Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
China for att sköta affärerna der, under
det ni skötte dem här hemma (ehuruväl
jag ännu i denna stund icke vet om dessa
voro de vilkor hvarom J öfverenskommo),
och att det var er vilja att jag skulle
stanna hos er, tilldess jag var tjugu år
gammal, och sedan, som jag gjorde,
be-gifva mig ut till honom. Ni blir väl inte
förtörnad för det jag påminner er om
detta efter tjugo års förlopp?
— Jag väntar för att höra hvarföre
du påminner mig derom?
Han sänkte sin röst, och sade, med
synbar motvilja och ansträngning:
— Jag önskar fråga er, min mor, om
det någonsin föll er in att misstänka —
Yid ordet: misstänka, vände hon
ögonen åt sin sons sida, ögonblickligen och
med en mörk min. Derefter lät hon dem
vända sig mot elden igen; men den
mörka minen sväfvade öfver dem
fortfarande, såsom hade den gamle egyptiske
bildhuggaren ämnat att det hårda
granitansigtet skulle rynka pannan i långa
tidsåldrar.
— att han hade något hemligt minne
som förorsakade honom sinnesoro —
sam-vetsqval? — om ni någonsin märkte i
hans uppförande någonting som gaf detta
tillkänna, eller talade med honom derom,
eller hörde honom någonsin syfta åt
något sådant?
— Jag förstår icke hvad slags
hemligt minne som du söker antyda att din
far plågades utaf, svarade hon, efter en
stunds tystnad. Du talar så
hemligthets-fullt.
— Ar det möjligt min mor, — sonen
böjde sig framåt för att vara henne närmare
när han framhviskade detta, under det
han med nervös oro lade handen på
byråklaffen, — är det möjligt, att han
olyckligtvis hade gjort orätt mot någon, utan
att hafva godtgjordt det sedan?
Betraktande honom med vredgad blick,
böjde hon sig tillbaka i sin stol för att
aflägsna sig ifrån honom, men gaf honom
intet svar.
— Jag känner djupt, min mor, att om
denna tanke aldrig uppstigit hos er,
måste det synas grymt och onaturligt af mig,
att, till och med i största förtroende,
gif-va luft åt den. Men jag kan icke
förvisa den ifrån mitt sinne. Tid och
ombyte af föremål (jag har försökt begge
delarna innan jag bröt tystnaden) hafva
icke kunnat utplåna den. Kom ihåg, jag
såg uttrycket i hans ansigte, då han
lem-nade klockan i min vård och bemödade
sig att göra det begripligt för mig, att
han sände den till er, såsom ett tecken
hvars mening ni skulle förstå. Kom ihåg,
jag såg honom i hans sista stunder med
pennan i hand för att försöka att skrifva
några ord som voro ämnade till er, men
dem han icke kunde förmå utföra. Ju
mer den vacklande misstanka jag hyser
är aflägsen och svår, ju starkare äro de
omständigheter som gifva den sken af
sannolikhet för mig. För Guds skuld,
låtom oss samvetsgrannt undersöka om
det kan finnas någon begången orättvisa
den vi kunde godtgöra. Ingen kan förmå
att åstadkomma detta mer än ni, min mor.
Sittande ännu så tillbakalutad i stolen
att den, genom hennes tyngd, tid efter
annan rörde sig på sina rullar, och
liknande ett grymt spöke, som gled bort
ifrån honom, lyftade hon nu upp sin
ven-stra arm, böjd vid armbågen, satte
baksidan af handen emot sitt ansigte och såg
på honom under fortfarande tystnad.
— Under sträfvandet efter egodelar,
och vid genomdrifvandet af mången
vansklig affär — jag har begynnt att tala om
sådant nu, oeh jag måste fortsätta, — kan
möjligen någon hafva blifvit förfördelad,
ruinerad, bedragen. Ni var redan
innan jag föddes rörelsekraften i hela
ina-chineriet; er starkare själ hade ingjutit
sig i alla min fars företag, för mer än
fyratio år sedan. Ni kan lugna mina
tvifvel, jag tror det, om ni verkligen vill
hjelpa mig att upptäcka sanna
förhållandet. Yill ni det, min mor?
Han tystnade i hopp att hon skulle
tala. Men hennes gråa hår var icke
mera orörligt der det låg del idt slätt öfver
pannan, ån hennes fast tillslutna läppar.
— Om upprättelse, om ersättning, kan
gifvas åt någon, låt mig få veta det och
låt oss göra det. Ja, min mor, om det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
