Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nöjet att göra bekantskap med den
damen jag sökte. Jag utförde allt detta.
Jag gaf mitt hedersord till vår käre
Flint-winch, att jag skulle återkomma. Jag
afreste nådigt.
Hon hade ej förändrat sitt
ansigts-uttryck. Alltid detsamma då hai)
tystnade, som då han talade, visade alltid
samma rynkade panna, samma dystra inin.
— Jag säger afreste nådigt, emedan
det var nådigt att afresa utan att oroa
en dam. Det hör till Rigaud Blandois’
karakter att vara såväl moraliskt som
fysiskt nådig och behaglig. Det var äfven
politiskt, att lemna er, med något att vara
rädd för, ty då längtade ni efter mig.
Men er slaf är politisk. Vid Gud, min
fru, politisk! Låtom oss fortsätta. På den
ej nämnda dagen hade jag åter den äran
att bege mig till ert hus. Jag antyder
att jag har något att sälja, hvilket, om
ej köpt, skall blottställa min fru, som jag
högaktar. Jag förklarar detta. Jag
begär — jag tror det var ett tusen pund. Yar
det så?
Sålunda tvingad att tala, svarade hon
motvilligt:
— Ni begärde så mycket som tusen
pund.
— Nu begär jag två tusen. Se, hvilka
följder uppskof för med sig. Men till
ämnet. Vi komma ej öfverens; vi tänka
olika om den saken. Jag är lekfull;
lekfullhet är en del af min älskvärda
karakter. På lek blir jag såsom död och
be-grafven. Ty det skulle kanske kostat er,
min fru, halfva summan blott för att
befria er från de misstankar, mitt lustiga
infall uppväckt. Händelser och spioner
blanda sig i saken och förstöra frukten,
kanske — hvem vet? blott ni och
Flint-winch — då den just är mogen. Sålunda,
min bästa, är jag nu här för sista
gången. Hör ni! Bestämdt sista gången. Han
slog stöfvelklackarne emot bordskifvan och
mötte hennes mulna blick med en
oförskämd min, samt började tala med
häftigare röst. Bah! Stanna ett ögonblick!
Låt oss så småningom avancera. Här är
min räkning på hotellet, som måste
betalas enligt öfverenskommelse. Ännu fem
minuter och vi äro vid dolkspetsen. Jag
vill ej vänta till dess, ty då bedrager ni
mig. Betala den! Hit med penningarne!
— Tag den af honom, Flintwinch, sade
mrs Clennam, och betala den.
— Han kastade den i ansigtet på den
gamle mannen, då denne nalkades för att
emottaga den; och räckte fram handen,
ropande bullersamt:
— Betala den! Räkna upp
penningarne: Godt mynt!
Jeremiah tog upp räkningen, såg på
totalbeloppet med blodsprängt öga, framtog
en liten pung ur sin ficka och
uppräknade summan i hans hand.
Rigaud klingade med penningarne,
vägde dem i handen, kastade dem i luften,
uppfångade dem och klingade åter med
dem.
— Ljudet häraf är för den djerfve
Rigaud Blandois, lik smaken på
mennnisko-kött för tigern. Säg då, min fru, huru
mycket?
Han vände sig plötsligt mot henne och
den knutna handen, som omslöt
penningarne, höjde sig hotande liksom vore han
färdig att slå till henne.
— Jag säger än en gång, såsom jag
sagt er förut, att vi ej äro så rika som
ni förmodar, och att er begäran är för
öfverdrifven. Jag har ej medel nu, att
villfara den, om jag också hade aldrig
så stor lust dertill.
— Om! ropade Blandois. Hör denna
dam med sitt om. Vill ni säga att ni ej
har lust dertill?
— Jag säger hvad som faller mig in,
och ej det som faller er in.
— Säg det då! Hvad lusten angår.
Fort! Skynda er med lusten, jag vet väl
hvad jag skall göra.
Men hon hvarken påskyndade eller
fördröjde sitt svar.
— Det synes som om ni kommit i
besittning af ett papper — eller flera —
hvilka jag säkerligen har stor lust att
återfå.
Rigaud skrattade högljudt, trummade
med hälarne mot bordet och klingade med
guldet, i det han tillade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
