Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
löje som åtföljde dem, jaga blodet till
Clennams kinder.
— Nåväl, sir. sade hon, finnande ett
grymt nöje i att upprepa dolkstygnet, jag
skall vara så öppenhjertig mot er ni
någonsin kan önska. Jag erkänner att om
jag brydde mig om mitt rykte — hvilket
jag ieke gör — eller hade mitt goda namn
att bevara — hvilket jag icke har, ty det
är mig alldeles egalt om det är godt eller
dåligt — så skulle jag anse mig svårt
komprometterad genom att ha haft något
att göra med den karlen. Likväl har han
aldrig gått in genom min dörr — aldrig
setat i förtroligt samtal med mig tills
midnatt?
Hon tillfredsställde sitt gamla hat
genom att så der vända vapnen emot
honom sjelf. Hon var ej den natur som
kunde visa skonsamhet, och hade ingen
misskund.
— Att han är en lågsint, fal skurk;
att jag för första gången såg honom
smygande omkring i Italien (der jag för icke
längesedan var) och der lejde honom i
och för afsigt som jag då hade––––-detta
har jag ingenting emot att säga er. Kort
och godt, det föll mig in, för mitt eget
nöje och tillfredsställandet af en mäktig
känsla, att betala en spion som för
penningar ville gå mina ärender. Jag betalte
den här karlen. Och jag tviflar icke på,
att om jag haft någon sådan plan och
kunnat betala honom nog, och om han
utan all fara kunnat göra det i mörkret,
han skulle ha mördat hvem som helst
med lika liten samvetsskrupel som han
tog mina pengar. Sådan är åtminstone
min tanke om honom; och jag ser den
är icke mycket olika er egen. Jag bör
väl supponera — enligt ert exempel att
supponera än si än så — att er mors
tanka om honom var ofantligt mycket
annorlunda.
— Tillåt mig påminna er, sade
Clen-nam, att rtsn mor först kom i beröring
med honom med anledning af de olyckliga
affärerna.
— Det tycks verkligen hafva varit
olycksaliga affärer som sednast bringade henne
i beröring med honom, genmälde miss
Wade; och affärstimmarne voro något
tem-ligen sena.
— Ni behagar insinuera, sade Arthur,
som djupt kände dessa så kallblodigt
mättade hugg, hvilkens kraft han väl insåg,
att det var någonting —
— Mr Clennam, afbröt hon med
sang-froid, kom ihåg jag ingenting insinuerar
om karlen. Han är, jag säger det utan
förblommering, en nedrig, fal skurk. I
min tanka går en så’n menniska dit der
han tror sig få förtjenst. Om jag ej
en gång äfven haft förtjenst att ge
honom, skulle ni ej hafva sett oss
tillsammans.
Stungen i sitt innersta af hennes
hårdnackade bemödanden att för hans ögon
framhålla denna mörka sida af saken,
hvaraf en dunkel skugga rufvade i hans
eget bröst, teg Clennam stilla.
— Jag har talat om honom som om
han ännu vore i lifvet, sade hon åter.
Men han kan vara död för allt hvad jag
vet — gerna för mig också: Jag
behöf-ver honom ej mer.
Tungt suckande och med nedslaget
utseende reste sig långsamt Arthur Clennam.
Hon steg ej sjelf upp, utan sade, i det
hon betraktade honom med en fast,
misstänksam blick, oöh harmset
sammanpressade läppar:
— Han var er bästa väns mr Gowans
förtrogne, var han icke? Hvarföre ber ni
ej er bäste vän hjelpa er?
Ett förnekande af att han var hans
bäste vän låg Arthur på läpparne, men han
nedsväljde det, och tänkte på sina gamla
strider och föresatser, samt sade:
— Utom att han aldrig sett Blandois
sedan denne begaf sig af till England,
vet mr Gowan ingenting mera om honom.
Det var blott en flyktig bekantskap som
han träffat utomlands.
— En flyktig bekantskap som han
träffat utomlands! repeterade hon. Jo jo. Er
bäste vän behöfver roa sig med alla
de bekantskaper han kan träffa, han
som har en så’n hustru. Jag hatar hans
hustru, sir.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
