Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gråa af spindelväf, och tomma vinbuteljer
med svamp och mögel som steg upp i
halsen pä dem. Det fanns älven midt
ibland de obegagnade buteljhyllorna,
upplysta af bleka ljusstrålar från gården
utanför, ett kassahvalf fullproppadt med gamla
hufvudböcker, som hade en förSkämd och
möglig lnkt, alldeles som uppgjordes
deras conto under nattens tystnad af
nattligen återuppstående gamla bokhållare.
Biffsteken och puddingen serverades
klockan två på bordet i matsalen, hvilket
var betäckt med en duk som på långt
när icke räckte till. Arthur åt
tillsammans med mr Flintwinch, den unge
kompanionen. Mr Flintwinch
underrättade honom om att hans mor nu hade
återvunnit sin jemna fattning, och att han
icke mera behöfde frukta att hon åter
skulle syfta på hvad som om morgonen
hade tilldragit sig. “Och gå inte du och
beskyll din far för oförrätter, Arthur",
tillade Jeremia, “engång för alla, gå inte
och gör det! Och så må det vara slut
med den saken.“
Mr Flintwinch hade redan ordnat och
dammat sitt enskildta lilla kontor, liksom
för att göra heder åt sin nya värdighet.
Han återtog denna sysselsättning när han
ätit sig mätt af biffstek och pudding, hade
med knifven slcfvat i sig all såsen och
dertill ymnigt med svagdricka, som han
gick upp och hemtade ur ett ankare i
drickrumraet bredvid matsalen. Sålunda
förfriskad, vek han upp sina rockärmar
och började på nytt sitt arbete; och mr
Arthur, som betraktade honom under det
han var sysselsatt dermed, såg tydligt att
hans fars porträtt, eller lians fars graf,
skulle vara ungefär lika meddelsamma
som denne gamle man.
— Nå, Affery, gumma, sade mr
Flint-winch, när han gick igenom förstugan,
du hade icke bäddat åt mr Arthur när
jag sist var uppe på hans rum. Rör på
spelet. Skynda dig.
Men mr Arthur fann huset så dystert
och tråkigt, och kände sådan motvilja för
att ännu en gång bevista anropandet af
timlig olycka och evigt förderf öfver hans
mors fiender (han sjelf måhända bland
deras antal), att han tillkännagaf sitt
beslut att bo på kaffehuset, der han hade
sina saker. Mr Flintwinch syntes mycket
nöjd med att bli utaf med honom, och
då hans mor icke deltog i de husliga
angelägenheterna, som sträckte sig utanför
väggarnc af hennes eget rum, utom när
det gällde att spara in någonting, så kunde
han lätt utverka detta utan att det lades
honom till last såsom en ny förbrytelse.
Man öfverenskom om vissa timmar om
dagen som skulle egnas åt affärerna, och
då hans mor, mr Flintwinch och han
skulle uppgöra räkenskaperna och genomse
nödiga papper. Derefter lemnade han
med tungt hjerta det hem han så nyss
hade återfunnit.
Men liten Dorrit?
Under ungefär fjorton dagars tid
sysselsatte affärerna honom från klockan tio
till klockan sex hvarje dag, med afdrag
af de stunder då den sjuka förtärde sina
ostron och sin rapphöna, under hviiken
tid han uppfriskade sig med en
promenad. Liten Dorrit s;®t der ibland
sysselsatt vid sitt arbete, ibland icke, ibland
visade hon sig såsom kommande helt
ödmjukt på besök, hvilket måtte hafva varit
fallet den afton, då han kom hem första
gången. Hans ursprungliga nyfikenhet
ökades med hvarje dag, som han väntade
att träffa henne, såg eller icke såg
henne, och tänkte på henne. Under
inflytandet af den hos honom
herr-skande tanken, började han till och med
grubbla öfver, om icke möjligtvis hon
kundo på något sätt vara i sammanhang
med denna sak. Slutligen föresatte han
sig att vakta på liten Dorrit, och skaffa
sig närmare kännedom om hennes historia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
