Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Sista gangen jag hörde den,
svarade Arthur, sjöngs den af en röst, som
var allt utom vacker, allt utom oskyldig.
Han talade mera för sig sjclf än till
sin följeslagare, och tillade, half högt
upprepande karlens nästa yttrande: „Guds
död, sir, det ligger i min karakter att vara
otålig! “
— He* ropade Cavalletto, och al! färgen
flydde hans kinder.
— Hvad står på?
— Sir! ni vet hvar jag sista gången
hörde den visan!
Med den snabbhet i pantomin som är
hans nation egen, ritade han med handen
i luften konturen till en mycket krokig
näsa, sköt ögonen tillsammans,
hoptuf-vade sitt hår, sköt ut öfverläppen för att
föreställa en tjock mustasch, samt kastade
de tunga vecken af en inbillad kappa öfver
ena axeln. Medan han med en hastighet,
som endast den kan föreställa sig som
sett en italiensk bonde, gjorde detta,
härmade han ett egendomligt och ondskefullt
leende. Alltsammans kom och gick med
blixtens hastighet, och han stod ögonblicket
derpå blek och bestört framför sin
beskyddare.
— I alla himlars namn, sade Clennam,
hvad menar du? Känner du en man vid
namn Blandois?
— Nej! svarade rar Baptist ruskande
pä hufvudet.
— Du beskref en karl som var
tillstädes när du hörde den visan, gjorde du ej?
Jo! sade mr Baptist, nickande minst
femti gånger.
— Och hette han icke Blandois?
— Nej! sade mr Baptist. Altro. Altro,
Altro, Altro! han kunde ej nog neka för
namnet, med hufvud och högra pekfingret
i gäng på samma gång.
– Vänta! ropade Clennam utbredande
signalementet på pulpeten. Var det denne?
Förstår du hvad jag läser högt?
— Ja bevars. Fullkomligt.
— Men se derpå ock. Kom hit och
se på medan jag läser.
Mr Baptist nalkades, följde hvart ord
med sina qvicka ögon, såg och hörde allt
med största otålighet, slog derpå båda
händerna på papperet liksom han ville till
intet göra något vämjeligt djur, och ropade
lifligt med en blick på Clennam.
— Det är han! Se honom för edra
ögon!,
— Detta är af mera vigt för mig än
du tror, sade Clennam upprörd. Säg mig
hvar du lärde känna honom.
Mr Baptist släppte långsamt och myckel
ovilligt papperet, ryggade några steg
tillbaka och svarade helt och hållet mot sin
vilja, i det han liksom skuddade stoftet
af sina händer:
— I Marsiglin — Marseilles.
— Hvad var han för slag?
— Fånge och —- Altro! Ja jag tror —
mr Baptist smög sig närmare för att
hviska det — mördare!
Clennam raglade baklänges som om han
erhållet ett slag — så förfärligt syntes
honom nu modrens samtal med denne man.
Cavalletto föll på knä och bad honom
under ifriga gester höra huru han haft
olyckan komma i sådant dåligt sällskap.
Han berättade fullkomligt
sanningsenligt, huru det från början kommit af litet
smuggleri, samt huru han i tidernas lopp
blifvit fri ur fängelset och vandt sig ifrån
sina onda vägar. Huru han på
värdshuset gryningen i Chålons sur Saöne,
blifvit om natten uppväckt i sin säng
af samme mördare, som då kallade sig
Lagniér, ehuru han förut sagt sig heta
Rigaud; huru mördaren föreslagit att de
skulle slå sig tillsammans; huru han haft
en sådan afsky och fasa för missdådaren
att han i gryningen flytt från honom, och
huru han allt sedan lefvat i en beständig
fruktan att se mördaren uppträda och
utpeka honom som en bekant.
När han berättat detta, med en tonvigt,
ett eftertryck på ordet mördare, som helt
och hållet tillhörde hans eget språk, men
som icke gjorde det mindre förfärligt för
Clennam, sprang han plötsligt upp, och
ropade med en häftighet som skulle varit
vansinne hos en man af nordländsk
härkomst:
— Se här samme mördare! Här är
han!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
