Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
egen, borde en man sjelf utmärka sig
genom att sträfva bittida och sent, genom
att arbeta af alla krafter, med kropp och
själ. Derföre hängde nu mr Göwan,
liksom den gamla utnötta likkistan, hvilken
aldrig varit hvarken Mahomets eller
någon annans, mellan tvenne punkter:
gallsjuk och afundsjuk, i afseende på dan
han ej kunde nå.
Detta var hufvudsumman af de
upptäckter Cleunam gjorde angående honom,
den der regniga söndagseftermiddagen och
äfven sednare.
En lång stund efter middagstimmen
infann sig unge Barnade i sällskap med sin
lorgnett; hans sällskapsförbindelser till ära
hade mr Meagles för dagen afskedat de
båda vackra tjenstflickorna och på deras
post placerat tvenne män af tvetydig
renlighet. Unge Barnade blef i högsta grad
förvirrad och förskräckt vid åsynen af
Arthur och han mumlade ovilkorligt:
— Jag må säga! — På min ära, vet
ni! innan han återvann sin sinnesnärvaro.
Afven då, kände han sig tvungen att
begagna sig af första lägliga tillfälle för
att föra sin vän till fönstret och säga med
det näsljud, som utgjorde en del af hans
allmänna bräcklighet:
— Jag vill tala vid dig, Gowan. Jag
må säga. Hör på. Hvem är den karlen?
— Vår värds vän. Ej min.
— Han är en ursinnig rabulist, vet du,
sade unge Barnade.
— Är han det? Hur vet du det?
— Kors för tusan, han kom rusande
in till oss härom dagen på det
förskräckligaste sätt. Gick hem till min far och
rusade på honom, så att man måste visa
honom på dörren. Kom tillbaka till vårt
departement och rusade på mig. Hör på.
Du har aldrig sett maken till karl.
— Hvad ville han?
— Kors för tusan, återtog unge
Barnade. Han sade att han önskade veta,
vet du. Genomsökte vårt departement
— utan fullmakt — och sade att han
önskade veta!
Den stirrande blick af harmsen
beundran, hvarmed unge Barnade beledsagade
detta meddelande, skulle troligen ha va-
rit mycket skadlig för hans ögon, såvida
ej middagen lyckligen mellankommit. Mr
Meagles (som gjort sig så mycket besvär
för att få reda på hvilka hans onkel och
tant voro) bad honom föra ut mrs
Meagles i matsalen. Och då han nu satt till
höger om mrs Meagles, såg mr Meagles
så belåten ut, som om hela hans familj
varit närvarande.
Allt den föregående dagens okonstlade
behag var försvunnet. Bordsgästerna voro
liksom middagen ljumma, osmakliga,
förtorkade — och till allt detta var den
stackars lille tråkige unge Barnade
skulden. Fattig på samtalsämnen vid alla
tillfällen, led han nu dessutom af en
särdeles mattighet, som man helt och hållet
måste tillskrifva Clennam. Han kände
sig ständigt och nödvändigt tvungen att
betrakta denne herre, hvarigenom hans
lorgnett råkade falla i soppan, i
vinglaset, på mrs Meagles tallrick, eller hänga
ned bakpå hans rygg lik en klocksträng,
hvarifrån den åtskilliga gånger på ett
ganska smaklöst sätt förflyttades af en af de
redan omnämnde männen med det
tvetydiga utseendet. Hans sinnesslöhet tilltog
för hvarje gång han förlorade denna
nödvändighetsartikel och genom dess
envishet att ej vilja hänga fast vid ögat; och
som hans förståndsförmögenheter
försvagades ju mer han betraktade den
hemlighetsfulle Clennam, förde han slutligen
till sitt öga skedar, gafflar och andra derför
fremmande föremål, som tillhörde
bordsservisen. Upptäckten af dessa misstag
ökade högligen hans bryderi, men
befriade honom ej från nödvändigheten att fixera
Clennam. Och när Clennam talade,
fattades denne olyckligt stirrande unge man
tydligen af en panisk förskräckelse, att han
på något listigt sätt skulle komma
tillbaka till den punkten, som han önskade
veta, ni vet.
Man kan derföre väl sätta i fråga,
huruvida någon annan än mr Meagles
kände sig belåten för tillfället. Men mr
Meagles var högligen belåten med unge
Barnade. Ty som en enda flaska af det
gyllene vattnet i sagan, blir en full källa då
man utgjuter det, spred också detta lilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
