Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Hvad är smak? genmälte Pancks |
torrt.
— Nå, låt oss säga tycke.
— Jag har tycke för att förtjena
pengar, min herre, sade Pancks, om ni bara
vill säga mig hur jag skall bära mig åt.
Åter hördes samma besynnerliga ljud
och nu föll det hans följeslagare in att
det vore hans sätt att skratta. Han var
en besynnerlig man i alla hänseenden;
han talade kanske ej helt och hållet
allvarsamt, men det korta, hårda häftiga
sätt hvarpå han utstötte dessa förkolnade
grundsatser som om det skett genom
mekanisk kraft, tycktes oförenligt med skämt.
— Ni läser ej mycket, förmodar jag,
sade Clennam.
— Läser aldrig något annat än bref
och räkningar. Samlar aldrig något
annat än slägtskaps-annonser. Om det är
en smak, så har jag den. Ni är ju inte
slägt med Clennams från Cornwall, mr
Clennam ?
— Ej som jag vet.
— Jag vet att ni inte ä’et. Jag
frågar er mor, min herre. Hon har för
mycket karakter för att låta ett tillfälle
gå sig ur händerna.
— Nå, än om jåg varit slägt med
Clennams från Cornwall?
— Så hade ni fått höra något
förmånligt.
— Jag har verkligen hört talas om
föga för mig förmånliga omständigheter
på sednare tider.
— Det är en Cornwallisk egendom,
som ingen bryr sig om och ingen
Cornwallisk Clennam att taga hand derom,
sade Paneks, i det han tog sin
annotationsbok ur bröstfickan och stoppade den
tillbaka igen. Jag viker af här. Jag
önskar er en god natt.
— God natt! sade Clennam.
Men bogserbåten sköt god fart och då
den nu ej längre hade något tungt i
släptåg, ilade den hastigt bort.
— De hade tillsammans gått öfver
Smithfield och Clennam lemnades nu
ensam vid hörnet af Barbican. Ilan hade
ej ringaste lust att denna afton besöka
sin mors otrefliga hem och kunde ej haf-
va kännt sig mer nedstämd och ensam
om han befunnit sig i en ödemark. Han
gick långsamt utför Aldersgate Street och
var försänkt i grubblerier på sin väg till
St. Pauls, dit han ämnade sig för att
komma in i ljuset och lifvet af en
folk-rikare stadsdel, då en folkhop mötte
honom på en af trottoarerna och han
ställde sig vid en bod för att låta den
passera. Då den närmade sig märkte han
att man samlat sig omkring ett föremål,
som några män buro på sina axlar. Han
såg snart att det var en bår, som man
för tillfället gjort af en lucka eller något
dylikt; och den derpå utsträckta figuren,
uttryck, som fäldes af hopen, ett af
gat-smuts orenadt knyte som bars af en
person, en på samma sätt tilltygad hatt,
buren af en annan, underrättade honom om
att någon olyckshändelse timat. Båren
stannade under en lykta några steg ifrån
honom och man gjorde några
anordningar med bördan; som hopen också
stannade fann han sig midt i densamma.
— Är det någon, som blifvit skadad
och föres till hospitalet? frågade han en
gammal man, som stod bredvid och
run-kade på hufvudet samt tycktes fallen för
konversation.
— Ja, sade mannen, utaf de dera
posterna. De borde bli åtalade och
plikt-fällda de dera posterna. Der kommer de
utrusande från Lad Lanc och Wood Street
med en fart af tolf till fjorton mil*) i
timmen, de dera posterna. Det ä’ bara
underligt att inte folk blir oftare dödade
af de dera posterna.
— Jag hoppas att denne person ej
blifvit dödad?
— Jag vet inte, svarade mannen, men
inte ä’ det posternas fel, om han inte ä’et.
Då talaren korslade sina armar för att
vända sig till dem af de kringstående,
som ville lyssna dertill med klagomål
öfver de dera posterna, instämde flera
röster med honom af rent deltagande för
den lidande; en röst sade till Clennam:
*) Engelska mil. En svensk mil innehåller
något mer än sex engelska.
Of v. anm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
