Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillbaka, och lät säga mrs General att han
sofvit mycket bra och mådde förträffligt.
Emellertid lemnade han icke sina rum
förrän* sent på eftermiddagen, och, ehuru
han då låtit kläda sig på det präktigaste
för en promenad i vagn med mrs
General och sin dotter, svarade hans utseende
föga mot hans beskrifning på sig sjelf.
Som intet fremmande kom den dagen,
åto husets fyra medlemmar middag
tillsammans. Han förde med mycken
ceremoni mrs General till hedersplatsen vid
sin högra hand och lilla Dorrit, som
följde efter med sin onkel, kunde ej annat
än märka både att han åter var utsökt
klädd, och att hans sätt emot mrs
General var utstuderadt artigt. Denna
fulländade verldsdams polerade yta
gjorde det svårt att genomskåda hennes
elegant fernissade hjerta, men lilla Dorrit
tyckte sig läsa en svag stråle af triumf i
hennes iskalla öga.
Oaktadt det intressanta i denna
familje-måltid somnade mr Dorrit flera gånger
medan den pågick. Hans anfall af
sömnsjuka voro lika hastiga som de varit
qväl-len förut, samt lika korta och djupa. Då
den första af dessa attacker inställde sig,
såg mrs General nästan bestört ut, men
fann sig snart och sökte i bordets solidare
njutningar ersättning för förlusten af mr
Dorrits intressanta konversation — och
som hon härvidlag gick till väga med
elegant långsamhet, hölls hon temligen
sysselsatt tills han spratt upp ur sin sömn.
Åter observerade han med smärta
Fredriks svaghet att ge vika för sömngudens
lockelser — en svaghet, som hade sin
upprinnelse och sin enda existens i hans
egen fantasi — och då Fredrik efter
middagen aflägsnat sig, bad han mrs
General hemligen om ursäkt för den stackars
gubben.
— Den hederligaste, ömmaste bror, sade
han, men — ha — hum — alldeles
förslöad — barn på nytt. Tyvärr, tyvärr,
aftynar märkbart.
— Sir, sade mrs General, mr Fredrik
är vanligtvis tankspridd och nedstämd,
men låt oss hoppas det icke är så illa.
Men mr Dorrit hade föresatt sig att
ingen pardon skulle vankas.
— Aftynar dag för dag, min fru. En
ruin — en spillra af hvad han varit —
faller tillsammans för våra ögon — hum
— hederlige Fredrik!
— Ni lemnade väl mrs Sparkler frisk
och välmående, hoppas jag? sade mrs
General, sedan hon dragit en kall suck för
den stackars Fredrik.
— Omgifven, svarade mrs Dorrit, af
— hum — allt som kunde förtrolla
smaken och — hum — förädla sinnet.
Lycklig, min bästa mrs General, med — hum
— en make —
Mrs General blef litet brydd och
tycktes blygsamt vilja skjuta ordet från sig
med sina glacehandskar, liksom rädd att
det kunde föra dem för långt.
— Fanny, mrs General, fortfor mr
Dorrit, Fanny har stora egenskaper. — Ha
— ärelystnad — hum — kraft —
medvetenhet om sitt — ha — stånd; fast
beslut att representera såsom hennes stånd
fordrar — ha — hum — behag,
skönhet och medfödd adel.
— Ja visst, svarade mrs General med
en liten extra dosis af värdighet.
— I förening med dessa egenskaper,
min fru, sade mr Dorrit, har Fanny —
ha — lagt i dagen ett fel, som gjort mig —
hum — gjort mig orolig, och — ha —
jag kan tillägga, missnöjd; men som jag
nu hoppas måtte vara slut, äfven hvad
henne sjelf angår, liksom det
otvifvelak-tigt är slut hvad beträffar — hum —
andra.
— Hvarpå, sade mrs General, i det
hennes handskar åter råkade i rörelse,
hvarpå kan mr Dorrit alludera? Det är
mer än jag kan —
— Säg icke det, min bästa mrs
General, sade mr Dorrit afbrytande.
Mrs Generals röst, bortdöende som den
mildaste vestan, utalade orden “mer än
jag kan förstå."
Här tog sig mr Dorrit en tupplur på
en minut ungefär, hvarur han med
spasmodisk häftighet vaknade.
— Jag hänsyftar på den — ha —
starka motsägelseanda eller — hum —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
