Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inom tjugufyra timmar, förmodade att hans
flykt inom denna tid, med allt som han
kunnat skrapa ihop, var slutsumman af
den lofvade förklaringen; men hon iakttog
tystnad i detta ämne, innerligt glad att
vara befriad från honom. Som det
tycktes naturligt att en man som ej blifvit
begrafven, ej han uppgräfvas, så
öfver-gåfvo gräfvarne sitt beslut och lemnado
honom åt sitt öde.
Detta misstycktes af många, hvilka ännu
påstodo att Flintwinch låg nagorstädes
ibland Londons geologiska former. Icke
heller rubbades deras tro genom den
underrättelsen att en gammal man, som
hade halsduken knuten vid ena örat, och
som man visste vara en engelsman,
säll-skapade med holländarne i krogarne i
Amsterdam under namn af Mynheer van
Flyntevynge.
TRETTIONDEANDRA KAPITLET.
Af ahed.
Arthur låg alltjemt sjuk i Marshalsea
och mr Rugg såg ingen möjlighet att han
skulle blifva utlöst; allt detta förorsakade
mr Pancks de bittraste förebråelser. Om
det ej varit för de der ofelbara siffrorna
— hvilka bevisade att Arthur, i stället
för att försmägta i fängelset borde fara
omkring i ett ståtligt ekipage och att mr
Pancks i stället för sin knappa
bokhållarelön, borde ega tre till fem tusen punds
enskild förmögenhet — skulle troligen
denne olycklige räknemästare lagt sig på sin
säng, vändt ansigtet mot väggen och dött,
som ett sista offer till den aflidne mr
Merdle. Endast uppehållen af sina
oantastliga beräkningar, framlefde mr Pancks
ett olyckligt, oroligt lif; oupphörligt bar
han sina räknetal med sig i hatten och
genomsåg dem, ej allenast sjelf på alla
lediga stunder, utan han bad hvarje
mensk-lig varelse som han kunde få tag uti, att
räkna öfver dem och se huru tydlig saken
var. Nere i Bleeding Heart Yard fanns
knappast en enda af dess innevånare,
hvilken Pancks ej meddelat sina beräkningar,
och som siffror smitta, så utbröt snart en
sifferartad sjukdom, under hvars inflytande
snart hela Bleeding Heart Yards
befolkning blef hufvudsvag.
Ju oroligare mr Pancks blef i sitt sinne,
desto otåligare visade han sig mot
patriarken. Vid deras sednare möten hade
hans fnysningar antagit ett förtretligt ljud,
som ej bådade något godt; likaledes hade
mr Pancks vid flera tillfällen sett
skarpare på de patriarkaliska glasen, än som
var förenligt med hans embete.
Likväl sprang han ut och in i sin lilla
skeppsdocka, allt efter som han behöfdes
eller icke i patriarkens närvaro, och
affärerna hade fortgått på sitt vanliga sätt.
Bleeding Heart Yard hade, vid de vanliga
tiderna, blifvit plöjt af mr Pancks och
skördat af mr Casby; mr Pancks hade allt
besväret, alla mödorna på sin del; mr Casby tog
hela vinsten för sig, och de ord, som han
vanligtvis begagnade om lördagsaftonen,
sedan han inkasserat veckans vinst, voro, “allt
hade varit tillfredsställande för alla — för
alla — tillfredsställande, herre, för alla.
Pådrifvaren Pancks’ skeppsdocka hade
blytak, hvilket, stekande sig i solen, skulle
kunna antändt fartyget derinom. Huru
härmed än må hafva varit, en qvalmig
lördagsafton kom pådrifvaren ut, prejad
af det belamrade buteljgröna skeppet, i
ett serdeles upphettadt tillstånd.
— Mr Pancks, var den patriarkaliska
anmärkningen, ni har varit efterlåten, ni har
varit efterlåten, herre.
— Hvad menar ni dermed? var det
knapphändiga svaret.
Det patriarkaliska tillståndet, alltid ett
tillstånd af lugn och saktmod, var denna
afton så serdeles fridsamt att det var
förargligt att åse. Alla andra menskliga
varelser voro varma; patriarken ensam var
sval; alla voro törstiga, patriarken drack.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
