Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Lemnar ni aldrig ert rum, min mor?“
— “Huru skulle jag kunna det; gikten
ocli dess följeslagare,
ålderdomsbräcklig-heten eller en nervös åkomma — namn
gör nu ingenting till saken — liafva
betagit mig mina lemmars • bruk. Jag
lemnar aldrig mitt rum. Jag har icke varit
utom den der dörren — säg honom på
hur lång tid, “ sade hon, talande till
någon som stod bakom henne, och utan
att vända sig om.
— “Tolf år nästa Jul“, svarade en hes
röst från den mörka vrån der bakom.
— “Ar det Affery?" frågade Arthur,
tittande dit bort,
— Den hesa rösten svarade att det var
Affery: och en gammal gumma visade sig
i det dunkla ljus-skenet, helsade kort på
Arthur och försvann åter i mörkret.
— “Jag kan,“ sade mrs Clennam,
pekande med en lindrig rörelse af sin
fla-nell-betäckta hand på en rullstol, som stod
framför en hög, väl tillåst, skrifbyrå,
..jag kan sysselsätta mig med mina pligter
i affärsväg, och jag tackar Herran för
denna nåd. Det är en stor nåd. Men
inte mera tal om affärer i dag. Det är
svårt väder i qväll, är det icke?“
— “Jo, min mor.“
—“Snögar det?“
— “Snöga, min mor? Yi äro ju
endast i September."
— “Alla årstider äro lika för mig“
återtog hon, med en slags sträf njutning
— “Jag vet hvarken af sommar eller
vinter, der jag sitter här instängd. Det har
behagat Herren att ställa mig utom allt
sådant, “
— Med sina kalla gråa ögon, sitt kalla
gråa hår, och, sina orörliga anletsdrag,
stela som vecken i hennes stenagtiga
huf-vudbonad — förekom den
omständigheten att hon var utanför livarje
årstidernas inflytande, blott såsom en naturlig
följd deraf att hon var utanför allt
inflytande af hvarje vexlande sinnesrörelse.
På det lilla bordet bredvid henne lägo
två eller tre böcker, hennes näsduk, ett
par glasögon med stålbågar, nyss
utlagda, och en gammalmodig guldklocka med
en tung dubbelboett. På detta sistnämn-
da föremål hvilade nu hennes sons ögon
och hennes egna på samma gång.
— “Jag ser, min mor, att ni har
rigtigt mottagit paketet som jag skickade
er vid min fars död.“
— “Ja, som du ser.“
— “Jag har aldrig sett min far visa
så mycken oro för någonting, som för att
denna klocka skulle bli er direete
tillsänd."
“Jag har den här hos mig såsom ett
minne af din far.“
“Det var icke förr än i sina sista
ögonblick som han uttryckte denna
önskan. Han kunde då blott lägga sin hand
på den, och helt otydligt säga till mig
“din mor.“ Ett ögonblick förut trodde
jag att han yrade, så som han hade gjort
i flera timmar — jag tror icke att han
hade något medvetande af sina plågor
under sin korta sjukdom — då jag på
engång fick se att han vände sig i sängen
och försökte att öppna klockan."
— Yrade då icke din far, näf han
försökte att öppna den?“
«— Nej, i det ögonblicket hade han sin
fulla sans.
Mrs Clennam skakade på hufvudet; om
till åminnelse af den döde eller såsom ett
tecken att hon var af olika mening med
sin son, var icke tydligt uttryckt.
— Efter min fars död öppnade jag
den sjelf, i tanke att det måhända kunde
ligga något skrifvet papper derinuti. Men,
som jag icke behöfver säga er, min mor,
der låg ingenting annat än det gamla
klockpapperet af siden, sytt med perlor,
hvilket ni utan tvifvel fann på sin plats
emellan boetterna, der jag fann det och
lät det qvarligga.
Mrs Clennam gjorde en jakande rörelse
med hufvudet; derefter tillade hon:
— Intet ord mera om affärer på
denna dagen. Affery, klockan är nio.
Den gamla gumman städade nu utaf
det lilla bordet, gick ut ur rummet, och
återvände genast med en bricka på
hvilken stod en talrik med skorpor och ett
stycke smör, kallt, hvitt och upplagt på
ett stelt symestriskt sätt. Den gamle
mannen, som hade förblifvit stående vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
