- Project Runeberg -  Liten Dorrit /
230

(1856-1857) Author: Charles Dickens Translator: Rosalie Olivecrona
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

En vällukt af citroner doftade omkring
honom; och han hade tillagat en gul dryck,
hvilken glänste i den stora bägaren, som
om han drack af aftonsolskenet. Detta
var illa, men ej det värsta. Det värsta
var att han, med sina stora blåa ögon,
sitt glänsande ansigte, sitt långa, hvita hår,
och sina buteljgröna, framsträckta ben, hade
ett utseende som om han, i sin
utomordentliga välvillighet tillagat drycken för
sina medmenniskor, under det han sjelf
ej behöfde annat än sin dryck af
rnensk-lig godhet.

Hvarföre mr Pancks sade i det han
reste upp håret med begge händerna, på
ett serdeles förebådande sätt:

— Hvad menar ni dermed?

— Jag menar, mr Pancks, att ni
måste vara strängare mot folket, mycket
strängare mot folket, strängare mot
folket, herre. Ni klämmer ej åt dem. Ni
klämmer ej åt dem. Det måste ni göra
om ni vill att vår bekantskap skall
fortfara att vara lika tillfredsställande för alla.
För alla.

— Klämmer jag ej åt dem? frågade mr
Pancks- Hvad annat är jag väl skapad till?

— Ni är ej skapad till något annat,
mr Panks. Ni är skapad att göra er pligt,
men ni fullgör ej edra skyldigheter. Ni
är lönad för att hålla efter folket och ni
måste hålla efter dem, att de betala.

Patriarken blef sjelf så förvånad öfver
denna lysande vändning, å la doktor
Johnson, som han ej tänkt sig, att han
hög-ljudt skrattade; och upprepade med
serdeles belåtenhet:

— Lönad för att hålla efter folket,
och måste hålla efter dem att de betala.

— Åh! sade Pancks. Något vidare?

— Ja, herre, ja, herre. Något vidare.
Ni skall vara beskedlig, mr Pancks, att,
det första ni tager er för på Måndag,
klämma åt dem dugtigt.

— Åh! sade mr Pancks, är det ej för
snart? Jag har ju gjort det i dag.

— Nonsens, herre.

— Åh! sade Pancks, betraktande
honom under det han välvilligt sväljde en
stor klunk af sin blandning. Något vidare?

— Ja, herre, ja, herre, något vidare.
Jag är inte alls belåten, mr Pancks, med
min dotter; inte alls belåten. Utom det
att hon besöker mrs Clennam, mrs
Clen-nam, herre, som för det närvarande ej
är i omständigheter hvilka äro —
tillfredsställande för alla; utom det, mr Pancks,
går hon, såvida jag ej mycket bedrager
mig, ofta till fängelset för att helsa på
mr Clennam. Till fängelset.

— Yet ni att han är sjuk, sade Pancks.
Det är vänligt af henne.

— Pooh, Pooh, mr Pancks. Hon har
ingenting dermed att beställa. Ingenting
dermed att beställa. Jag kan ej tillåta
det. Låt honom betala sina skulder och
komma ut derifrån; komma ut; betala
sina skulder och komma ut.

Ehuru mr Pancks’ hår stod likt
ståltråd, så gaf han det likväl ännu en puff
och log på ett afskyvärdt sätt emot sin
principal.

— Ni måste säga till min dotter, mr
Pancks, att jag ej kan tillåta det, ej kan
tillåta det, sade mr Casby, mildt.

— Åh! sade Pancks. Yore det inte
bättre att ni sade det sjelf?

— Nej, herre; ni är lönad för att säga
det, det gamla dumhufvudet kunde ej
motstå frestelsen att än en gång försöka det,
och ni måste säga det för att få betalt, säga
det för att få betalt.

— Åh! fortfor Pancks. Något vidare?

— Ja, herre, ja. Det tyckes mig som
om ni sjelf, mr Pancks, alltför ofta går
åt det hållet. Jag anbefaller er, mr Pancks,
att ej fästa er uppmärksamhet vid edra
egna och andras förluster, utan blott sköta
er syssla, sköta er syssla.

Mr Pancks besvarade dessa ord blott
med ett så hastigt och högt uttalande af
det lilla ordet: »O!* att till och med den
oviga patriarken hastigt vände sig emot
honom. Mr Pancks tillade med en
fnysning af motsvarande styrka:

— Vill ni något mer?

— Ej för det närvarande, herre, ej för
det närvarande. Jag skall taga mig en
liten promenad, liten promenad, sade
patriarken, uppstigande och med en vänlig min
tilläggande: Kanske träffar jag er här, då

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:34:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcdorrit/0546.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free