Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
timmar. Du sade att du skulle bli
ut-hvilad om du blott fick blunda lite.
— Jag har endast blundat ett litet grand,
sade dubbelbilden.
— Klockan är half tre på morgonen,
mumlade Jeremia. Hvar är din hatt?
IIvar är din rock? Hvar är skrinet?
— Alltsammans här, sade
dubbelman-nen, knytande sömnigt, men omsorgsfullt,
en schavvl omkring halsen på sig. Vänta
lite. Gif mig nu rockärmen — inte den
ärmen, den andre. Ah! jag är inte mer
så ung som jag var. Mr Flintwinch hade
trådt honom in i rocken med kraftigaste
otålighet. — Du lofvade mig ännu ett glas
sedan jag hade hvilat ut.
— Nå så drick då! sade Jeremia, och
— qväf dig, höll jag på att säga, —
men gå din väg menade jag. Med
detsamma framtog han den ofvanbeskrifna
portvinsbuteljen, och fyllde ett glas
der-utur.
— Hennes portvin, tror jag? sade
dubbelmannen, läppjande derpå så långsamt
som hade han stått hos en vinhandlare
för att smaka på vinet och icke vetat
hvad brådska ville säga. — Hennes skäl.
Han tog sig en klunk.
— Din skål.
Han tog ännu en klunk.
— Och skål för alla vänner
rundtomkring Sanct Paulskyrkan. Med dennagamla
Londonska toast tömde han sitt glas,
satte det på bordet och tog upp skrinet.
Det var ett jernskrin ungefär en aln i
fyrkant och han bar det under armen
temligen lätt. Jeremia - betraktade med
ängsliga blickar hans sätt att bära det,
tog på det och vände det i flere
rigtnin-gar för att försäkra sig om att han höll
det riktigt fast; besvor honom att så kärt
det var honom att lefva, väl besinna hvad
som nu var honom anförtrott; derefter
smög han sig ut på tåspetsarne för att
öppna dörren för honom. Affery, som hade
förutsett denna sista rörelse, var redan
tillbaka på trappan. Allt tillgick så
vanligt och så naturligt, att hon, der hon
stod, kunde höra dörren öppnas, känna
den kyliga nattluften och se stjernorna
tindra utanför.
Men nu kom den märkvärdigaste delen
af drömmen.
Ilon kände en sådan fruktan för sin
man, att fastän hon redan var på
trappan hade hon icke kraft nog att draga
sjg tillbaka till sitt rum (hvilket hon lätt
hade kunnat göra innan han hade
hunnit bomma till dörrenj utan stod der qvar
orörlig och stirrande. Följaktligen när
han gick uppför trappan med ljuset i
handen för att gå och lägga sig, kom han
rakt emot henne. Han såg förvånad ut,
men sade icke ett ord. Han fastade
ögonen på henne och steg på; och hop,
fullkomligt kufvad genom hans makt, drog
sig långsamt tillbaka framför honom. På
detta sätt, hon gående baklänges och han
framåt, kommo de till sitt rum. De voro
knappast väl inkomna förrän mr
Flintwinch fattade sin hustru i nacken och
ruskade henne tills hon var svart i
ansigtet.
— Nå Affery, qvinna — Affery! sade
mr Flintwinch. Hvad har du haft för
en dröm? Vakna upp, då, vakna! Hvad
går åt dig?
— Hvad — går åt mig, Jeremia?
stammade mrs Flintwinch, rullande vildt sina
ögon.
— Men, Affery, då —- gumma —
Af-j fery! Du har klifvit ur sängen i sömnen,
kära du! Jag kommer upp, efter att ha’
! fallit i sömn sjelf dernere, och finner dig
här med shawlen på; jag tror maran rider
\ dig. Affery, min gumma, sade mr
Flintwinch, med ett förskräckligt grin på sitt
i uttrycksfulla ansigte, om du någonsin
| drömmer på det här viset igen, så är det
tecken till att du behöfver medicinera.
Och då skall jag ge dig en sådan dosis
j min gumma — en dosis som förslår!
Mrs Flintwinch tackade honom och
| kröp ner i sängen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
