Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ombyte af ämne, som alls icke medförde
något ombyte af ton eller sätt, ringde _
han pä klockan.
Men mrs Clennam beslöt att behandla
sig sjelf med större stränghet än vanligt, j
i anledning af att man kunnat förmoda |
det hon kunde vara obekant med
godtgö-relse för begångna fel. och nekade der- !
före att äta sina ostron när de buros in.
De sågo verkligen frestande ut: åtta till
antalet, upplagda cirkelrundt pä en hvit
tallrick som stod på en bricka, öfvertäekt
med en hvit servet; flankerade på ena
sidan af e i skifva franskt bröd med smör
på, och på den andra af ett litet glas
kyligt vin och vatten; men hon förblef
obeveklig och skickade bort dem igen — j
införande, tvifvelsutan, denna handling sig j
till favör i sitt conto med evigheten.
Denna ostron-måltid blef icke inburen
af Affery, men af den lilla flickan som
hade visat sig när klockan ringde;
densamma som var inne i det svagt upply- j
sta rummet aftonen förut. Nu, då han i
hade tillfälle att närmare betrakta henne,
fann Arthur att hennes späda
kroppsbyggnad och tarfliga, enkla drägt gåfvo
henne utseende af att vara vida yngre
än hon var. Fastän en flicka på
åtminstone två och tjugo år, skulle man
vid att hastigt gå förbi henue på gatan,
trott henne vara föga mer än hälften så
gammal. Icke derföre att hennes ansigte
var så ungdomligt, ty deri uttrycktes
sannerligen vida mer eftertänksamhet och
bekymmer än som vanligtvis tillhöra hen- ;
nes år; men hon var så liten och rörlig, j
så tyst och så blyg, och syntes så med- l
veton utaf huru litet hon var på sin plats !
ibland de trenne hårda gamla
menniskor-na, att hela hennes sätt och utseende
liknade ett kufvadt barns.
På ett hårdt sätt, och ett obestämdt
sätt, som vacklade emellan beskydd och
förödmjukande, bestänkandet från en
vattenkanna och tryckningen från en
hydraulisk press, visade mrs Clennam ett
ser-skildt intresse för denna lilla, af henue
beroende, varelse. Till och med i det
ögonblicket då hon inträdde kallad af
klockans häftiga ringning, då modren ge-
nom den besynnerliga rörelsen med armen
_syntes vilja skydda sig mot sin son, hade
mrs Clennams ögon en serskild blick som
antydde att hon igenkände henne och som
I syntes henne serskildt ämnad. På
sara-j ma sätt som det finnes grader i hårdhet
i den hårdaste metall, och schatteringar
äfven i den svarta färgen, så fanns det
till och med emellan skärpan af mrs
Clennams bemötande mot hela den öfriga
meuskligheten, och mot lilla Dorrit, en
obetydlig åtskiljnad, en fin gradation.
Lilla Dorrit gick bort och sydde för
dagspenning, för så och så mycket om
dagen — eller så litet — från klockan
åtta på morgonen till klockan åtta på
i qvällen, kunde man tinga på lilla Dorrit,
j Punktligt på klockslaget anlände lilla
Dor-j rit; punktligt på klockslaget försvann hon
igen. Hvad det blef af lilla Dorrit
mellan de två åtta-slagen var en hemlighet.
Ännu ett af de moraliska phenomen
I som utmärkte lilla Dorrit! Utom den
i bestämda dagspenningen innefattade
hennes kontrakt också måltiderna. Hon
visade en utomordentlig motvilja att äta
middag i sällskap med andra, och gjorde
det aldrig då någon undflykt var möjlig.
Hon föregaf .alltid att bon hade den här
biten af sitt arbete som först skulle
slutas, eller den der biten som först skulle
börjas, och intrigerade på alla möjliga
vis — icke mycket slipadt som det
tycktes, ty ingen lät bedraga sig deraf — för
att äta sin middag allena. Hade hon
|| framgång, var hon lycklig nog att få gå
|| hvarthän som helst med sin tallrick, att
Ij ställa den på knäet, eller på någon låda,
|j eller på golfvet, eller, som det till ocb
j med troddes, att stå på tåspetsarne vid
i spiselkarmen oelx der intaga sitt tarfliga
: mål; så var dagens stora oro öfver för
lilla Dorrit.
Det var ingen lätt sak att rätt komma
| underfund med hur bila Dorrit ååg ut;
| hon var så tillbakadragen, satt med sitt
i arbete i sådana aflägsna hörn, och sprang
j sin väg helt uppskrämd om man mötte
henne i trapporna. Men det tycktes som
hade hon ett blekt genomskinligt ansigte,
! rörligt och uttrycksfullt, fast icke vackert,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
