- Project Runeberg -  Liten Dorrit /
118

(1856-1857) Author: Charles Dickens Translator: Rosalie Olivecrona
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

griplig envishet. Jag menar, att ni
slagit ner på mig.

— Jag föreställde er att —

— Jag vill ej ha det så, utropade
Jeremias. Ni slog ned på mig.

— Nå väl, jag slog ned på er då, ni
elakartade man, (Jeremias småskrattade
öfver att han tvungit henne att begagna
detta uttryck) för det ni var så onödigt
tydlig mot Arthur i morgse. Jag kan
nästan beklaga mig öfver att ni svikit
mitt förtroende. Ni menade det ej —

— Jag tål det ej, sade den
motsägande Jeremias, afböjande hvarje mildrande
uttydning. Jag menade det.

— Jag förmodar .att jag måste låta er
tala ensam om ni så behagar, sade hon
efter en paus, under hvilken hon tycktes
uppretad. Det är onödigt att tala vid en
häftig, envis gubbe, som fattat det beslut
att ej lyssna till mig.

— Hör nu, jag tål ej det heller, sade
Jeremias. Jag har ej fattat något sådant
beslut. Jag har sagt er, att jag menade
det. Vill ni veta hvarför jag menade det,
ni häftiga, envisa gumma?

— Ni återger mig endast mina egna
ord, sade hon, kämpande med sin
förbittring. Ja.

— Hör då orsaken. Emedan ni ej
renat hans fars minne inför honom och
ni borde hafva gjort det. Emedan ni,
innan ni ingick i några förklaringar,
angående er sjelf, som är —

— Hör upp, Flintwinch, utropade hon
med förändrad röst, ni kan möjligen gå
för långt.

Den gamle mannen tycktes tänka
detsamma. Ännu en paus följde och då han
åter talade, hade han förändrat sin
ställning och sade mildare:

— Jag skulle säga er orsaken. Jo,
derföre att ni borde tagit Arthurs fars
parti, innan ni tog ert eget parti.
Arthurs far! Jag hade ingen synnerlig
förkärlek för Arthurs far. Jag tjenade
Arthurs fars onkel, i detta hus, då Arthurs
far ej var mycket mer än jag — var vida
fattigare hvad pengar angår — och då det
var lika troligt, att hans onkel skulle göra
mig till sin arfvinge, som att han skulle

göra honom dertill. Han svälte i
förmaket och jag svälte i köket; det var
huf-vudsakliga skillnaden i vår ställning; det
var ej stort mer än en halsbrytande
trappa emellan oss. Jag brydde mig ej
mycket om honom den tiden och jag tror ej
att jag någonsin brytt mig mycket om
honom. Han var en vankelmodig,
obeslutsam karl, ur hvilken man skrämt allt,
utom hans lif, när han var ung. Och då
han förde hem er, den hustru hans
onkel utsett åt honom, behöfde jag ej se
på er två gånger (ni såg rätt bra ut den
tiden) för att veta, hvem som skulle bli
husbonden. Er egen kraft har hållit er
uppe alltsedan. Håll er också nu uppe
af er egen kraft. Stöd er ej på de döda.

— Jag stöder mig ej — som ni
kallar det — på de döda.

— Men ni hade haft lust att göra det,
om endast jag tillåtit det, mumlade
Jeremias, och derföre slog ni ned på mig.
Ni kan ej glömma att jag ej gaf med mig.
Jag gissar att det förvånade er, att jag
ansåg det löna mödan att göra Arthurs
far rättvisa? Hä? Det är detsamma, om
ni svarar eller ej, för.jag vet att ni är
det och ni vet att ni är det. Hör på då,
jag viil säga er hur saken förhåller sig.
Det må vara en egenhet i mitt lynne,
men det är mitt lynne, att jag ej kan
låta någon helt och hållet få sin vilja fram.
Ni är en beslutsam qvinna, en slug
qvin-na, och när ni har föresatt er något kan
intet hindra er. Hvem vet det bättre än

jag?

— Tillägg Flintwinch, att ingenting kan
förmå mig att ändra min föresats, då jag
rättfärdigat den inför mig sjelf.

— Rättfärdigat den inför er sjelf? Jag
sade, att ni var den beslutsammaste
qvinna i hela vida verlden (eller jag menade
det åtminstone och om ni beslutat att
rättfärdiga någon af edra afsigter, så är
det också säkert att ni gör det.

— Menniska! Jag rättfärdigar mig på
grund af dessa böcker, utropade hon med
strängt efterttryck i rösten, och att sluta
af det buller, som följde på dessa ord,
tycktes hela tyngden af hennes arm
nedfalla på bordet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:34:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcdorrit/0422.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free