Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lighet, ha önskat honom i berget Etnas
krater.
— Jag har haft det nöjet att se det
nnder många särskilta förhållanden de
sista tre åren och det är verkligen — ett
Paradis.
Det var (eller det kunde åtminstone
ha varit, om ej det der visa beslutet
funnits till) just likt hans näsvisa
oförskämdhet att kalla det ett paradis. Han
kallade det ett paradis, endast derföre att
han såg henne komma och för att låta
henne höra att hon var en engel,
fördömme honom!
Ock ack, hur strålande, hur glad hon
såg ut! Hur hon smekte hunden och hur
väl hunden kände henne! Hur uttrycksfull
var ej den förhöjda färgen i hennes
an-sigte, hennes bryderi, hennes nedslagna
ögon, hennes obestämda lycka! När hade
Clennam sett henne sådan? Icke för att
det var något skäl livarföre han borde,
kunde, skulle liafva eller någonsin
väntade att få se henne sådan, icke att han
någonsin kunde hoppas att få se henne
sådan, men ändå — när hade han väl
sett henne sådan!
Han stod på något afstånd från dem.
Sedan denne G-owan talat om ett
paradis, hade han gått fram och tagit hennes
hand. Hunden hade lagt sina stora
tassar på hennes arm och sitt hufvud på
hennes bröst. Hon hade skrattat och
hel-sat dem välkomna och smekt hunden för
mycket, ja, alldeles för mycket — det
vill säga, om man ponerade att en tredje
person vore tillstädes, som älskade henne.
Hon lemnade dem nu och närmade sig
Clennam, räckte honom sin hand,
önskade honom god morgon och gaf på ett
behagligt sätt tillkänna, att han skulle
bjuda henne armen och föra in henne.
Gowan hade ingenting att invända
der-emot. Åh nej, han visste nog att han
var säker i det fallet.
Ett moln gick öfver mr Meagles’
godlynta ansigte, då de nu alla tre (fyra om
man räknade hunden, som, med ett
undantag, var den minst behaglige af
sällskapet) inkommo till frukosten. Hvarken
detta eller den anstrykning af oro, som
röjde sig hos mrs Meagles, då hon
var-seblef dem, undgick Clennams
uppmärlc-arahet.
— Nå väl, Gowan, sade mr Meagles,
i det han qväfde en suck, hur lefver
verl-den med er, nu för tiden?
— Just som vanligt, min herre. Men
som Lejon och jag beslutit att ej
försumma vår veckovisit, begåfvo vi oss tidigt
å väg och kommo hit från Kingston, mitt
närvarande hufvudqvarter, der jag tar
några vyer.
Derpå berättade han hur han råkat
Clennam vid färjan och hur de kommit
öfver tillsammans.
— Mrs Gowan mår väl, hoppas jag,
Henry? sade mrs Meagles. (Clennam blef
uppmärksam.)
— Min mor befinner sig fullkomligt
väl, jag tackar. (Clennam blef tankspridd.)
Jag har tagit mig den friheten att i dag
öka ert middagssällskap och jag hoppas,
att det ej måtte falla sig olägligt,
hvarken för er eller för mrs Meagles. Men
jag kunde ej gerna undvika det,
förklarade han, i det han vände sig till den
sednare. Den unge mannen skref och
bjöd sig sjelf till mig; och som han är
af god familj, trodde jag, att ni ej skulle
ha något emot om jag öfverflyttade
honom på er.
— Ilvem är den unge mannen?
frågade mrs Meagles med särdeles
förbindlighet.
— Han är en Barnade. Clarence
Bar-nade, son till Titus Barnade, och anställd
i sin fars departement. Jag kan med
säkerhet försäkra, att floden ej skall lida
men af hans besök. Ilan sätter ej eld
på den.
— Jaså, jaså, sade mr Meagles. Så
att han är en Barnade? Vi känna litet
till den familjen, eller hur, Dan? Vid
Georg, de höra ändå till sjelfva grädden.
Låt mig se. Hur nära slägt kan den
unge mannen vara till Lord Decimus?
Hans herrlighet gifte sig sjutton hundra
nittiosju med Lady Jemima Bilberry,
som var andra dottern af tredje giftet —
nej! Deri misstog jag mig? Det var Lady
Seraphina — Lady Jemima var äldsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
