Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Hvilket stort antal af dem har ni ej
genomgått. Och har ni kommit närmare
målet?
— Nej, aldrig, svarade Clennam.
— Betrakta blott från rätta
synpunkten, då finner ni oss ’tjenande, verkande.
Det är likt ett bollspel. En lång rad af
personer äro jemnt sysselsatta att
bestorma allmänna sysslor, och vi emottaga och
hopsamla bollarne.
Clennam frågade hvad kägelspelarnes
öde blef? Den liflige unge Barnacle
svarade att de blef uttröttade, besegrade,
förlamade och drogo sig ur spelet, ofta
med afbrutna armar och ben.
— Och detta ger mig åter anledning
att lyckönska mig derföre att vi ej haft
någon del i er motgång. Det skulle lätt
kunna hända; ty vi hafva ofta, det kan
ej nekas, ett serdeles olyckligt inflytande på
de personers lefnadsomständigheter,
hvil-ka ej vilja lemna oss i fred. Mr
Clennam, jag talar helt oförbehållsamt med
er. Det gjorde jag äfven första gången
jag märkte att ni begick det misstaget att
ej lemna oss i fred; ty jag märkte att
ni var oerfaren och sangvinisk och —
jag hoppas ni ursäktar att jag säger —
litet enfaldig.
— Ja, visst ursäktar jag er!
Litet enfaldig. Derföre kände jag
medlidande med er och lät er förstå, att
om jag vore i ert ställe, skulle jag ej
besvära mig med andras angelägenheter.
Men ni följde ej mitt råd, utan har allt
sedan besvärat er dermed. Hädanefter
måste ni ej göra det.
— Jag får troligen ej tillfälle dertill,
svarade Clennam.
— Åhjo, det får ni nog! Ni lemnar
snart Marshalsea. Ingen stadnar qvar här
för alltid. Det finnes så många olika sätt
att komma härifrån. Men, befatta er ej
med oss. Denna begäran är egentliga
orsaken till mitt besök. Jag försäkrar
er, fortfor Ferdinand vänligt, att jag blir
allvarsamt ond på er, om ni ej låter det
förflutna lända er till varning att aflägsna
er så mycket som möjligt från oss.
— Och uppfinningen? frågade Arthur.
— Min kära vän, fortfor Ferdinand,
ingen bryr sig derom, ingen frågar
derefter.
— Ja, det vill säga, på ert kontor?
— Ej heller derutom. Hvar och en
är färdig att afsky och förlöjliga alla nya
inrättningar. Ni kan ej tänka er huru
stprt deras antal är, som blott önska bli
lemnade åt sig sjelfva. Ja, det ligger
verkligen i vårt lands karakter. Tro mig,
mr Clennam, sade den unge liflige
mannen, vår inrättning är ej en svår jätte,
som man kan angripa; den är blott en
väderqvarn, som, under det den krossar
en oerhörd mängd agnar, visar er
hvar-ifrån vinden blåser.
— Om man skulle tro detta, genmälte
Clennam, skulle vi alla hafva en sorglig
utsigt för oss.
— Ack säg ej så, återtog Ferdinand.
Det är som det bör vara. Vi måste
hafva litet “humbug“, vi tycka alla om det.
Efter denna förhoppningsfulla
bekännelse uppsteg Ferdinand, hufvudet för den
uppväxande familjen Barnacle.
— Får jag väl fråga er, sade han, då
Clennam räckte honom handen och
tackade för hans upprigtighet och välvilja,
får jag väl fråga er, om det är sanning
att vår aflidne, saknade Merdle är saker
till denna, som jag hoppas snart
öfver-gående obehaglighet.
— Ja, jag är en af de många han
ruinerat.
—- Han måste hafva varit en
utomordentligt skicklig karl, sade Ferdinand
Barnacle.
Arthur, som ej hade orsak att prisa
den aflidne, iakttog djup tystnad.
— En fulländad skurk, naturligtvis, sade
Ferdinand, men en utomordentligt skicklig
karl! Jag kan ej låta bli att beundra
honom. Måste hafva varit en mästare i
skälmstycken. Kände menniskorna så väl
— besegrade dem så fullkomligt —
kunde behandla dem hur han ville.
Han verkligen beundrade den nämnde
mr Merdles skicklighet uti att bedraga
sina medmenniskor.
— Jag hoppas, sade Arthur, att han
och de, som han narrat, må bli en var-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
