Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den, sedan alla dessa afdrag voro gjorda,
var det mrs Generals åligganden att
fernissa. Under denna bildningsprocess
doppade hon den minsta af borstar i den
största af krukor och fernissade ytan af
hvarje föremål, som kom under hennes
betraktelse. Ju mera sprucket det var,
desto mera fernissades det af mrs
General.
Det var fernissa i mrs Generals röst,
i hennes vidrörande, ja, hennes
personlighet spridde en atmosfer af fernissa
omkring sig. Om mrs General hade några
drömmar, borde också de ha varit
fernissade, der hon nu låg sofvande i den
gode Sankt Bernhards armar under det
de fjäderlika snöflingorna nedföllo på
byggnadens tak.
TREDJE KAPITLET.
Pfi riigen.
Den klara morgonsolen bländade ögat,
snön hade upphört, dimmorna hade
försvunnit, bergsluften var så klar oeh lätt
att dess inandande liknade inträdet i en ny
tillvaro.
För att än mer öka synvillan, tycktes
äfven den fasta marken försvunnen och
berget, en glänsande ödemark af ofantliga
hvita höjder och massor, vara en
molnregion, sväfvande mellan den blå
himmelen derofvan och den långt bort belägna
jorden dernerc.
Några mörka fläckar på snön, liknande
knutar på en liten tråd, hvilken började
vid klosterporten och i afslitna stycken,
som ej ännu blifvit sammanflätade,
slingrade sig nedåt backarne, visade hvar
bröderna på åtskilliga ställen voro
sysselsatta att bana vägen. Omkring porten
hade fotstegen redan börjat upptöa snön.
Med ifver förde man ut mulåsnorna, band
dem vid ringar i muren och pålastade
dem; snören med klockor fastspändes,
bördor ordnades och melodiskt ljödo
åsne-drifvarnes och ryttarnes stämmor. Några
af de tidigaste hade redan fortsatt sin
resa, och både på den jemna ytan af det
mörka vattnet nära klostret och på sin
Väg nedåt den backe, uppför hvilken våra
resande färdats gårdagen, rörde sig små
figurer af menniskor och mulåsnor,
förminskade till miniatyrer jemförda med de
ofantliga proportioner, som omgåfvo dem,
under det klockornas klara pinglande och
tungornas ljud bildade en angenäm
harmoni.
I det rum, der de superat förliden
afton, var en ny eld uppstaplad på den
gamlas fjäderlika aska och kastade sitt
sken på en tarflig frukost, bestående af
bröd, smör och mjölk. Den sken också
på familjen Dorrits kurir, som lagade i
ordning té åt sitt sällskap från ett förråd,
hvilket han medfört, tillika med åtskilliga
andra små förråder, hufvudsakligen
beräknade för den stora
besvärlighet-corp-sens nytta. Mr Gowan och Blandois af
Paris hade redan frukosterat och
spatse-rade nu fram och tillbaka vid sjön, under
det de rökte sina cigarrer.
— Gowan, hä? mumlade Tip, numera
kallad Edward Dorrit, Esquire, i det han
bläddrade i boken, sedan kuriren lemnat
dem för att frukostera. Då är Gowan
namnet på en hvalp, det är allt hvad jag
har att säga. Om det lönade mödan
skulle jag vrida om näsan på honom. Men
det lönar ej mödan — lyckligtvis för
honom. Hur är det med hans hustru, Amy?
Jag förmodar du vet det. Du känner
vanligen till dylikt.
— Hon är bättre, Edward. Men de
fara i dag.
— Jaså! De fara i dag! Nå, det är
också lycka för den karlen, sade Tip, ty
han och jag hade kunnat komma i
kollision med hvarandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
