Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verkligen bra hederligt och gentlenianlikt
af er men om ni vill hålla mig litet grand
hårdare så tycker jag inte det vore
ohöf-ligt eller närgånget.
I denna löjliga ställning, outsägligt i
strid med oron i hans hjerta, gick
Clen-nam ned till husets lägre regioner. Blef
det någongång mörkare än vanligt så
kände han alltid att Flora blef tyngre, och
blef det ljusare så var det ungefär
sammaledes.
När de återvände från de dystra
köksregionerna, der det var så otrefligt det
gerna kunde vara, gick mrs Affery före
med ljuset in i hans fars gamla rum och
derpå i det gamla matrummet; och alltid
Ilydde hon före som ett spöke, som
fruktar att upphinnas, och hvarken vände sig
om eller svarade när Arthur hviskade:
Affery! Jag vill tala med dig!
J matrummet fick Flora en sentimental
önskan att titta in i det draknäste som
så ofta uppslukat Arthur när han var
pojke — kanske derföre att som
skrubben var mörk, kunde det vara ett bra
ställe att göra sig tung på.
Arthur, som var nära förtviflan, tänkte
just öppna dörren, då det bultade på
för-stugudörren.
Mrs Affery gaf till ett anskri och
kastade förklädet öfver hufvudet på sig.
— Hvad! du behöfver en dosis till?
sade mr Flintwinch; du skall få dig en
så’n dosis, min gumma, du skall få en
som förslår! Jag skall nypa dig, jag skall
.ge dig!
— Går emellertid någon och öppnar?
frågade Arthur.
— Jag går emellertid och öppnar, sir,
svarade gubben så hotande, att det var
tydligt han fann, att han måste hålla god
min i elakt spel och gå till dörren, ehuru
han ogema lemnade dem.
— Stanna här allesammans! Affery,
qvinna, rör ett finger eller tala ett ord i
din få vitsko, och jag tredubblar din dosis!
Så snart han var gången släppte
Arthur mrs Finching — hvilket hade sig
svårt nog, emedan denna dam
missförstod hans afsigt och makade sig närmare
honom i stället för tvertom.
— Affery, tala till mig nu!
— Rör inte ve’ mej, Arthur! ropade
hon, rysande för hans annalkande. Kom
mej inte när. Han ser er. Jeremia ser.
För Guds skuld, tig!
— Han kan inte se mig om jag blåser
ut ljuset, svarade Arthur, låtande ord och
handling följas åt. >
— Han hör er! ropade Affery.
— Han kan inte höra, svarade Arthur,
om jag drar dig in i den här mörka
skrubben och talar med dig här. Hvarför
gömmer du ditt ansigte?
Han hade dragit henne in skrubben.
— Derför att jag ä’ rädd att se någe’.
— Du kan väl inte vara rädd för att
se något i det här mörkret, Affery.
— Jo ä’ jag så — mycke’ mer än om
dä’ va’ ljust.
— Hvad är du rädd för?
— För det huset är fullt med
hemligheter och tissel och tassel — för dä’ ä’
fullt me’ hviskningar oph rådslag; — för
det dä’ ä’ fullt me’ buller och hemska ljud.
Aldrig såg’en ett tocket hus till å’ vara
fullt å’ ljud. De tar lifvet af mig en
vacker dag, om inte Jeremias stryper mig
förut — och han gör väl de’ kan jag tro.
— Jag har aldrig hört några ljud att
tala om.
— Hä! men det skulle bli annat slag
om Arthur bodde här och va’ tvungen
att gå omkring som jag får göra, svarade
Affery. Och ni skulle tycka att di va’
så mycke’ värda att tala om, att hjertat
skulle vara nära att spricka i ert bröst
af begär att få tala ut. Här ä’ Jeremia.
Ni ställer så till att han tar lifvet af mig.
— Min kära Affery, jag svär vid min
heder att jag ser ljuset från den öppna
dörren falla på golfvet i förstugan, och
detsamma kan du se, bara du vill taga
förklädet från ögonen och titta efter.
— Jag vågar inte, svarade Affery, jag
vågar partu inte, Arthur. Jag håller
alltid för ögona när Jeremia inte ä’ mäe,
och ibland då me’.
— Han kan inte stänga dörren utan
att jag ser det, sade Arthur. Du är så
säker här som om han var fem mil borta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
