Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kommit på fri fot, uppmuntrade det
stackars barnet att göra ännu ett försök.
Hon väntade månad efter månad på en
sömmerska. I tidernas fullbordan kom
en modehandlerska dit, och hos henne
inställde hon sig för egen räkning.
— Jag ber om förlåtelse, min fru,
sade hon, under det hon blygt blickade in
genom dörren på modehandlerskan, som
låg gråtande på sin säng, men jag är
född här.
Alla tycktes känna till henne så snart
som de anländt,ty modehandlerskan satt
sig upp i sängen, aftorkade sina ögon
och sade just som dansmästaren hade
sagt:
— Ah! Du är då barnet? Är det så?
— Ja, min fru.
— Jag är ledsen att ej ha någonting
att ge dig, sad® modehandlerskan,
skakande på hufvudet.
— Det är ej fråga om det, min fru.
Men jag ville så gerna lära att sy, om
ni ville vara så god.
— Hvarföre skulle du lära det,
svarade modehandlerskan, med mig för dina
ögon. Det har ej varit af mycken nytta
för mig.
— Ingenting — hvad det än må vara
— tycks ha varit af mycken nytta för
dem, som komma hit, svarade hon helt
naivt; men ändå vill jag så gerna lära
mig det.
—■ Men ser du, jag är rädd att du är
för klenj invände modehandlerskan.
— Jag tror ej att jag är så klen, min
fru.
— Och se’n ser du, du är så liten, så
grufligt liten, invände åter
modehandler-skan.
— Ja, gunås, jag är visst mycket liten,
svarade Marshalseas barn, snyftande öfver
det olyckliga lyte, som så ofta var henne
ett hinder. Modehandlerskan — som
hvar-ken var knarrig eller hårdhjertad, men
endast under konkurs — blef rörd, och tog
henne välvilligt om hand, fann i henne
en utmärkt tålig och arbetsam lärjunge, j
samt gjorde henne med tiden till en skick- j
lig sömmerska.
Under tidernas förlopp, ja, just under
dessa tiders förlopp utvecklade sig
småningom hos Marshalseas fader ett nytt
karaktersdrag. Ju faderligare han blef
emot Marshalsea, ju mer beroende han
blef af sin föränderliga familjs bidrag,
desto envisare fasthängdde han vid sin
förlorade elegans. Med samma hand, som
för en halftimma sedan stoppat i fickan
en half krona, tributen från någon af
sällskapets medlemmar, borttorkade han de
tårar, som strömmade öfver hans kinder,
så snart någon syftade på, att hans
döttrar sjelfva arbetade för sitt uppehälle.
Utom sina andra dagliga bekymmer,
måste således Marshalseas barn också draga
försorg om att underhålla den eleganta
dikten, att de allesammans voro
sysslolösa tiggare.
Systern blef dansös. Hennes enda skydd
var en ruinerad onkel, som tillhörde
fa-miljecirkeln; ruinerad genom sin bror,
Marshalseas fader, visste han dock ej
mer än denne, huru dermed tillgått, men
antog detta faktum som en obestridlig
sanning. Af naturen en enkel och skygg
man, visade han ingen särdeles
känslighet öfver att hafva blifvit ruinerad, vid
den tidpunkt, då denna olycka inträffade,
vidare än att han upphörde att tvätta
sig, när slaget blef honom bekant, och
att han aldrig mer sedan tillät sig denna
lyx. I sina bättre dagar hade han varit
amatör med obetydlig musikalisk talang;
sedan han fallit med sin broder,
förvärf-vade han sig sitt uppehälle genom att
blåsa en klarinett, lika smutsig som
ega-ren, i en liten theaterorchester. Det var
vid denna theater, som hans brorsdotter
blef dansös; han hade varit ett
inventarium der, långt innan hon erhöll sin
ringa befattning och han emottog uppdraget
att tjena henne som eskort och
beskyddare just som han skulle hafva emottagit
en sjukdom, ett testamente, ett gästabud,
hunger — med ett ord allt, utom såpa.
För att sätta denna flicka i stånd att
| förtjena några skilling i veckan, var det
j| nödvändigt för Marshalsea-barnet att gå
igenom en utsökt ceremoni med fadren.
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
