Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så tycktes vanligen patriarken sjelf hafva
sagt det som Pancks sade för honom.
— Verkligen, återtog Clennam, som
emottog ett så lifligt intryck af en enda
blick på den glänsande hjessan, att han
tilltalade skeppet i stället för
bogserfar-tyget. Är det så fattigt folk der?
— Ser ni, man kan inte så noga säga
om de är fattiga eller ej, fnös Pancks, i
det han tog en af sina smutsiga händer
ur sina solkiga stålgrå fickor för att bita
på naglarne, om han kunde finna några,
samt fastade sina klotrunda ögon på sin
patron. De säga att de är, men så säga
de alla Om någon säger att han är rik,
sa kan ni mestadels vara säker på att
han inte är det. I alla fall är de fattiga,
så kan man inte hjelpa’t. Man skulle
sjelf bli fattig, om man ej fick sina hyror.
— Ganska sannt, sade Arthur.
— Man kan inte hålla öppet hus för
alla Londons fattiga, fortfor Pancks. Man
kan inte låta dem bo för inte. Man kan
inte öppna portarne för dem och hysa
dem hyresfritt. Om man vet det så gör
man det inte.
Mr Casby skakade på liufvudet med
lugn och allmän välvilja.
— Om en man hyr ett rum af er
fölen half krona i veckan och han ej har
den halfva kronan att betala med, när
veckan är förbi, så säger ni till den
mannen, hvårföre har ni tagit rummet, då?
Hvarför tar ni det ena, om ni inte har
det andra? Hvad har ni varit och gjort
med edra pengar? Hvad menar ni med
det? Hvad tänker ni göra? Det är just
hvad man säger till en sådan man och
säger man inte det så har man bara skam
af det!
Här hördes ett besynnerligt och
ovän-tadt ljud från mr Paneks, förorsakadt af
en stark täppning i näsregionen, som dock
ej åtföljdes af annat resultat än det som
hörseln uppfattade.
— Ni har temligen vidsträckta
egendomar, i öster och nordost härifrån, tror
jag, sade Clennam, som ej visste till
hvilken af de två han skulle vända sig.
— Åhja, temligen, sade Pancks. Man
är ej så noga om öster eller nordost,
hvilket väderstreck som helst går an. Hvad
man vill ha är ett säkert ställe att
placera sina pengar på och god ränta
derpå. Man är ej så noga hvad läget angår
— nej, det är man inte.
I det patriarkaliska tältet fanns en
fjerde och ganska originel figur, som också
blef synlig före middagen. Det var en
förvånande liten gumma med ett ansigte,
liknande en stirrande trädockas, som man
sålde för så godt köp, att det ej kunde
ega något uttryck; högst på hufvudet satt
ojemnt en gul peruk, alldeles som om
barnet, dockans egare, hade slagit en nubb
igenom den någonstädes, endast för att
hålla fast den. Något annat
anmärknings-värdt hos den lilla gumman var, att
samma barn tycktes hafva skadat hennes
ansigte på två eller tre ställen, med något
trubbigt instrument, till formen liknande
én sked; ty hennes ansigte och särdeles
nästippen framvisade ett fenomen af
åtskilliga märken, som sågo ut som om man
pressat dem med ett skedblad. Hos denna
lilla gumma fanns än något mer
anmärk-ningsvärdt, nemligen att hon ej hade
annat namn än mr F—s tant.
Hon uppenbarade sig för gästernas syn
under följande omständigheter: Flora sade,
sedan första rätten blifvit framsatt på
bordet, mr Clennam hade kanske ej hört,
att mr F. lemnat henne ett testamente?
Clennam svarade, att han hoppades, det
mr F. begåfvat den hustru han dyrkat
med största delen af sitt verldsliga goda,
om ej med allt. Flora sade, ja bevars,
hon menade ej det, mr F. hade gjort ett
mycket hederligt testamente, men hade
särskildt testamenterat henne sin tant. Hon
gick ut för att hemta testamentet och vid
sin återkomst presenterade hon nästan
triumferande “mr F—s tant.“
De mest framstående dragen i mr F—s
tants karakter, som en fremmande kunde
upptäcka, voro utomordentlig stränghet
och butter tystlåtenhet; ibland visade sig
hos henne en benägenhet att med en djup,
varnande stämma göra åtskilliga
anmärkningar, hvilka, då de ej på minsta sätt
framkallades af något som sades af
någon, eller kunde härledas från några tan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
