- Project Runeberg -  Liten Dorrit /
223

(1856-1857) Author: Charles Dickens Translator: Rosalie Olivecrona
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jag skref, men fick aldrig något svar.
Jag visste ej huru jag skulle bete mig,
förrän denne gentleman hedrade oss med
sitt första besök. Naturligtvis började
jag då misstänka huru det var; och jag
behöfver ej höra hans berättelse för att
förstå huru han fick kännedom om mina
och edra papper. Nu har jag blott några
ord att tillägga, nernligen, att jag ej
beslutat om jag bör eller ej gifva er något
besvär med kodicillen. Jag tror ej; och
att jag skulle blifvit alldeles belåten med
att veta det jag har er i mitt våld. I
sakernas nuvarande tillstånd har jag ej
någon vidare förklaring att gifva er, förr
än i morgon afton. Så ni kan lika gerna —
slutade mr Flintwinch — stirra på någon
annan, ty det lönar ej mödan att stirra
på mig.

Då han slutat vände hon långsamt bort
ögonen och stödde hufvudet mot handen.
Hennes andra hand hvilade tungt på
bordet, och åter märktes den besynnerliga
rörelsen, liksom hon ämnat resa sig upp.

— Detta skrin kan aldrig, annorstädes,
inbringa så stor summa, som här. Det
kan aldrig bli samma vinst för er om
ni säljer det till någon annan, än mig.
Men jag är ej i stånd att nu anskaffa
den summa, ni begär. Jag har ej lyckats
i mina företag. Hvad vill ni taga nu,
och hvad en annan gång, och huru kan
jag vara försäkrad om er tystlåtenhet?

— Min engel, svarade Rigaud, jag har
sagt hvad jag vill taga, och jag har
brådtom. Innan jag gick hit, lemnade
jag en afskrift af de vigtigaste papperen
till en annan person. Uppskjut till den
timman då Marshalseas portar stängas för
natten, och det är för sent för
underhandlingar. Fången skall hafva läst dem.

Hon förde händerna till hufvudet,
upp-gaf ett högt rop och sprang upp. Hon
vacklade ett ögonblick, som om hon skulle
fallit; sedan stod hon stadigt.

— Siig! hvad menar ni? Hvad menar
ni, karl?

Vid åsynen af denna spöklika bild, så
länge ovan vid att stå, vacklade Rigaud
baklänges och ljudet bortdog från hans

läppar. Det var för alla tre nästan som
om en död uppstigit ur sin graf.

— Miss Dorrit, svarade Rigaud slut-

ligen, mr Fredriks brorsdotter, är förlofvad
med fången. Miss Dorrit, mr Fredriks
brorsdotter vakar i detta ögonblick öfver
fången, som är sjuk. Jag lemnade med
mina egna händer, vid fängelseporten, ett
paket till henne, jemte ett bref att hon,
för hans skull — hon skall göra allt för
hans skull — ej skall bryta förseglingen,
såvida det skulle återfordras före den
timman då portarne stängas — i annat
fall skulle hon lemna det till honom; det
innesluter äfven en afskrift till henne,
som han måste lemna henne. Jag skulle
ej, utan dessa försigtighetsrnått, vågat
be-gifva mig hit. Och hvad det beträffar
att det ej skall, annorstädes, inbringa
samma summa, som här, säg, har ni väl
betänkt det pris, som brorsdottren — för
hans skull — skall gifva för att nedtysta
det? Än en gång säger jag er, tiden
förgår. Om paketet ej återfordras innan
aftonklockan ringer, då kan ni ej köpa
det. Jag säljer det då till den lilla

flickan!

Plötsligen sprang hon till ett skåp,
framtog shawl och hatt och satte det på
sig. Affery, som med fasa följt hennes
rörelser, rusade emot henne, fattade i
hennes kläder och föll på knä framför
henne.

— Gå ej, gå ej, gå ej! Hvad 6kall
ni företaga er? Hvart går ni? Ni är
en ryslig menniska, men jag hyser intet
hat mot er. Jag ser att jag ej kan göra
stackars Arthur något godt; oph ni
behöfver ej vara rädd för mig. Jag skall
bevara er hemlighet. Gå ej ut, ni skall
falla ned och dö på gatan. Lofva mig
blott att, om det är den arma varelsen,
som i hemlighet är innestängd här, ni
vill låta mig taga vård om henne, bli
hennes sköterska. Lofva mig blott det
och var aldrig rädd för mig.

Mrs Clennam stod stilla ett ögonblick,
och med vrede och bestörtning i sitt
an-sigte, sade hon:

— Innestängd här? Hon är död för
mer än tjugu år sedan, Fråga Flint»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:34:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcdorrit/0539.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free