Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEMTE KAPITLET.
UJc-angelii genh et ev.
Just som stadens klockor slogo nio på
måndagsmorgonen, blef mrs Clennam
rullad i sin stora stol af Jeremia Flintwinch,
han, som såg ut som hade han varit hängd
och nedsläppt igen, bort till sin höga
skrif-byrå. När hon hade låst upp den, fällt
ner klaffen och slagit sig till ro der, gick
Jeremia ut, möjligtvis för att hänga sig
på nytt och med bättre verkan, och
hennes son inträdde.
— Ar ni bättre i dag, min mor? Hon
skakade på hufvudet med samma uttryck
af en sorts stråf njutning, som hon hade
visat aftonen förut när hon talade om
vädret. Jag blir aldrig bättre så länge
jag lefver. Det är väl för mig Arthur,
att jag vet detta och kan bära det.
Som hon der satt med händerna lagda
hvar för sig på byråklaffen, och med den
tornlika byrån framför sig, såg det ut
som om hon spelade på en stum orgel.
Ilennes son tänkte så (han hade redan
många gånger tänkt det i fordna dagar)
under det han nu satte sig ned bredvid
henne.
Hon öppnade en eller två lådor, såg
på några papper och lade dem in igen.
I hennes sträfva ansigte fanns ingen enda
muskel, som någon gång gaf efter, så att
en uppmärksam betraktare kunde haft
någon ledning till den mörka labyrinthen af
hennes tankar.
— Skall jag tala om våra
angelägenheter min mor? Ar ni böjd för att
sysselsätta er med affärer?
— Om jag är böjd för det, Arthur?
snarare, är du det? Din far har varit
död mer än ett år. Hela denna tid har
jag varit till din tjenst, afvaktande hvad
du behagade göra.
— Der var så mycket att ordna innan
jag kunde begifva mig utaf; och när jag
ändtligen kunde det, så reste jag omkring
lite för att njuta någon hvila och
förströelse.
Hon vände ansigtet åt honom, som om
hon icke hade rigtigt hört eller förstått
hans sista ord.
— Hvila och förströelse.
Hon såg sig omkring i det dystra
rummet, under det en rörelse på läpparne
tillkännagaf att hon tyst upprepa.de orden
för sig sjelf, och syntes kalla rummet till
vittne huru litet af någondera det erbjöd
henne.
— Dessutom, min mor, då ni är den
enda verkställaren af min fars yttersta
vilja, och äger att styra och förvalta
förmögenheten efter ert behag, fanns der
litet eller intet för mig att uträtta, innan
ni hade fått tid att ordna affärerna så
som ni ville.
— Räkenskaperna äro uppgjorda,
svarade hon, jag har dem här .Qvittenserna
haf-va alla blifvit genomsedda och beriktigade.
Du kan öfverse dem när du vill Arthur;
nu, om du så behagar.
— Det är mig aldeles nog, min mor,
att veta att affärerna äro afslutade. Skall
jag fortfara?
— Hvarför icke! sade hon med sin
iskalla ton.
— Min mor, vårt hus har gjort allt
mindre affärer sedan några år, och våra
transaktioner hafva blifvit allt mindre
fördelaktiga. Yi hafva aldrig visat vidsträckt
förtroende, eller synnerligen inbjudit
andra att göra affärer med oss; vi hafva
icke fästat folk vid oss; den väg vi gått
är icke i nutidens anda, och vi hafva
blifvit lemnade långt bakom. Jag
behöf-ver icke vidlöftigt utbreda mig öfver detta
ämne för er min mor. Ni känner det
tillräckligt.
— Jag vet hvad du menar, svarade
hon med en ton af förbehållsamliet.
— Till och med detta gamla hus, der
vi nu befinna oss, fortfor hennes son, är
ett bevis på hvad jag sagt. I min fars
tidigare år, och före honom, i hans
onkels tid, var det här på stället som alla
affärer uppgjordes, och detta hus var en
samlingsplats för affärsmän. Numera
återstår det här som en anomali, urmodigt
och till ingen nytta. Alla våra
consig-nationer hafva länge varit gjorda till Ro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
