- Project Runeberg -  Liten Dorrit /
42

(1856-1857) Author: Charles Dickens Translator: Rosalie Olivecrona
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gade i doktorns smutsiga hand. Under i
tiden hade mrs Baugham varit ute i ett j
ärende till ett i fängelsets grannskap be- |
läget etablissement prydt med tre gyllene ||
kulor, och der hon var viil känd.

— Jag tackar, sade doktorn, jag tac- ji

kar. Er goda fru är aldeles lugn. Hon i

mar förträffligt.

n , :

— Jag är mycket lycklig och glad att |j

veta detta, sade gäldenärén, — fastän |j
jag lite kunde tänka mig i förra tider, j|
att —

— Att ett barn skulle födas åt er på !
ett ställe sådant som detta? sade doktorn, j

— Bah, bah, sir, livad betyder det? !
Lite mera utrymme att röra oss på är j
allt livad vi här behöfva. Vi lefva så !
lugnt här; det är många plågor som vi \
här äro befriade frän; här liuns ingen j!
portklapp, sir, för kreditorerna att hamra i
på så att hjertat sitter en stackare i hal- ’
sen. Ingen kommer här och frågar om |
herrn är hemma, och säger att lian vill j
stå på mattan utanför dörren och vänta |
tills han kommer. Ingen skrifver hotan- j
de bref och fordrar pengar, hit till detta
ställe. Det är friheten, bäste herre, det
är friheten! Jag har praktiserat på sain- j
ma sätt som i dag, både utomlands och j
hemma och orn skeppsbord, och på marsch,
och det kan jag säga er: jag vet aldrig jj
att det har gått så lugnt för sig som här jj
i dag. Få andrä ställen äro folk oro- ii
liga, plågsamma, skjutsas omkring, äro jj
ängsliga än för ett än för ett annat. In- |j
genting dylikt veta vi utaf här. Vi haf- j!
va hafva varit med om sådant — vi kän- jj
na det värsta som kunde hända; vi ha I
gått till botten engäng, vi kunna icke mera
falla, och hvad hafva vi vunnit? Fred. I
Det är rätta ordet, fred. — Och med j
denna trosbekännelse återvände doktorn, j|
som var gammal arrestant, och som nu
var mer än vanligt på tre qvart, med j
en ytterligare och ovanlig stimulus af lite j
penningar i fickan till sin kamrat i hes- ij
het, rödfnasighet, kortspel, tobak, osnygg- jj
het och bränvin.

Nu var visserligen vår gäldenär en
helt olika person mot doktorn, men han

hade redan från sitt motsatta segment af
cirkeln, börjat räkna sig till samma punkt
som denne. Till en början nästan
förkrossad genom sin fångenskap, fann han
snart en sorts lättnad deruti. Han var
under lås och bom, det är sannt, men om
ock sjelf derigenom innestängd, så
utestängdes deremot tallösa bekymmer från
honom. Ilade han varit en man med
svag karaktersstyrka för att bjuda alla
dessa bekymmer spetsen och kämpa
igenom dem, så kunde han hafva krossat
nätet som höll honom fången, eller hade
hans hjerta blifvit krossadt; men sådan
han nu var, gled han sakta utan
motstånd nedför den sluttande branten och
tog aldrig mera ett steg uppföre.

När han väl blifvit befriad från de
inkrånglade affärerna, som ingenting i
verl-den kunde skaffa någon reda uti, och
som blefvo mer och mer förvirrade
genom att återlemnas till honom af minst
ett dussin agenter efter hvarandra, livilka
icke kunde hvarken i början eller midten
eller i slutet draga någonting redigt
hvarken ur dem eller ur honom, fann han
denna eländiga tillflyktsort vara en
lugnare tillflykt än förut. Han hade
längesedan packat ur kappsäcken, och de båda
äldre barnen sprungo helt hemmastadda
och lekte på gården, under det alla
kände till den lilla och hvar och en tyckte
sig hafva en slags eganderätt till henne.

— Minsann börjar jag icke bli stolt
öfver er, sade hans vän fångvaktaren, en
vacker dag. Ni är snart den äldste
innevånaren här. Marshalsea vore icke
Marshalsea längre om ni och er familj
vore borta.

Fångvaktaren var verkligen stolt öfver
honom. Han omtalade honom i
högeligen berömmande ordalag, för de
nykomne, så snart han vändt ryggen till. —
Ni lade märke till den der, brukade han
säga, — som gick htur vaktstugan just nu?

Den nykomne’ svarade förmodligen ja.

— Uppfödd som en gentleman, om
någonsin någon varit det. Hans
uppfostran har minsann kostat pengar den.
Ilan var en gång hemma hos Marshal-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:34:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcdorrit/0336.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free