Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tunnor. Det sista huset i Blödande
Hjertats gård, hvilket hon beskrifvit såsom
hans boningsplats, var ett stort hus med
många hyresgäster; men Plornish gaf på
ett ganska sinnrikt sätt tillkänna, att han
bodde i förnämsta rummet, medelst en
under hans namn målad hand, hvars
pekfinger (på hvilket artisten afbildat en ring
och en utsökt nagel af elegantaste form),
hänvisade alla sökande till detta rum.
Sedan han lemnat sina följeslagare och
aftalat ett nytt möte med mr Meagles,
gick Clennam ensam i förstugan och
knackade på dörren. Den öppnades genast af
en qvinna, som bar ett litet barn på
armen och hastigt ordnade sin klädsel. Det
var mrs Plornish.
Yar mr Plornish hemma?
— Väl, min herre, sade mrs Plornish,
en höflig qvinna, för att ej narra er, han
har gått för att höra efter arbete.
För att ej narra er, var ett talesätt
hos mrs Plornish. Under hvilka
förhållanden som helst, ville hon visst narra
någon så litet som möjligt; men hon hade
den vanan att svara på detta ovilkorliga
sätt.
— Tror ni att han kommer tillbaka
snart, om jag väntar på honom?
— Jag har väntat honom hela
half-timmen, hvar enda minut, svarade mrs
Plornish. Stig in, min herre.
Arthur inträdde i det något mörka och
qvafva rummet (som dock var ganska
högt), och emottog den stol hon
framsatte åt honom.
— För att inte narra er, min herre,
sade mrs Plornish, jag såg det och
tycker att det var mycket beskedligt af er.
Han förstod alls icke hvad hon
menade och genom att uttrycka det med sina
blickar, framkallade han en förklaring från
henne.
— Det är ej många, som kommer på
ett fattigt ställe, som tycker att det
lönar mödan att ta’ af hatten, sade mrs
Plornish. Men man sätter mer värde på’
et än man tror.
Med en obehaglig känsla öfver att en
så obetydlig höflighet skulle vara ovanlig
•der, svarade Clennam:
— Var detta allt!
Och under det han lutade sig ned för
att nypa en annan liten gosse, som satt
golfvet och tittade på honom, i kinden,
frågade han mrs Plornish, hur gammal
den lille präktige gossen var?
— Just fyllt fyra år, min herre,
svarade mrs Plornish. Han är en liten rar
pojke, min herre, ä’ han inte? Men den
här är allt sjuklig. Hon vaggade ömt
barnet i sina armar, under det hon sade
detta.
— Ni tycker väl inte illa vara om,
ifall jag frågar, om det är för ett arbete,
som ni kommit hit, min herre, gör ni?
tillade mrs Plornish ifrigt.
Hon gjorde denna fråga med så
mycken oro, att om han varit egare af
någon slags byggnad, så hade han heldre
låtit påsätta den en fots tjock rappning
än att svara ’nej.’ Men han var
tvungen att svara »nej» och han såg en
skugga af felslagen förhoppning draga öfver
hennes ansigte, då han qväfde en suck
och blickade på den svagt flammande
elden. Sedan såg han också, att mrs
Plornish ännu var en ung qvinna och att
fattigdom hade gifvit henne och hennes
om-gifning ett något snuskigt utseende; ja,
hon hade dragits så länge med fattigdom
och barn, att deras förenade krafter
dragit djupa fåror på hennes ansigte.
— Allt så’nt som arbete, sade mrs
Plornish, tycks ha gömt sig under jorden, ja,
minsann, har det inte det.
(Mrs Plornish anmärkning var inskränkt
till murarehandtverket och hon talade utan
ringaste syftning på
Omsveps-expeditio-nen och familjen Barnade.)
— Är det så svårt att få arbete?
frågade Arthur Clennam.
— Det är svårt för Plornish, svarade
hon. Han är riktigt olycklig. Ja, det
är han verkligen.
Och det var han. Han var en af de
många vandrarne på lifvets väg. som
synas besvärade af öfvernaturliga liktornar,
hvilket gör det omöjligt för dem att hålla
jemna steg äfven med deras halta
med-täflare. Plornish var en villig, arbetsam,
godhjertad och ej tjockhufvad man, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
