Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som en grannlaga vink att hon ingenting
skulle höra, medan mr Casby med
sömnig belåtenhet strök sitt länga hvita hår.
— Min mor, jag har i dag hört något
som jag är säker på att ni icke vet, men
som ni borde veta — det gäller den mans
antecedentia jag såg här.
— Jag vet ingenting om den karlens
antecedentia, Arthur.
Hon talade högt — han hade sänkt
sin röst; hon tillbakastötte försöket att
komina på förtroligare fot med honom
liksom hon stötte tillbaka allt annat, och
talade i sin vanliga ton och med sin
vanliga hårda röst.
— Jag har ej fått underrättelsen ur
andra hand — jag har den ur säker källa.
Hon frågade honom precist i samma
•ton som förut, om han kommit att säga
henne hvad det var?
— Jag tyckte ni borde veta det, min
mor.
— Och hvad är det?
— Han har setat inne i ett franskt
fängelse.
Hon svarade lugnt.
— Det är ganska troligt.
— Men i ett fängelse för grofva
brottslingar, min mor — anklagad för mord.
Hon ryste vid ordet, och en naturlig
fasa målade sig i hennes blick.
Emellertid talade hon högt då hon straxt
derpå frågade:
— Hvem har sagt dig det?
— En man som har varit hans
medfånge.
— Denne nians antecedentia kände du
förmodligen icke, förrän han sjelf
underrättade dig?
— Nej.
— Ehuru du kände honom sjelf?
Ja.
— Alldeles som med mig och
Flint-winch å propos om den der andre!
utropade mrs Clennam. Emellertid
sträcker sig väl icke likheten längre — eller
lärde du känna din sagesman genom ett
bref från en korrespondent, till hvilken
han lemnat pengar? Hur är det ined
denna del af jemförelsen?
Arthur kunde ej dölja, att hans
sagesman icke presenterat sig för honom
försedd med sådana kreditiver, eller med
några kreditiver alls; hvarvid den
uppmärksamt lyssnande mrs Clennams
rynkade panna småningom jemnade sig till
en blick af bitter triumf, och hon
svarade med eftertryck:
— Akta dig då hur du dömmer andra.
Jag säger dig, Arthur, för ditt eget bästa,
akta dig hur du dömmer andra!
Det eftertryck som åtföljde hennes ord
kom lika mycket från hennes ögon som
hennes läppar. Hon fortfor att se på
honom och om han, vid sitt inträde i
rummet, haft något svagt hopp att kunna
beveka henne, betog hennes stenhårda blick
honom hvarje hopp.
— Min mor, får jag då ingenting göra
för att hjelpa er?
— Intet.
— Vill ni ej skänka mig något
förtroende, något uppdrag, någon förklaring?
Vill ni ej rådfråga er med mig? Vill ni
ej tillåta er son att nalkas er?
— Hur kan du fråga? Har du ej sjelf
skilj t dig från mina affärer? Det var ej
min skuld — det var din. Ar det att
vara konseqvent att göra mig en dylik
fråga? Du vet att du lemnat mig åt
Flint-winch, och att han intagit din plats.
En blick pa Jeremia var nog att
öf-vertyga Clennam att han lyssnade med
ögon och öron, ehuru han stod lutad emot
väggen och ref sig på kindbenet, allt
under det han låtsade lyssna på Flora, som
pratade utan uppehåll om ett virrvarr af
ämnen, hvari makrill och F-s tant i en
gunga blifvit ohjelpligt hoptrasslade med
majbaggar och vinhandeln:
— En fånge i ett franskt fängelse,
anklagad för mord, upprepade mrs Clennam.
orubbligt uppräknande hvad hennes son
sagt.
— Ar detta allt hvad du fick veta om
honom af medfången? fortfor hon.
— Hufvudsakligen detsamma.
— Och var denne medfånge sjelf
mördare och sin kamrats medbrottsling? Men
naturligtvis framställer han sig sjelf i en
gynnsammare dager än sin vän — det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
