Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väg haft er fars lynne. Vänta litet. Jag
måste lägga något under ert hufvud. Här
är en begrafningsbok. Just hvad som
behöfdes.
Vi har också mrs Bangham i den
boken. Men hvad som gör den så
intressant för mycket folk är — inte hvem
som står i den, men hvem som inte står
i den — hvem som kommer dit, ser ni,
och när. Det är just den intressantaste
frågan.
Sedan han helt förnöjdt betraktat den
hufvudkudde han improviserat, lemnade
han dem att njuta en timmes hvila.
Mag-gy snarkade redan och lilla Dorrit sof
snart godt med hufvudet hvilande på
denna Ödets förseglade bok, utan att oroa sig
öfver dess hemlighetsfulla, oskrifna blad.
Sålunda roade sig lilla Dorrit, utsatt
för den stora hnfvudstadens nesa,
ödslighet, elände och faror; för den hemska
nattens fuktighet, kyla, långsamma
timmar och jagande moln. Sådan var den
bjudning, från hvilken lilla Dorrit gick
hem utmattad, vid den första dunkla
gryningstunden af en regnig morgon.
FEMTONDE KAPITLET.
Mrs IUnltrinch har aler en dröm.
Det gamla skröpliga huset i staden, I
som stod insvept i sin mantel af sot och
stödde sig på kryckor, hvilka åldrats och
förfallit med detsamma, visste aldrig af
någon frisk eller treflig tid, hända hvad
som hända ville. Om solen någonsin
vidrörde det, så var det endast en svag stråle,
som. åter försvann inom en halftimme;
om månljuset någonsin föll derpå, så var
det för att sätta några ljusa fläckar på
dess bedröfliga omklädnad, hvilket endast
gaf den ett än eländigare utseende. Det
är sannt, att det bevakades af de kalla
stjernorna, då natten var klar och röken
genomskinlig och att alla oväder
uppvaktade det med sällsynt trohet. Man fann
regn, hagel, frost, dagg qvarliggande
inom denna dystra inhägnad, sedan de
försvunnit från alla andra ställen; och hvad
snön angick, kunde man se den der hela
veckor, sedan den förändrat färg från
gult till svart, då den långsamt bortgret
sitt otrefliga lif. Stället hade inga andra
anhängare. Hvad bullret från gatorna
angick, så tycktes skramlet af de
förbi-farande hjulen i gränden endast rusa in
i portgången för att rusa ut igen: livaraf
kom att den lyssnande mrs Affery kände
sig som om hon varit döf och endast ’
ögonblickligt återfått hörseln. På samma !
sätt förhöll det sig med hvissling, sång,
prat, skratt och alla angenäma menskliga
ljud. De hoppade för ett ögonblick in
i hålan och fortsatte sedan sin väg.
Ombytet af eldsken och ljussken i mrs
Clennams rum var den största förändring,
som afbröt ställets liflösa enformighet.
Genom hennes tvenne långa smala
fönster sken elden trumpet hela natten. Vid
sällsynta tillfällen flammade den upp
pas-sioneradt, som hon stundom gjorde; men
för det mesta var den undertryckt och
förtärde sig sjelf, långsamt och stadigt.
Men under många timmar af de korta
vinterdagarne, då det var mörkt tidigt på
eftermiddagen, såg man, på muren af
huset öfver portgången, förändrade
vridnin-gar af henne sjelf i sin rullstol, mr
Flint-winch med sin sneda hals och mrs Affery,
som kom och gick, sväfvande der liksom
skuggor från en stor laterna magica. Då
den instängda invaliden gått till hvila,
för-svunno de småningom: mistress Afferys
förstorade skugga fladdrade längst
omkring till dess den slutligen försvann i
luften som om hon varit stadd på en färd
till Blåkulla. Derefter brann det ensliga
ljuset, utan någon förändring till dess det
bleknade bort för gryningen och
slocknade för mistress Affery andedrägt, då hen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
