Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det kan vara enskilda bekymmer, j
svarade Clennam, men icke officiellt krån- j
gel — icke ännu. Ännu är jag icke biten.
— Således vill du ej villfara min
begäran ?
— Nej, på intet vilkor, svarade
Clennam. Jag skulle blygas om jag så snart
låte mig skrämmas ur skrankorna, då en
mycket äldre man, som vida närmare måste
intressera sig för saken, så länge ensam
stridde med okufvadt mod.
Som hans beslut synbarligen ej kunde
rubbas, besvarade Daniel Doyce hans
handtryckning, kastade en afskedsblick kring
kontoret och gick derpå ned med honom.
Doyce skulle fara till Southampton, der
han skulle förena sig med den lilla skaran
af sina reskamrater; en vagn stod utanför
porten, packad och i ordning att föra
honom dit. Arbetsfolket stod vid porten
att se honom resa, och voro mycket stolta
öfver honom.
— Lycka till, mr Doyce! sade en af
dem. Hvart herm kommer, så får di se
di har fått sej en karl som duger, en karl
som känner sitt folk och som hans folk
känner, en karl Som både vill och kan,
och om inte herrn ä’ en karlakarl så finns
dä’ ingen!
Denna harang kom från en bister karl
i bakgrunden, som man icke hittills ansett
begåfvad med någon talareförmåga, men
hvars utgjutelse helsades med tre höga
hurrarop, och han blef från den stunden
en beryktad man. Under tre höga
hurrarop sade Daniel Doyce ett hjertligt
„Adjö, gossar!“ åt allesammans, och
vagnen försvann, liksom luftdraget blåst den
bort från Blödande Hjertats Gård.
Mr Baptist, tacksam för sin förtroende
post, var bland arbetarne, och hade
deltagit så mycket i hurrandet som en
ut-ländning kunde — ty egentligen är det
blott Engelsmän som kunna hurra riktigt,
emedan de så uppelda hvarandras blod
när de göra det, att det är som hela deras
historia komme öfver dem med en gång,
med alla dess svajande baner allt sedan
Sachsaren Alfreds tid.
Mr Baptist hade bortförts af strömmen,
och var helt andtruten och medtagen när
Clennam vinkade åt honom att följa med
upp och lägga i ordning böcker och papper.
Under lugnet som följer på hvar
skiljs-messa — denna första tomhet som är en
följd af hvarje afsked, liksom en aning
om den stora skiljsmessa som väntar hela
menniskoslägtet — stod Arthur vid sin
pulpet och betraktade drömmande en
solstråle. Men hans nu lediga tankar
återvände snart till det ämne som närmast
sysselsatte dem, och han började för
hundrade gången genomgå hvarje
omständighet han kunde draga sig till minnes sedan
den hemlighetsfulla natt han sett karlen
hos sin mor.
Åter armbägade sig karlen förbi honom
på den trånga gatan, åter följde han efter
honom och förlorade honom ur sigte, åter
träffade han honom på gården,
betraktande huset, åter följde han honom i spåren
och stod bredvid honom på trappan.
»Hvem rider så sent på ödslig stig?
Compagnon de la Magolaine,
Hvem rider så sent på ödslig stig?
Sä lätt i hågen!“
Det var långt ifrån icke första gången
han påmint sig visan om barnets lik, hvaraf
karlen gnolat en vers medan de stodo
bredvid hvarann, men han visste icke att
han upprepat den högt, och spratt till vid
att höra andra versen:
»Af alla riddare blomman är
Compagnon de la Magolaine:
Af riddare alla han blomman är.
Så lätt i hågen!“
Cavaletto hade i all ödmjukhet fortsatt,
orden och melodien, i den tanka att han
afbröt sig emedan han glömt resten.
— Ah! Du kan visan, Cavalletto?
— Vid Backbus, ja, sir! Alla
menni-skor kunna den i Frankrike. Hur mänga
gånger jag hört de små barnen sjunga
henne. Den sista gängen som jag den
har hört, sade mr Baptist, f. d. Cavalletto.
som vanligtvis återgick till sitt modersmåls
meningskonstruktion när hans minne
uppkallade bilden af hans hemland, sjöngs
den af en liten vacker röst — en liten
vacker röst, mycket vacker, mycket
oskyldig Altro!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
