Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ni vet också, kan jag tänka, att
min dotter Amy är född här. En god
flicka är hon, min herre, en snäll flicka,
och har länge varit min lijelp och mitt
stöd. Amy, mitt barn, sätt hit tallricken.
Mr Clennam är visst så god och
ursäktar de enkla vanor, hvartill
nödvändigheten här tvingar oss. Får jag lof att
fråga er, min herre, om ni vill göra mig
den äran att —
— Nej, jag tackar, min herre, sade
Arthur. Icke det ringaste.
Han kände sig helt och hållet förlorad
i förundran öfver denna mans sätt att
vara och öfver att han så litet tycktes
besinna att hans dotter ute i verlden
sannolikt vore förbehållsam i afseende på
sin familjs historia.
Hon fyllde hans glas, satte alla
småsakerna på bordet nära tillhands för
honom och satte sig sedan bredvid honom,
under det han åt sin aftonmåltid.
Troligen i följd af en gammal vana, lade
hon något bröd för sig sjelf och vidrörde
hans glas med sina läppar; men Arthur
såg att hon var nedstämd och ej
förtärde något. Hennes blick på sin far, som
till hälften uttryckte beundran och
stolthet, till hälften blygsel öfver honom, men
på samma gång den fullkomligaste
hän-gifvenhet och kärlek, trängde till djupet
af Arthurs hjerta.
Marshalseas fader visade en viss
nedlåtenhet mot sin bror, som han ansåg för
en god, välmenande menniska, en enskild
man, som ej förvärfvat sig någon slags
utmärkelse.
— Fredrik, sade han, du och Fanny
äta hemma i qväll, jag vet det. Hvad
har du gjort med Fanny, Fredrik?
— Hon spatserar med Tip.
— Tip — som ni bör veta — är min
son, mr Clennam. Han har varit lite j
vild, lite svår att få stadig, men början
af hans bana i verlden var kanske —
han ryckte på axlarne med en halfqväfd
suck och såg sig omkring i rummet —
lite motig. Ar detta ert första besök
här, min herre?
— Ja, det är mitt första.
— Ni kunde knappt ha varit här
sedan er barndom, utan att jag skulle
känna till det. Det händer mycket sällan
att någon — af någon betydenhet —
någon betydenhet — kommer hit, utan
att bli presenterad för mig.
— Så många som fyrti till femti om
dagen ha blifvit presenterade för min bror,
sade Fredrik, under det hans ansigte svagt
upplystes af en stråle af stolthet.
— Ja, bekräftade Marshalseas fader.
Vi ha till och med haft ett större antal.
En vacker söndag under termin, så är
det riktigt en lever — riktigt en lever.
Amy, mitt barn, jag har försökt halfva
dagen att draga mig till minnes namnet
på den der herrn från Camberwell, som
presenterades för mig förliden jul, utaf
den der hygglige kolhandlaren, som slapp
ut för sex månader sedan.
— Jag kommer ej ihåg hans namn,
pappa.
— Fredrik, kommer du ihåg hans namn?
Fredrik trodde ej att han någonsin hört
det. Ingen kunde väl heller tvifla på,
att Fredrik ju vore den siste på jorden,
till hvilken man kunde ställa en dylik
fråga med något hopp om dess
besvarande.
— Jag menar, sade hans bror, den
der herrn, som gjorde en så vacker
gerning med så mycken grannlagenhet.
Vänta! Tyst! Nej, jag har aldeles glömt
namnet.
Mr Clennam, som jag omnämnt en
vacker och grannlaga handling, så kanske ni
skulle tycka om att höra mer derom.
—- Ganska mycket, sade Arthur, i det
han vände sina ögon från det fina
huf-vud, som började sjunka, och det bleka
ansigte, öfver hvilket ett nytt bekymmer
smög sig.
— Den är så ädelmodig och visar så
mycken finkänslighet att jag anser det
nästan som min pligt att omtala den.
Jag sade också vid tillfället, att jag skulle
omnämna den så.ofta det föll sig
passande, utan afseende på min egen ömtålighet
i detta fall. En — nå väl — en — ja,
det tjenar till ingenting att dölja
sanningen — ni bör veta mr Clennam, de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
