Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det är på ett helsosammare ställe än i
Omsveps-expeditionen.
— Åh! mr Meagles’ vän! utropade
denne förbrytare mot det allmänna, i det han
uppvaknade ur några uträkningar,
livar-med hans tankar varit sysselsatta, och
räckte honom handen. Fägnar mig att
se er min herre. Ursäktar ni om jag
förgätit ert namn.
— Gerna. Det är ej något utmärkt
namn. Det är ej Barnade.
— Nej, nej, sade Daniel, skrattande.
Men nu kommer jag ihåg hvad det är.
Det är Clennam. Hur står det till mr
Clennam ?
— Jag hoppas, sade Arthur under det
de tillsammans fortsatte sin väg, att vi
ha samma mål för vår promenad, mr
Doyce.
— Menar ni Twickenham? sade
Daniel. Det fägnar mig att höra det.
De voro snart helt förtroliga med
hvarandra och förkortade vägen genom
samtal i åtskilliga ämnen. Den
uppfinningsrike förbrytaren var en man med godt
förstånd, förenadt med mycken
anspråkslöshet ; och ehuru han var en simpel man,
hade han för länge varit van att
förbinda det originella och djerfva i begreppet
med det ihärdiga och omsorgsfulla i
utförandet, för att kunna kallas en vanlig
man. Det var först svårt att få honom
att tala om sig sjelf och han afböjde
Arthurs försök i det afseendet genom att
i förbigående medge, åh ja, han hade
gjort det och han hade gjort ett annat,
den saken hade han förfärdigat och en
annan hade han uppfunnit, men det var
hans yrke, ser ni, det var ju bara hans
yrke; men då han småningom blef
öfver-tygad om, att hans följeslagare verkligen
kände sig intresserad af att höra något
om honom sjelf, gaf han okonstladt vika
för denna önskan. Ilan berättade då, att
han var son till en grofsmed i ett af de
nordliga grefskapen, och att hans mor,
som var enka, först satt honom i lära
hos en låssmed att han gjort “några
små-saker“ der, hvarigenom han blifvit fri
från sina ingångna förbindelser och tillika
erhållit en gratifikation, som satt honom
i stånd att tillfredsställa sin lifliga önskan
att komma till en ingenör, som egde
verkstäder, och hos hvilken han varit sju år,
under hvilken tid han arbetat strängt,
lärt mycket och lefvat knappt. Då hau
tjent ut sin lärotid, hade han sju eller
åtta år till arbetat på verkstaden för
vec-kopenning; sedan hade han begifvit sig
till Clydes stränder, der han studerat, filat,
hamrat och förökat sina kunskaper ännu
sex eller sju år. Der fick han ett anbud
att komma till Lyon, hvilket han antagit;
han blef vidtalad att fara från Lyon till
Tyskland, i Tyskland hade han anbud
att komma till Petersburg och der hade
det i sanning gått mycket bra för honom
— så bra som möjligt. Han hade
likväl hyst en naturlig förkärlek för sitt eget
land och önskade hellre vinna utmärkelse
der ftu annorstädes, samt göra det de
tjen-ster, som stodo i hans makt. Och så kom
han hem. Och så började han sin bana
hemma; uppfann och utförde, arbetade
sig framåt, tills, efter tolf år af ständiga
ansökningar och tjenster, han slutligen
blifvit inskrifven i den stora Brittiska
Heders-legionen, legionen af dem, som
Omsveps-expeditionen afvisat, och blifvit
dekorerad med den stora Brittiska
Meriter-orden, den Barnadiska och
Stiltstalking-ska Oredans-orden.
— Man måste verkligen beklaga, sade
Clennam, att ni någonsin vände edra
tankar åt detta håll, mr Doyce.
— Sannt, min herre, sannt, till en viss
grad. Men hvad skall man göra? Om
man råkar hitta på något, som är nyttigt
för landet, så får man väl foga sig i
sitt öde.
— Är det ej bättre att ej bry sig om
det då, frågade Clennam.
— Det kan man ej, svarade Doyce,
och skakade på hufvudet med ett
tänkande småleende. Man har ej fatt sitt
pund för att begrafva det. Man har fått
det för att nyttigt begagna det. Man har
fått sitt lif med det vilkor att man ända
till slutet skall kämpa allvarsamt derföre.
Hvar och en har fått sina uppfinningar
på samma vilkor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
