Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lust dertill, nå, ja, då måste ni äta utan
aptit. Jag skall laga i ordning thé i mitt
eget rum. Om det ej är för mycket
begärt, så skulle jag fråga om ni ej ville
vara god och dricka en kopp thé hos mig.
Eller om ni vill skall jag bära brickan hit.
Som Arthur visste att unga John skulle
göra sig det besväret, ifall han nekade
att följa honom, och som han äfven var
angelägen visa det han ihågkom såväl
mr Chivery seniors anhållan, som mr
Chi-very juniors ursäkt, så uppsteg Arthur
och förklarade sin beredvillighet att dricka
thé hos unga John. Denne tillstängde
dörren efter dem, tog ur nyckeln och med
utomordentlig hastighet smög han ner den
i sin ficka och visade vägen till sin
bo-ning.
Il
Den var belägen i öfre delen af huset, jj
nära inkörsporten. Det var samma rum,
dit Clennam skyndat, den dagen då den
rik vordna familjen för alltid lemnat
fängelset, och der han upplyftat henne, som II
sanslös låg på golfvet. Han förutsåg hvart il
de begåfvo sig, så snart de uppnått
trap-pan. Rummet var förändradt, nu var
det tapetserat, nymåladt och mycket
be-qvärnare möbleradt, men han igenkände
det genast, oaktadt han sett det blott ha- I
stigt, då han bar ner den sanslösa flickan
till vagnen.
c I
Unga John betraktade honom oafvändt,
i det han bet på naglarne.
— Jag ser att ni erinrar er rummet, I
mr Clennam?
— Jag kommer väl ihåg det, Gud väl- I
signe henne!
Glömmande théet, fortfor unga John
att bita på naglarne, samt betrakta sin
gäst, så länge som denne var sysselsatt
med att betrakta rummet. Slutligen
rusade han bort till thékannan, slog dit en
mängd thé, och skyndade till köket för
att fylla den med varmt vatten.
Rummet påminte om henne och att han
nu förlorat henne.’ Han lade sin hand på
den känslolösa muren, lika ömt, som om
det varit henne han vidrört, och han
hvi-skade sakta hennes namn. Han stod vid
fönstret och blickade ut genom
fängelsegallret, och utandades en välsignelse öfver
det aflägsna land, der hon lefde rik och
lycklig.
Unga John dröjde en stund borta, och
då han återkom, medförde han färskt smör,
inlindadt i kålblad, några tunna
köttSkif-vor i ett annat blad, och en liten korg
med krasse och sallad. Då dessa voro
ordnade på bordet börjades måltiden.
Clennam försökte att göra heder åt
måltiden, men fåfängt. Köttet qväljde honom,
brödet tycktes förvandladt till sand i hans
mun. Det enda han kunde tvinga ner,
var en kopp thé.
— Försök att äta litet sallad, bad unga
John. framräckande korgen.
Han tog några qvistar af krassen och
försökte ånyo; men förgäfves.
Det föreföll honom som om han varit
lik en stackars fången fogel, till hvilken
man sticker in gräs, och John hade så
påtagligen köpt korgen för hans skull,
att dermed fröjda honom i det sorgliga
fängelset, att Clennam, med ett leende
sade: “Det var vänligt af er att sticka
detta in emellan gallerna; men jag kan
ej ens tvinga ner detta i dag.“
Denna svårighet smittade säkerligen unga
John, ty han ställde snart bort sitt fat
och roade sig sedan med att vika ihop
kålbladet; då han vikit det, tills det var
helt litet, började han att trycka ihop det
med begge händerna, och betraktade
uppmärksamt sin gäst.
— Jag undrar, sade han slutligen,
kraftigt hoptryckande det lilla bladet, om,
såvida ni ej bryr er om det för er egen
skull, det inte, för någon annans, kunde
löna mödan att sköta litet bättre om er.
— Sannerligen, genmälte Arthur, med
en suck och ett leende, om jag vet för
livems skull.
— Mr Clennam, sade John ifrigt, jag
förvånas öfver att en gentleman, så
rättfram som ni, kan vilja vara så nedrig
att svara mig på detta sätt. Mr
Clennam, jag förvånas öfver att en gentleman,
som sjelf har ett hjerta, kan vilja begå
den hjertlösheten att behandla mitt hjerta
på detta sätt. Jag förvånas deröfver,
herre. Sannerligen förvånas jag inte
deröfver !
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>