Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alla nykomna presenterades för honom.
Han var serdeles nogräknad i sina
fordringar i afseende på denna ceremoni.
Qvickhufvuden brakade utföra
presentationen med öfverdrifven ståt och artighet,
men de kunde icke lätteligen öfverskrida
hvad som i hans tanka fordrades vid ett
tillfälle af sådan vigt. Han mottog dem
i sitt tarfliga rum (ty han tyckte icke om
presentation på den öppna gården
—-någonting som ju kunde ske med hvem
som helst), med en slags undergifveh
väl-vilja. De voro välkomna till Marshalsea,
brukade han säga dem. Ja, han var ställets
fader. Så kallade folk honom
godhets-fullt; och han var så äfven, ifall en
vistelse af mer än tjugo ur på detta ställe,
gaf honom rätt till denna titel. Allt
föreföll smått här, till en början, men det
funnes godt sällskap här — fastän
sällskapet vore något blandadt — att det
blef blandadt kunde ej undvikas — samt
mycket god luft.
Det blef en temligen vanlig
omständighet att bref stuckos in under hans
dörr om natten, med en half krona uti,
eller två halfva kronor, och då och då,
men med långa mellanrum, en half
sove-reign till Marshalseas fader med
hels-ningar från en medlem af sällskapet som
lemnade stället. Han mottog dessa
gåf-vor såsom tributer från beundrare till en
offentlig person. Stundom antogo
corre-spondenterna skämtsamma benämningar,
såsom Tegelsten, Bälgen, Gamle Grogg,
Muntergök, Lurifax,
Ilund-mats-lörsälja-ren; men han ansåg detta såsom prof på
dålig smak och syntes stött deröfver.
Med tiden då det visade sig hos denna
correspondans vissa anlag att vilja
stanna utaf, och då det syntes som fordrade
den hos correspondenterna en
ansträngning den många af dem under brådskan
vid affärden icke kunde beqväma sig till,
så antog han för sed att åtfölja alla
“med-lemmar“ af ett visst anseende till
fängelseporten och att der taga afsked af dem.
Den för handen varande medlemmen
brukade då vanligtvis, sedan man gifvit
hvarandra handen till afsked, stanna och lin-
da in någonting uti ett papper, och kom
så tillbaka igen ropande — Hitåt!
Han brukade då se helt förvånad ut.
— Ar det mig? brukade han dä säga,
leende. Vid detta laget stod den andre
åter hos honom och han tillade då helt
faderligt: — Hvad har ni glömt? Hvad
kan jag göra för er?
— Jag glömde lemna detta, sade
vanligtvis den andre, — till Marshalseas
fader.
— Bäste sir, återtog han då, — han
är er innerligt förbunden. Men länge
efteråt stannade den sedan gammalt
välbekanta, obeslutsamma handen qvstr i den
ficka dit han hade lagt penningarne, på det
icke transaktionen skulle bli alltför
mycket bemärkt af mängden af de
qvarva-rande medlemmarne.
En afton hade han i sin antagna
egenskap af värd pä stället, ledsagat en större
samling medlemmar, som just fingo slippa
ut, då han på återvägen mötte en fattig
gäldenär som hade blifvit insatt veckan
förut för en liten summa, hade uppgjort
sina affärer under loppet af
eftermiddagen och som nu fick slippa ut också,
Mannen var murare, hade sin arbetsdrägt
på sig och ett knyte på armen, hans
hustru följde honom och han var vid
särdeles godt lynne.
— Gud välsigne er, sir, sade han vid
förbigåendet.
— Och er också, svarade välvilligt
Marshalseas fader.
De hade redan temligen aflägsnat sig
från hvarandra, gående åt olika håll, då
muraren ropade:
— Hör, hör! sir! och kom tillbaka till
honom.
— Dä’ ä’ inte mycket, sade muraren
i det han lade en liten hög kopparslantar
i handen på honom — men dä’ ä’ så
välment.
Aldrig förr hade Marshalseas fader
blifvit erbjuden en tribut i kopparmynt.
Hans barn hade det ofta händt och med
hans fulla medgifvande hade detta gått
till den gemensamma kassan och dermed
hade blifvit inköpt mat som han hade
ätit, drycken, som han hade druckit; men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
