- Project Runeberg -  Liten Dorrit /
71

(1856-1857) Author: Charles Dickens Translator: Rosalie Olivecrona
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den rar Titus Barnade, som vid
ifrågavarande period, vanligen körde för eller
understödde statsmannen i spetsen för
Om-sveps-expeditionen, då denne ädle eller
välborne individ satt litet ostadigt i
sadeln, när en vagabond bröt lans med
honom i en tidning, hade mer öfverfiöd på
ädelt blod iin på pengar. Som en
Barnade hade han sitt embete, hvilket var
temligen godt; och som en Barnade hade
han infört sin son, Barnade junior, i
em-betsverket. Men han var genom
äktenskapets heliga band förenad med en gren
af familjen Stilstalking, som också var
högre begåfvad i sanguinisk synpunkt än
med hänseende till verklig eller personlig
förmögenhet, och frukten af detta
äktenskap var Barnade Junior och tre unga
damer. I betraktande af de patriciska
vanorna hos Barnade Junior, de tre unga
damerna, mrs Titus Barnade née
Stilstalking och sig sjelf, fann inr Titus
Barnade mellantiderna mellan
qvartalsdagar-ne längre än han skulle liafva önskat;
en omständighet som han alltid tillskref
sitt lands sparsamhet.

Mr Arthur Clennam frågade en dag
för femte gången efter mr Titus Barnade
i Omsveps-expeditionen, sedan han vid
föregående tillfällen väntat på denne herre
i en sal, ett rum med glasdörrar, ett
förmak och en brandfri förstuga, som
tycktes vara förvaringsplatsen för
departementets friska luft. Vid detta tillfälle var
mr Barnade ej inbegripen i samtal med
den utomordentlige man, som stod i
spetsen för departementet, hvilket förut varit
händelsen, utan var frånvarande. Han
underrättades likväl om. att Barnade
Junior, som en mindre stjerna ännu vore
synlig på embetsverkets horisont.

Mr Clennam tillkännagaf sin önskan
om ett samtal med Barnade Junior och
han fann denne unge herre i begrepp att
värma sina vador vid den faderliga elden,
under det han stödde ryggen mot
kaminlisten. Det var ett beqvämt rum, väl
möbleradt som ett högre embetsrum; och
ingaf ståtliga tankar om den frånvarande
Barnade genom den tjocka mattan, det
marokins-beklädda skrifbordet att sitta vid,

den marokinsbeklädda pulpeten att stå
vid, den ofantliga ländstolen och mattan
vid kaminen, den stora eldskärmen, de
sönderrifna papperslapparna,
depech-lådor-na med påskrifter, liknande dem, som
begagnas pä medikaments-flaskor, en
genomträngande lukt af marokin och mahogny,
samt ett allmänt storskrytande utseende
af huru det icke skulle göras.

Den närvarande Barnade, som höll mr
Clennams visitkort i handen, såg helt
ungdomlig ut och hade de små näpnaste
po-lisonger man kunde föreställa sig. På
hans tina haka framskymtade ett sådant
dunaktigt fjun, att han såg halffjädrad ut
som en fogelunge; och en medlidsam
åskådare kunde hafva fruktat, att han skulle
förfrusit, såvida han ej värmt sina vador.
En syperb lorgnett slängde omkring hans
hals, men olyckligtvis hade han så flata
ögon och så små sneda ögonlock, att han
ej kunde fasthälla den, då han satte upp
den, utan den föll ständigt ned och slog
klingande mot vestknapparne, hvilket ofta
bragte honom ur fattningen.

— Åh, jag må säga. Hör på! Min
far är ej till finnandes och blir ej till
finnandes i dag, sade Barnade Junior. Ar
det någonting som jag kan göra?

(Klang! Lorgnetten ned. Barnade
Junior, helt förskräckt, känner famlande
efter den utan framgång).

— Ni är mycket god, sade Arthur
Clennam. Men jag önskar dock träffa
mr Barnade.

— Kors, jag må säga. Hör på! Men
ni har ej gjort något aftal, ser ni, sade
Barnade Junior.

(Nu hade han funnit lorgnetten och
satte upp den igen).

— Nej, svarade Arthur. Det är just
hvad jag önskade göra.

— Kors, jag må säga. Hör på! Är
det allmänna angelägenheter? frågade
Barnade Junior.

(Klang! Lorgnetten ned igen. Som
Barnade Junior var ifrigt sysselsatt att
söka densamma, ansåg Clennam onödigt
att svara för närvarande).

— Är det, sade Barnade Junior,
märkande den fremmandes solbrända ansigte,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:34:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcdorrit/0367.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free