Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trästolen sitta och betrakta henne med
obeskritlig ömhet. De af „medlemmarnc
som voro vittnen härtill förklarade att
fång-vaktaren, som var ungkarl, vore af naturen
skapad till familjefader. Men
fångvaktaren tackade dem och svarade. — Nej. På
det hela vore det nog för honom att se
annat folks barn omkring sig.
Det skulle vara svårt att bestämma vid
hvilken tidpunkt af hennes tidigare
lef-nnd den lilla varelsen började blifva varse
att det icke var vanligt för alla
menni-skor att lefva instängda i trånga gårdar,
omgifna af murar med spikar i öfre
kanten. Men hon var sannerligen en liten
späd varelse när hon på ett eller annat
sätt kom till den kunskapen, att hennes
fars hand, som hon höll i sin, alltid
måste lossas ur hennes vid den porten, som
öppnades med den stora nyckeln, och att,
medan hennes egna lätta steg tingo fritt
passera derbortom, tilläts aldrig hans fot
att öfverskrida denna gränslinie. En
sorgsen och beklagande blick, med hvilken hon
redan, som helt liten hade,börjat betrakta
honom, var kanhända en frukt af denna
upptäckt.
Med en sorgsen och beklagande blick
för allting omkring henne, men med
någonting deruti, som gällde honom allena,
och som syntes tala om beskydd, satt
detta Marshalsea-barnet, barnet af
Mar-shalseas fader, hos sin vän i vaktstugan,
i familjens lilla rum, eller vandrade hon
omkring på fängelse-gården, de första åtta
åren af sin lefnad. Hon hade en
sorgsen och beklagande blick för sin
egensinniga syster, för sin late bror, för de
dystra fängelsemurarne, för den bleka
men-niskohop som dvaldes derinom, för de
andra fängelsebarnens lekar, när de
hoppade och sprungo och lekte hök och
duf-va, dervid den inre gallerporten
föreställde »Hemmet.11
Tankfull oeli undrande satt hon om
sommardagarne vid eldstaden i
vaktstugan; tittande upp på himlahvalfvet
genom fönstergallren, tills hon tyckte sig
se galler af solljus stiga upp mellan sig
och sin vän, när hon vände ögonen mot
stället der han satt.
— Tänker på de gröna ängarne, kan
jag tro? — sade fångvaktaren en gång
efter att hafva länge betraktat henne.
Hvar finnes de? frågade hon.
— Jo, de finnas — derbortåt, lilla vän,
sade fångvaktaren, svängande sin nyckel
i luften. — Just derbortåt ungefär.
— Öppnar någon dem och stänger dem ?
Är det lås för dem?
Fångvaktaren bringades ur
concepter-na. — Åhnej! sade han. -—■ Inte just i
allmänhet.
— Äro de mycket vackra, Bob ? —
Hon kallade honom Bob, på hans egen
serskildta begäran och tillsägelse.
— Förtjusande. Fulla med blommor.
Der ä’ gullvifvor, der ä’ tusenskönor, der
ä’ — fångvaktaren tvekade, ty han var
icke serdeles hemma i blomstrens
nomenklatur — der ä’ maskrosor och der går
det präktigt att leka.
— Ar det mycket roligt att vara der,
Bob?
— Förträffligt, sade fångvaktaren.
— Har pappa nånsin varit der?
— Huru! — fångvaktaren hostade. —
Ack ja, han har allt varit der ibland.
— Ar han ledsen att han inte är der nu ?
— Inte synnerligen, svarade
fångvaktaren.
— Inte någon af de andra heller?
frågade hon, betraktande den sorglösa
hopen innanför. — Och är du aldeles viss
och säker derpå, Bob.
. — Yid denna qvistiga punkt i
samtalet kände Bob sig öfvervunnen oeli
bytte om ämne: detta var alltid sista
ressursen när han fann att lians lilla vän
fått lionom in i någon politisk, social eller
theologisk discurs. Men detta samtal var
uppkofvet till en hel mängd
söndagsut-flygter, som dessa två sällsamma
följeslagare företogo i hvarandras sällskap. De
brukade vandra ut från vaktstugan helt
gravitetiskt hvarannan söndags
eftermiddag, styrande kosan till någon äng eller
annan grön plats, som hade blifvit
omsorgsfullt utsökt af fångvaktaren under
veckans lopp, och der plockade hon gräs
och blommor för att bära med 8ig hem,
under det han rökte sin pipa. Efteråt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
