- Project Runeberg -  Liten Dorrit /
78

(1856-1857) Author: Charles Dickens Translator: Rosalie Olivecrona
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det man sålunda talade om honom,
vände han det rundtomkring, med en viss
ledighet i tummen, som man sällan ser
annat i händer, vana att handtera verktyg.

— Ni följer med oss, sade mr
Mea-gles med en hotande ton, och jag skall
snart presentera er. Kom, då!

Clennam undrade, under det de togo
vägen till parken, hvad denne okände
(som sammtyckte på det medgörligaste sätt
i verlden), kunde hafva gjort. Hans
utseende rättfärdigade alls icke den
misstanken att han blifvit upptäckt såsom
hysande afsigter på mr Meagles’ näsduk;
ej heller såg han ut att vara grälaktig
eller våldsam. Han var en stilla, simpel,
stadig man; gjorde ej något bemödande att
undkomma; tycktes litet nedslagen, men
hvarken förvirrad eller ångerfull. Om
hän var en brottslig förbrytare, så måste
han också vara en oförbätterlig
skrym-tare; och om han ej var en förbrytare,
hvarföre hade mr Meagles då gripit
honom i kragen i Omsveps-expeditionen?
Han märkte att mannen ställde ej
allenast till oreda i hans sinne, men också
i mr Meagles’; ty det samtal de förde på
vägen till parken, var på intet vis väl
underhållet; mr Meagles’ öga vände sig
ständigt tillbaka till mannen, äfven då
han talade om annat.

Slutligen, då de kommit bland träden,
Stannade mr Meagles plötsligt och sade:

— Mr Clennam, vill ni vara så god
och se på den mannen? Hans namn är
Doyce, Daniel Doyce. Ni skulle ej tro
att denne man är en uppenbar skälm,

— Yisst icke. Det var en något
bryd-sam fråga att besvara i mannens närvaro.

— Nej. Ni skulle ej det. Jag vet
att ni ej skulle det. Ni skulle ej
förmoda, att han är en förbrytare mot det
allmänna, eller hur?

— Nej.

— Nej. Men det är han. Han är en
förbrytare mot det allmänna. Hvad är
en förbrytare mot det allmänno. Hvad
är hans brott? Mord, mandråp, mordbrand,
förfalskning, bedrägeri, inbrott, röfveri på
allmän landsväg, stöld, sammansvärjning,
svek? Hvilketdera tror ni?

— Intet af qllt detta, svarade Arthur,
som märkte ett svagt småleende på
Daniel Doyces ansigte.

— Ni har rätt, sade mr Meagles. Men
han har varit uppfinningsrik och försökt
att vända denna förmåga till landets
bästa. Det gör honom straxt till en
förbrytare mot det allmänna, min herre.

Arthur såg på mannen, som endast
skakade på hufvudet.

— Denne Doyce, sade mr Meagles, är
smed och machinist. Han drifver ej sitt
handtverk i stor skala, men är känd
som en mycket skicklig man. För ett
dussin år sedan fullbordade han en
uppfinning af stor vigt för fäderneslandet och
hans landsmän. Jag vill ej säga hur
mycket pengar den kostat honom, eller hur
många år af sitt lif han arbetat derpå,
men han fullkomnade den för tolf år
sedan. Var det ej tolf? sade mr Meagles,
vändande sig till Doyce. Han är den
förargligaste menniska i verlden, ty han
beklagar sig aldrig!

— Ja, något mer än tolf år.

— Något mer, sade mr Meagles, nå,
så mycket värre. Nå väl, mr Clennam.
Han vänder sig till regeringen. I samma
ögonblick han vänder sig till regeringen,
blir han en förbrytare mot det allmänna!
Min herre, sade mr Meagles, med fara
att åter upphetta sig, han upphör då att
vara en oskyldig medborgare och blir en
brottsling. Han behandlas från detta
ögonblick som en man, den der begått en
af-skyvärd handling. Han är en man, som
blir snäst, afvisad, som man ser snedt
på, som man gör narr af, som
öfverlem-nas af den der högförnäme unge eller
gamle herrn till en annan högförnäm ung
eller gammal herre och skickas sedan med
mycket krångel tillbaka igen; han är en
man, som .ej längre har några rättigheter
till sin egen tid eller förmögenhet; han
är endast en fogelfri, som man har rätt
att göra sig qvitt på hvad sätt som helst;
en man, som man söker uttråka genom
alla möjliga medel.

Efter morgonens erfarenhet var ej detta
så svårt att tro, som mr Meagles
förmodade.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:34:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcdorrit/0374.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free