemnade, nätt infattad i glas
och ram (ehuru den ej sedermera var
synlig i familjeresidenset eller förvarades bland
familjepapperen); hvarpå han gaf ett
nådigt svar. I detta dokument försäkrade
han dem, på ett kungligt sätt, att han
emottog deras försäkringar om
tillgifven-het med full öfvertygelse om deras
uppriktighet; han uppmanade dem också
återigen att i allmänhet följa hans exempel
— hvilket de otvifvelaktigt gerna ville ha
gjort, åtminstone hvad emottagandet af
en stor förmögenhet beträffar. Han
begagnade sig af samma tillfälle för att
inbjuda dem till en betydelsefull fest, som
skulle ges på gården åt hela samfundet
och hvarvid han antydde, att han skulle
ha den äran att dricka en afskedsskål för
deras helsa och lycka, som han snart skulle
lernna.
Han åt ej sjelf middag vid denna
publika måltid (den egde rum klockan tu
och hans middagar kommo ej förrän sex
från hotellet, men hans son var så god
och föreställde värd vid det förnämsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
