Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ni torde kalla detta dåliga tjenster —
för mig voro de behagliga, emedan de
voro ett eko af mina egna tankar och
bekräftade mina egna föreställningar. Snart
började jag tycka mer om er gode väns
sällskap än någon annans.
När jag observerade — och det gjorde
jag snart — att detta gaf anledning till
svartsjuka, tyckte jag blott desto mera
om hans sällskap. Hade ej jag måst lida
svartsjukans qval, och skulle all
fördragsamheten blott vara på min sida? Nej!
Han kunde smaka på hvad det ville säga!
Jag jublade åt, att han ändtligen skulle
få känna det sjelf — jag jublade då han
kände det djupt, smärtsamt. An mer.
Han var tråkig i jemförelse med mr
Go-wan, som kunde mäta sig med mig, och
med satirens gissel anatomisera de
ömkliga menniskor vi sågo omkring oss.
Så fortfor det tills min matmor,
tanten, åtog sig att tala med mig.
— “Det var knappast värdt att tala
om,“ sade hon; “hon visste jag ingenting
ondt menade; hon ville blott af egen
in-gifvelse föreställa mig — hon visste att en
föreställning vore mer än nog — att det
vore bättre, om jag vore litet mindre
förtrolig med mr Gowan.“
Jag frågade henne hur hon kunde
svara för hvad jag menade?
Hon kunde alltid svara för, att jag
intet orätt menade, sade hon.
Jag tackade henne, men sade att jag
helst svarade för mig sjelf, och inför mig
sjelf endast. Hennes öfriga tjenstefolk
skulle säkert tacka henne för god
orlofs-sedel, men jag hade ingen begärt.
Det ena ordet tog det andra, och
slutligen frågade jag henne, hur hon kunde
reta att hon blott behöfde göra en
föreställning för att jag skulle lyda den? Yar
det för min börds skull, eller kanske för
den lön hon gaf mig? — Jag var icke
köpt till kropp och själ. Det såg ut som
hon trodde, att hennes förnäme brorson
varit på en slafmarknad och köpt sig en
hustru.
Det skulle troligtvis ha kommit, förr
eller sednare, hvad som nu inträffade, men
hon gjorde med ett slut derpå. Hon lät
mig med hyekladt medlidande veta, att
jag hade ett olyckligt lynne.
Vid detta upprepande af det gamla
förhatliga tillmälet styrde jag ej längre
min harm. Jag sade henne allt hvad jag
hört om henne, allt hvad jag sett, allt
hvad jag uthärdat i tysthet, sedan jag
varit nog ömkligt svag att lofva hennes
brorson min hand. Jag sade henne att mr
Gowan var den enda tröst jag haft i min
förnedring — att jag burit den för länge
och sent omsider, afskuddade den, samt
att jag aldrig mer ville se någon af dem
för mina ögon. Och jag höll ord.
Er gode vän följde mig till min fristad,
och gjorde sig mycket lustig öfver den
brutna förbindelsen; ehuru han sade det
gjorde honom ondt om det goda folket
— det bästa i sitt slag han någonsin
träffat — och beklagade att hjulet skulle gå
fram öfver simpla flugor. Snart bedyrade
han, och med mera sanning än jag då
trodde, att han ej vore värdig en qvinna
med sådana själsgåfvor och en sådan
karakterskraft; men — nå nå, det är
detsamma —
Er gode vän roade sig och mig så
länge det behagade honom, hvarpå han
föreställde mig att vi båda voro menniskor
af verld, att det icke fanns några
illusioner till för någon af oss, och att vi båda
voro beredda att gå hvar sin väg för att
söka lyckan, såsom det kunde anstå klokt
folk; att vi’ båda visste vi skulle mötas
som de aldra bästa vänner, om ödet åter
förde oss tillsammans; — så sade han
och jag motsade honom icke.
Det varade icke länge innan jag fann
att han kurtiserade sin nuvarande hustru,
och att hon blifvit förd derifrån för att
komma honom ur vägen. Jag hatade
henne då, fullt lika mycket som jag hatar
henne nu, och kunde således ingen bättre
hämnd önska mig, än att hon skulle gifta
sig med honom.
Jag hade ingen ro innan jag fått sett
henne — jag kände att det var en af de
få källor till intresse som ännu återstodo
mig. Jag reste litet — reste tills jag
fann mig i ert och hennes sällskap. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
