- Project Runeberg -  Liten Dorrit /
70

(1856-1857) Author: Charles Dickens Translator: Rosalie Olivecrona
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ens, än att taga detta bittra engelska
recept för att säkert erhålla dem), och som
under en lång tidrymd och mycken oro
genomgått de andra allmänna
departe-menterna; som, enligt reglementet, blifvit
behandlade med öfversitteri i ett, sedda
öfver axeln i ett annat och erhållit
undvikande svar i ett tredje, hänvisades
slutligen till Omsveps-expeditionen och
syntes aldrig mer i dagens ljus.
Kommittéer suto, sekreterare antecknade,
fullmäktige pratade angående dem,
bokhållare inregistrerade, bokförde, kontrollerade
och debiterade dem, till dess de smälte
bort. Kortligen, alla landets
angelägenheter gingo genom Omsveps-expeditionen,
utom de, som aldrig kommo ut derifrån:
och deras namn var Legio.

Ibland angreps Omsveps-expeditionen
af onda andar. Ibland väcktes
parlamentsfrågor derom, ja, till och med motioner
eller hotades man dermed af demagoger,
så simpla och okunniga, att de ansågo
den rätta styrelse-regeln böra vära, huru
det skall göras. Då brukade den ädle
lorden eller den välborna herrn, som det
tillkom att försvara Omsveps-expeditionen
stoppa en apelsin i fickan och riktigt
draga i fält vid ett dylikt tillfälle. *) Då
brukade han komma ned till underhuset med
ett slag på bordet och möta den värde
parlaments-ledamoten ansigte mot ansigte.
Då brukade han komma dit, för att säga
den värde ledamoten, att
Omsveps-expeditionen ej blott var utan skuld i detta
fall, men berömvärd, ja, värd att
upphöjas till skyarne, just i detta fall. Då
brukade han komma dit, för att säga den
värde ledamoten, att, ehuru
Omsveps-expeditionen alltid hade rätt, ja,
fullkomligt rätt, hade den dock aldrig haft så
rätt som i detta fall. Då brukade han
komma dit, för att säga den värde
’ledamoten, att det skulle ha gjort honom
mera heder, förskaffat honom mera
anseende, mera bevisat hans goda smak,

*) Den bekante parlamentsledamoten, d’Israeli,
har den besynnerliga vanan, att aldrig öfvervara
sessionen der han kommer att tala, utan att hafva
fickorna fullstoppade med apelsiner, på hvilken
egenhet “Didsens" hänsyftar. Öfv. anm.

mera vitsordat hans goda förstånd och
använder sålunda mer än halfva
dictio-nären af dylika vanliga uttryck, om han
låtit Omsveps-expeditionen vara i fred
och aldrig vidrört detta ämne. Då
brukade han hålla ena ögat fästadt på en
låda eller påse från
Omsveps-expeditionen, som stod bakom skranket och sedan
tillintetgöra den värde ledamoten med
Om-sveps-expeditionens berättelse i detta ämne.
Och ehuru ett af de två hände:
nemli-gen, att Omsveps-expeditionen hade
ingenting att säga och sade det; eller att
det hade någonting att säga, af hvilket
den ädle lorden eller välborne herrn
misstog sig på hälften och glömde den andra
hälften; nog af Omsveps-expeditionen
voterades ofelbart af en förbindlig majoritet.

Detta departement hade, i kraft af en
lång bana af denna beskaffenhet, blifvit
en sådan plantskola för åtskilliga
högtidliga lorder hvilka ernått det ryktet att vara
riktigt öfverjordiska underverk i arbetsväg,
endast derföre att de utöfvat huru det
icke skulle göras i spetsen för
Omsveps-expeditionen. Hvad templets lägre
pre-sterskap och betjening angick, så var
resultatet af allt detta, att de voro delade
i tvenne klasser, och, ända ned till den
yngste budbäraren, endera ansågo
Omsveps-expeditionen för en gudaboren
stiftelse, som hade fullkomlig rättighet att
göra hvad den behagade; eller,
förskan-sade sig bakom en fullkomlig otro och
betraktade den som ett obestridligt ondt.

Familjen Barnade hade, någon tid
varit anställd vid Omsveps-expeditionens
administration. Titus Barnade, grenen deraf,
ansåg sig i allmänhet hafva otvetydiga
rättigheter i detta hänseende och tyckte
illa vara om någon annan familj hade
mycket att säga der. Barnades var en
mycket förnäm familj och en mycket stor
familj. De voro spridda i alla
embets-verk och innehade alla slags publika
em-beten. Endera stod nationen i ofantlig
förbindelse till Barnadarna,, eller stodo
Barnadarna i ofantlig förbindelse till
nationen. Det var ej enhälligt afgjordt huru
dermed förhöll sig, ty Barnadarna hade
sin tanke om saken och nationen sin.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:34:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcdorrit/0366.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free