- Project Runeberg -  Liten Dorrit /
202

(1856-1857) Author: Charles Dickens Translator: Rosalie Olivecrona
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Men skola ej föra mig inför en enda,
sade Rigaud, åter knäppande med
fingrar-ne och med en triumferande min. F-n tage
edra vittnen! F-n tage edra
framställningar! och er sjelf med! Huru? Vet jag
hvad jag vet, för det? Ar min vara till
salu, för den skull? Bah, stackars
gälde-när! Ni har hindrat mig att utföra min
plan L;it vara. Huru då? Hvad
återstår? För er, intet; för mig, allt. Visa
mig? Är det det ni vill? Jag skall sjelf
visa mig, blott alltför hastigt. Smugglare!
Flit med penna, bläck och papper!

Cavalletto steg upp och lemnade
honom det begärda. Rigaud, efter att med
ett skurkaktigt leende hafva setat
eftersinnande, skref och läste högt följande:

“Till mrs Clennam.

“Svar afvaktas.

“Marshalseas fängelse.

“Uti er sons rum.

“Min bästa fru!

Jag är i förtviflan öfver den
underrättelse vår fånge här (som haft den
godheten att använda spioner för att
uppsöka mig, som, för politiska orsakers skull,
lefde i enslighet) i dag meddelat mig,
nem-ligen att ni hyst farhågor för mitt lif.

“Lugna er, bästa fru. Jag befinner
mig väl, jag är stark, jag är oföränderlig.

“Med största otålighet skulle jag flyga
till er boning, men jag förutser att det
kunde vara möjligt, under dessa
omständigheter, att ni ännu ej bestämdt er,
angående den lilla proposition jag hade den
äran att hemställa till er. Jag
bestämmer denna dag i nästa vecka för ett sista
besök hos er, då ni ovilkorligt måste
antaga eller förkasta det, med alla dess
följder.

“Jag underkufvar min öfriga önskan
att få omfamna er och afsluta denna
intressanta affär, på det ni må hafva tid
att ordna dess detaljer till vår
fullkomliga, ömsesidiga belåtenhet.

“Under tiden är det ej för mycket att
föreslå (emedan vår fånge bragt mitt
hushåll i oordning) det ni betalar
omkostnaderna för min boning och mitt
uppehälle pä ett hotell.

“Emottag, bästa fru, försäkran om min
utmärkta högaktning.

Rigaud Blandois.

“Tusen helsningar till min käre
Flint-winch.

“Jag bugar mig i stoftet för mrs F.“

Då han slutat denna epistel, förseglade
han den och kastade den för Clennams
fötter.

— Hör hit du! Apropos om
framställningar, låt någon framställa detta till dess
adress, och skaffa hit svaret.

— Cavalletto, sade Arthur, vill du taga
denna karlens bref?

Men Cavallettos betydelsefulla finger
uttryckte åter att hans post var vid
dörren för att vaka öfver Rigaud, sedan han,
efter så mycket besvär, ändtligen funnit
honom, och att det var hans skyldighet
såsom vakt att sitta med ryggen mot
dörren, betraktande Rigaud — och signor
Panco erbjöd åter sin tjenst. Hans
tillbud antogs och Cavalletto öppnade
dörren så pass att han kunde smyga sig
igenom och stängde den derefter genast.

— Rör mig med ett finger, rör mig
med ett tillnamn, sätt min öfverlägsenhet
i fråga, under det jag sitter här och
dricker mitt vin efter behag, sade Rigaud,
och jag följer efter brefvet och jag
förkortar den betänkningstid min nåd
beviljat er mor. Ni ville se mig? Här har
ni fått mig! Huru tycker ni om mig?

— Ni vet, sade Clennam, med en
bitter känsla af sin hjelplöshet, att då jag
sökte er, var jag ej en fånge.

— F-n tage er och ert fängelse,
gen-mälte Rigaud, i det han ur sin ficka
framtog ett fodral, innehållande materialier för
att tillverka cigarrer, och sysselsatte sig
med att hoprulla ett par för närvarande
behof. Jag bryr mig ej om någon af er.
Smugglare! Ett ljus.

Cavalletto gick upp och gaf honom det.
Det hade varit något förfärligt i hans
hvita händers snabba rörelser, hvars
fingrar snodde sig öfver hvarandra likt ormar.
Clennam kunde ej afhålla sig från att
rysa invärtes, som om han verkligen
betraktat ett antal sådana djur.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:34:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcdorrit/0518.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free