- Project Runeberg -  Liten Dorrit /
149

(1856-1857) Author: Charles Dickens Translator: Rosalie Olivecrona
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

apropos, får jag göra er en fråga? Är det
sannt att ni var der?

— Hvar? Hvar säger man jag har
varit? svarade flickan trotsigt, i det hon
mörkt nedslog ögonen.

— Att ni var och tittade in genom
trädgårdsporten till villan?

— Nej, svarade miss Wade. Hon har
ej varit der med sin fot.

— Deri misstar ni er, ropade flickan.
Jag gick dit sista gången vi voro i
London. — Det var , en eftermiddag då ni
lemnat mig ensam. Jag tittade bara in
genom spjälorna.

— Du fega, ömkliga varelse? svarade
miss Wade med yttersta förakt; hafva
alla våra samtal, all den tid vi varit
tillsammans, alla dina fordna klagomål
tje-nat till så litet som det?

— Det var ingenting ondt i att bara
titta in genom porten ett ögonblick,
svarade flickan. Jag såg på fönsterna att de
icke voro der.

— Hvad skulle du der att göra?

— Jag ville återse det — jag tyckte

det skulle vara roligt att få kasta en blick
derpå. ’

Medan de tvenne vackra ansigtena
vändes emot hvarandra, insåg’ Clennam huru
dessa båda naturer oupphörligt skulle slita
hvarandras innersta i stycken.

v— Åhl sade miss Wade, kallt
bortvändande ögonen, om du hade lust att
återse det ställe der du lefde ett sådant
lif, ett lif som jag frälste dig ifrån
emedan du kommit underfund med hvad det
var värdt, då är det en annan sak. Men
är detta din upprigtighet emot mig? Är
detta din trohet mot mig? Är det så
du gör gemensam sak med mig? Du är
ej värd det förtroende jag skänkt dig. Du
är ej värd den godhet jag visat dig. Du
är ej bättre än en knähund, och det bästa
du kan göra är att gå tillbaka till dem,
som värre än piskade dig.

— Om ni talar så der om dem när
andra höra det, så retar ni mig att ta
deras parti svarade flickan.

— Gå tillbaka till dem, svarade miss
Wade med hårdhet. Gå tillbaka till dem.

— Ni vet mer än väl, genmälde
Harriet i sin ordning, att jag icke vill gå
tillbaka till dem. Ni vet mer än väl att
jag förskjutit dem, att jag aldrig kan,
aldrig skall, aldrig vill gå tillbaka till dem.
Kan ni ej då lemna dem i fred, miss Wade!

— Du föredrar deras öfverflöd för ditt
magrare kosthåll här, förebrådde miss
Wade. Du upphöjer dem till skyarne
och nedsätter mig. Hvad kunde jag
väntat annat? Jag borde ha vetat det.

— Det är ej sannt, svarade flickan,
blossande upp, och ni säger ej hvad ni
menar. Jag vet nog hvad ni menar. Ni
vill låta mig förstå i andra hand, att jag
ingen annan än er har att ty mig till.
Och för det jag ingen annan än er har
att ty mig till, tycker ni, ni kan
kommendera mig att göra eller icke göra hvad
helst ni behagar, och skymfa och förorätta
mig på alla vis. Ni är ej en bit bättre
ån de — ej en bit. Men ni skall ej
alldeles förtrampa mig — ännu är jag ej
alldeles kufvud. Jag säger ännu en gång
att jag gick och såg på huset, för det
jag ofta tänkt det skulle vara roligt att •
återse det. Och ni kan ej förbjuda mig
att än en gång fråga hur de må, ty jag
höll af dem förr, ocli tyckte ibland de
voro snälla mot mig.

Härpå svarade Clennam att de säkert
skulle taga vänligt emot henne, om hon
någonsin finge lust att återvända.

— Aldrig, sir! aldrig! svarade flickan
lidelsefullt. Aldrig gör jag det. Ingen
vet det bättre än miss Wade, fast hon
hånar mig nu sen jag är beroende af
henne. Och det vet jag att jag är; och
jag vet hon är öfverlycklig när hon kan
få påminna mig derom.

— En fintlig förevändning! svarade miss
Wade, med lika mycket vrede, högmod
och bitterhet; men för genomskinlig att
kunna dölja hvad jag tydligen ser i det
här. Min fattigdom kan ej täfla med
deras pengar. Bättre skiljas åt på en gång,
bättre skiljas åt på en gång, och vara
fri från eländet!

Arthur Clennam såg på dem, der de
stodo ett stycke från hvarandra i det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:34:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcdorrit/0465.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free