- Project Runeberg -  Liten Dorrit /
161

(1856-1857) Author: Charles Dickens Translator: Rosalie Olivecrona
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kännedom om hennes okufliga karakter,
ökade hans känsla af hjelplöshet. Det
förekom honom likt en förskräcklig dröm,
att skam och offentlig vanära hotande
hängde öfver hennes och hans fars minne,
samt att likväl såsom genom en
kopparmur skulle utestängas från hvarje
möjlighet att komma till hennes hjelp.

Det mål han medfört till sitt
fädernesland och ständigt haft för ögonen,
tillintetgjordes med orubblig beslutsamhet af
sjelfva hans mor, just vid en tid då han
fruktade faran vara störst. Hans
rådighet, drift, verksamhet, pengar, kredit, —
alla hans ressurser voro onyttiga. Om
hon egt den fabulösa Medusans
inflytande och kunnat förvandla dem som sågo
henne, till sten, kunde hon ej hafva gjort
honom mer fullkomligt maktlös — sa
föreföll det honom nu i hans
nedslagenhet — än när hon, i det välkända dystra
rummet, vände sitt obevekliga anlete mot
honom.

Men den upptäckt han denna dag gjort
föll som en blixt på dessa betraktelser
och förmådde honom att med mera energi
gripa verket an.

Fast i medvetandet om rena afsigter,
samt drifven af aningen om en
öfverhän-gande fara, som kom allt närmre och
närmre, beslöt han att, om hans mor ännu
ej ville skänka honom sitt förtroende, göra
ett förtvihadt vädjande till Affery. Kunde
blott hon förmås att bekänna hvad hon
visste, samt göra hvad i hennes förmåga
stod att bryta den hemlighetsfulla
förtrollning som omgaf hela huset, så skulle han
kanhända kunna skaka af sig den andliga
förlamning, som blef allt plågsammare,
för hvar timma han tillbragte. Detta var
resultatet af hans funderingar.

Hans första missräkning, då han kom
till sin mors hus, var att finna dörren
öppen och mr Flintwinch rökande sin pipa
på trappan. Hade ödet varit honom
någorlunda gynnsamt, skulle mrs Affery
kommit och öppnat dörren för honom; men
som nu ödet var honom ovanligt
ogynnsamt, stod dörren öppen och mr
Flintwinch rökade sin pipa på trappan.

— God afton, Flintwinch, sade Arthur.

— God afton.

Röken kom krokigt ut ur mr
Flint-winchs mun, liksom den gått genom hela
hans sneda figur och återkommit i hans
sneda hals, innan den i en krokig linie
gick att blanda sig med röken från de
krokiga skorstenarne och dimman från den
krokiga floden.

— Har ni hört något? sade Arthur.

— Yi ha ingenting hört, svarade
Jeremias.

— Jag menar om den der
utländnin-gen, förklarade Arthur.

— Jag menar om den der
utländnin-gen, sade Jeremias.

Han såg så hotande ut der han stod
på sned, med halsduksknuten under ena
örat, att den tanken — icke för första
gången — for Clennam genom hufvudet:
kunde Flintwinch för sin egen säkerhets
skuld hafva gjort sig af med Blandois?
Kunde det ha varit hans hemlighet, hans
säkerhet, som stått på spel? Han var liten
och lutad, och icke så särdeles stark; men
han var seg som ett gammalt enträd, och
listig som en gammal kaja. Om en
sådan man kom bakom ryggen på en vida
yngre och starkare, med ingen
barmher-tighet och fast föresats att göra af med
honom, kunde han ganska säkert göra det i
detta ödsliga hus och under nattens tystnad.

Under det dessa tankar i hans
dåvarande dystra sinnesstämning for honom
genom hufvudet, dock icke förjagande den
hufvudtanke som aldrig lemnade honom,
stod mr Flintwinch, betraktande huset
midt emot med hufvudet på sned och ett
öga hopknipet, och rökade med ett
ond-skefullt uttryck — snarare som om han
velat bita skaftet af sin pipa än som han
njutit deraf. Men han njöt deraf på sitt sätt.

Ni kan porträttera mig nästa gång
ni kommer hit. Arthur, tror jag, sade mr
Flintwinch torrt, och lutade sig ned att
knacka askan ur sin pipa.

Temligen förvirrad och slagen, bad
Arthur om förlåtelse ifall han stirrat på
honom för starkt.

Men jag tänker så mycket på den
här saken, att jag glömmer af mig.
sade han.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:34:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcdorrit/0477.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free