Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der ett smutsigt papper med påskrift:
“En drunknad funnen? liängde gråtande
på den våta muren, kom han slutligen till
det hus han sökte. Ett gammalt
tegel-stenshus, så nerrökt att det var nästan
svart, stående ensamt innanför en
galler-port. Framför låg en fyrkantig gårdsplan
der en eller två buskar och en bit
gräsmatta voro lika frodiga, hvilket vill säga
mycket, då jernstaketet, hvilket inneslöt
den, var rostigt; bakom det, en villervalla
af tak och gaflar. Det var ett dubbelt
hus, med långa, smala fönster i tunga
ramar. För många, många år sedan hade
det haft i sinnet att glida ner åt ena
sidan: det hade likväl blifvit stöttadt i tid
och stödde sig nu på ett hälft, dussin
gigantiska kryckor, hvilka, tjenande till
gymnastik för grannskapets kattor, och
väderbitna af rök och öfverväxta med mossa,
numera icke syntes utgöra några säkra
stöd.
— Ingenting förändradt, sade den
resande, i det han stannade och såg sig
orftkring. Mörkt och ängsligt såsom det
alltid har varit. Ett ljus i min mors
fönster som icke tycks hafva varit släckt
sedan den tiden då jag brukade komma
hem från skolan två gånger om året, och
släpade min kappsäck öfver den här
stenläggningen. Nåväl, må så vara!
Han gick fram till dörren, som hade
ett utspringande tak skuret i träd med
draperier i festoner hållna af små
barn-hufvuden, som tycktes vara besvärade af
vatten i hjernan; det hela utfördt efter
en på sin tid mycket beundrad modell till
en grafmonument. Ilan knackade.
Släpande steg hördes snart på stengolfvet i
förstugan, och dörren öppnades af en
gammal man, lutande och hopkrumpen, men
med skarpa, genomträngande ögon.
Han hade ett ljus i handen, och
höll det högt upp ett ögonblick till
ytterligare hjelp för sina skarpa ögon.
— Ah, mr Arthur? sade han, utan
minsta rörelse, ni har då ändtligen
kommit hem? Stig in.
Mr Arthur steg in och stängde dörren.
— Ni har vuxit och blifvit fet, sade
den gamle mannen i det han vände sig
om och såg på honom med ljuset högt
upplyftadt igen och skakande på
hufvu-det; men ni kommer inte upp emot er
far i min tanke. Inte mot er mor heller.
— Hur står det till med min mor?
— Det är alltid lika med henne nu.
Hon ligger till sängs alltsomoftast, håller
sig inne i sitt rum, och har inte lemnät
det femton gånger på lika många år,
Arthur. De voro inkomna i en tarflig,
ödslig matsal. Den gamle mannen hade satt
ned sitt ljus på bordet, och under det
han stödde sin högra armbåge med
ven-stra handen, strök han sina skinntorra
kinder, alltjemnt betraktande den nyss
anlände gästen. Denne räckte honom sin
hand. Den gamle mannen mottog den
med sjmbar köld, och tycktes föredraga
sina torra kinder, till hvilka han
återvände så fort han kunde.
— Jag tviflar på att din mor tycker
om att du kommer hem på sabbathen,
Arthur, sade han, skakande forsigtigt på
hufvudet.
— Ni vill väl icke att jag skall gå min
väg igen?
— Ah! Jag! jag! jag är inte herre
här. Det är inte hvad jag skulle vilja.
Jag har gått och medlat mellan din far
och din mor i så många år. Jag gör
inte anspråk på att gå emellan dig och
din mor.
— Vill ni säga henne att jag är
kommen?
— Ja, Arthur, ja. Det förstår sig.
Jag skall säga henne att du är kommen.
Vänta lite härinne. Du finner icke
rummet förändradt. Han tog ett annat ljus
från skänken, tände på det, lemnade det
första qvar på bordet och gick ut. Han
var en liten skallig gubbe, i en högaxlad
svart rock. och väst, grå byxor och länga
grå damaskor. Att dömma af hans drägt
kunde han hafva varit antingen
bokhållare eller betjent, och hade i sjelfva
verket länge varit begge delarne. Det fanns
i hela hans drägt ingenting, som liknade
en prydnad, med undantag af en klocka,
som var nedsänkt på djupet af den
der-till bestämda fickan medelst ett gammalt
svart band, hvarvid hängde en anlupen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
