Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nes skugga återvände från sömnens
trollregioner.
Tänk om elden i detta lilla sjukrum i
sjelfva verket vore elden i en fyrbåk, som
kallade någon, någon som man minst af alla
skulle gissa pä, till det ställe dit han
måste komma! Tänk om ljuset i detta lilla
sjukrum i sjelfva verket vore en vakteld,
som brann hvarje natt på detta ställe,
till dess en bestämd händelse skulle
inträffa! Hvilken af den stora skaran
vandrare under solen och stjernorna, som
klättra uppför dammiga kullar och
sträf-va efter tröttsamma slätter, som resa än
till lands och än till sjös, komma och
gå så besynnerligt och oförväntadt, möta,
verka och återverka på hvarandra,
hvilken af denna mängd färdas säkert hitåt,
utan att dock ana målet för sin resa?
Tiden skall utvisa det. Det finns
kandidater till hedersposten och vanäran, till
generalens och trumslagarens befattningar,
till pärens staty i Westminster Abbey och
sjömannens hängmatta på hafvets djup,
till biskopsmössan och arbetshuset, till
ullsäcken *) och galgen, till thronen och
guil-liotinen, som färdas på den stora
landsvägen; men den har underbara
utgrenin-gar och endast tiden kan visa oss hvarje
vandrares destinationsort.
Mrs Flintwinch, som känt sig tung i
hufvudet hela dagen, drömde en
vinterafton i skymningen följande dröm:
Hon tyckte, att hon var i köket och
gjorde tépannan i ordning, under det hon
med uppfästad klädning värmde sina
fotter framför elden, som hopfallit midt i
eldstaden och på båda sidor begränsades
af ett djupt, kallt, mörkt svalg. Hon
tyckte, att hon sålunda satt och
funderade på besvarandet af frågan, huruvida
ej lifvet för somligt folk var en temligen
tråkig uppfinning, då hon skrämdes af ett
plötsligt buller bakom sig. Hon tyckte,
att hon blifvit skrämd på samma sätt en
gång i förra veckan och att bullret varit
af elt hemlighetsfullt slag — ett slags
rasslande och två eller tre hastiga ljud,
liknande snabba steg, under det hon kän-
de ett stygn eller en darrning i sitt hjerta
som om steget skakat golfvet eller som
om hon blifvit vidrörd af en förfärande
hand. Hon tyckte, att allt detta
upplif-vade hennes gamla fruktan, att det
spökade i huset, och att hon skyndade
uppför kökstrappan, utan att. veta huru, för
att vara närmare sällskap.
Mistress Affery tyckte, att, då hon kom
upp i salen, hon såg dörren till sin herre
och mans embetsrum stå öppen och
rummet tomt. Att hon gick till det lilla
fönstret i rummet bredvid porten, som förde
ut till gatan, för att genom glaset betrakta
lefvande föremål utom och bortom den
hemska boningen och sålunda lugna sitt
högt klappande hjerta. Att hon sedan
såg på muren öfver portgången
skuggorna af de två kloka ena, som samtalade
deruppe. Att hon derpå gick uppför
trappan med skorna i handen, dels för att
vara närmare de två kloka ena, som hon
ansåg till och med kunna skrämma andar
och dels för att höra hvad de talade om.
— Inga af edra dumheter med mig,
sade mr Flintwinch. Jag tål det ej
af er.
Mrs Flintwinch drömde, att- hon stod
bakom dörren, som var på glänt och att
hon tydligt hörde sin man yttra dessa
djerfva ord.
— Flintwinch, svarade mrs Clennam
med sin vanliga låga stränga ton, en
vre-denes djefvul bor inom er. Tag er
der-före till vara.
— Jag bryr mig ej om, om det skulle
vara ett helt dussin, sade mr Flintwinch,
med en ton, som angaf att ett högre
antal kom sanningen närmare. Om det
också vore femtio, så skulle de alla säga:
“Inga af edra dumheter med mig, jag tål
det ej af er.“ — Och ville de det ej,
skulle jag ändå ha dem att säga det.
— Hvad har jag gjort er, ni
ondskefulla man? frågade hennes djupa stämma.
— Gjort? sade mr Flintwinch. Ni har
slagit ned på mig.
— Om ni menar, föreställt er —
— Dägg ej ord i min mun, som jag
ej begagnat, sade Jeremias, som vidblef
sitt figurliga uttryck med ihärdig och obe-
*) Så kallaä domarnes säten i Öfverhuset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
