Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Kors, inte vill jag säga det,
svarade han motsträfvigt, men om du ej
förstår halfqväden visa, hvad skall jag då
göra? Jag är här för några och fyrtio
pund.
För första gången under alla dessa år,
sjönk hon under bördan af sina
bekymmer. Hon upplyfte sina hopknäppta
händer öfver sitt hufvud, och snyftade ätt
det skulle döda hennes far, om han fick
veta det, samt nedföll vid den förnedrade
Tips fölter.
Det var lättare för Tip att åter bringa
henne till sansning, än för henne att
förmå honom att begripa det Marshalseas
fader skulle blifva utom sig, om han
kände sanningen. Detta var fullkomligt
obegripligt för Tip och i hans tanke endast
ett bizarrt infall. Som sådant ansåg han
det ännu, då han slutligen gaf vika för
hennes böner, understödda af onkelns och
systerns. Det var ej någon svårighet att
hitta på en förevändning för hans
återkomst; fadren trodde att dermed tillgått
på det vanliga sättet och medlemmarne,
som bättre förstodo den fromma listen än
Tip, understödde den loyalt.
Se der Marshalsea-barnets lif, och
historia vid tjugutvå års ålder. Med en
ännu lefvande tillgifvenhet för denna
eländiga gård och dessa hus, som voro hen-
nes födelseplats och hennes hem, gick hon
nu skyggt fram och tillbaka der, med ett
qvinnligt medvetande att man visade
henne för alla. Sedan hon börjat att arbeta
utanför murarne, hade hon funnit
nödvändigheten af att dölja hvar hon bodde,
och att komma och gå så hemligt som
möjligt mellan den fria staden och de
jernbommade portar, utanför hvilka hon
ännu aldrig hade sofvit. Hennes
naturliga blyghet ökades af denna
hemlighetsfullhet, och hennes lätta steg och lilla
gestalt bäfvade för de folkrika gator, som
hon passerade.
Verldsligt klok i afseende på
fattigdomen och behofvet, var hon i allt annat
oskyldig och okunnig. Oskyldig midt i
det halfmörker, genom hvilket hon såg
sin far, fängelset och den grumliga,
lefvande flod, som flöt genom och ur
detsamma.
Se der lilla Dorrits lif och historia,
då hon nu gick hem en kulen
Septemberafton, på afstånd följd af Arthur
Clen-nam. Se der lilla Dorrits lif och
historia, då hon vek af vid slutet af
London-bryggan, gick öfver densamma, vände om
igen, gick vidare till St. Georges-kyrkan,
vände hastigt om ännu en gång och
försvann genom den öppna yttre porten in
på Marshalseas lilla gård.
ÅTTONDE KAPITLET.
Lusel.
Arthur Clennam stod stilla på gatan,,
väntande för att fråga någon
förbigående, hvad detta var för ett ställe. Han
lät några personer gå sig förbi, emedan
deras anleten ej uppmuntrade honom att
göra dem några frågor, och stod ännu
väntande på gatan, då en gammal man
kom gående och vek af inåt gården.
Han gick mycket krokig och släpade
sig fram på ett långsamt, tankspriddt sätt,
som gjorde Londons hvimlande gator till
en föga säker tillflyktsort för honom. Han
var smutsigt och dåligt klädd,, i en lugg-
sliten rock, som engång varit blå,
hvilken räckte honom ned på hälarne och
var hopknäppt upp till hakan, der den
försvann i den bleka vålnaden af en
sammetskrage. En bit rödt kläde, som tjent
till styfnad för denna vålnad under dess
lifstid, var nu blottadt och stack upp vid
den gamle mannens nacke i en hoptofsad
massa af grått hår och en urblekt
spännhalsduk, som nästan petade af hatten.
Flottig och nött var också denna hatt,
som nedhängde öfver hans ögon med ett
sönderbrutet och tillskrynkladt brätte, un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
