- Project Runeberg -  Liten Dorrit /
231

(1856-1857) Author: Charles Dickens Translator: Rosalie Olivecrona
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jag återkommer. Om inte, så kom blott ihåg
er pligt, pligt; kläm åt, kläm åt, kläm åt,
på Måndag; kläm åt; Måndag!

Mr Pancks såg med ovisshet och harm
på den bredskyggiga hatten, som
patriarken satte på hufvudet. Han var äfven
varmare än förut och flämtade häftigt.
Men han lät Casby gå, utan att yttra
någon vidare anmärkning, och betraktade
honom sedan genom det lilla fönstret.

— Jag tänkte det, sade han för sig sjelf.
Jag visste väl det. Godt! Han sprang
derefter tillbaka till sin lilla skeppsdocka,
ordnade allt på det omsorgsfullaste sätt,
tog ned sin hatt, såg sig rundt omkring,
sägande: Farväl! och skyndade derifrån.
Han styrde rätt emot mrs Plornish’s
boning och ankom dit och till öfversta
trappsteget hetare än någonsin.

På öfversta trappsteget stannade mr
Pancks — motstående alla mrs Plornishs
inbjudningar att komma och prata med
far, i Happy Cottage — till dess han
varse-blef patriarken, hvilken alltid inkom på
Bleeding Heart Yard från andra sidan;
sakta framskridande, mildt strålande samt
omgifven af böniallande Då skyndade
mr Pancks ned emot honom, så fort hans
långa ben ville tillåta det.

Patriarken närmade sig med sin
vanliga vänlighet, förvånad öfver att se mr
Pancks, men trodde att hans tillsägelse
haft åsyftad verkan och att han ej ville
uppskjuta med att klämma åt folket till
Måndagen, utan tänkte göra det genast.
Befolkningen i Bleeding Heart Yard
förundrades öfver de begge makternas möte,
ty något sådant hade ej i mannaminne
händt der. Men, de förstummades af
undran, då mr Pancks gick rakt emot den
vördnadsvärdaste af män, stannade
framför den buteljgröna vesten och helt
plötsligt knäppte till den bredbrättiga hatten
så att den flög långt bort, lemnande
patriarken med bart, skinande hufvud.

Sedan han tagit sig denna lilla frihet
emot den patriarkaliska personen,
förvånade mr Pancks än mer de kringstående
genom att högt ropa:

— Nu, du sockersöte bedragare,
tänker jag att göra upp med dig!

Mr Pancks och patriarken voro
ögonblickligen medelpunkten i en stor krets
åhörare; fönster öppnades, dörrar fylldes af
nyfikna.

— Hvad ger ni er ut för att vara,
började Pancks ånyo. Hurudan är er själ?
Hvad vill ni väl heta? Välvillig, är det
ej så? Ni, välvillig! Mr Pancks mättade
härvid, synbarligen utan afsigt att träffa
honom, utan blott för att öfva sina
krafter, ett slag åt det tjocka hufvudet, som
böjde sig ned för att undvika det. Denna
besynnerliga rörelse upprepades, till
åskå-darnes allt större beundran, vid slutet af
hvarje mening i Pancks’ tal.

— Jag har sjelf entledigat mig ifrån
er tjenst, sade Pancks, på det jag måtte
få säga er hvad ni är. Ni är en af den
hop bedragare, som är den värsta hop
att träffa på. Jag, som lidit genom dem,
tror ändå att jag heldre skulle vilja vara
tillsammans med en Merdle, än med er.
Ni är en förklädd åkare, en plågoande,
en pådrifvare och en prejare, genom ert
ombud. Ni är en filantropisk hycklare.
Ni är en nedrig bedragare!

Utförandet af den nämnda rörelsen
mottogs med väldiga skrattsalfvor.

— Fråga det goda folket hvem som
är den svåre mannen här. De skola säga
att det är Pancks, eller hur?

Detta bekräftades med ropen:
»Visserligen!* och *Hör, hör!*

— Men jag säger eder, godt folk, att
det är — Casby! Denne milde,
kärleksfulle, denne buteljgröna hycklare, han är
er pådrifvare! Om ni vill se den mannen,
som skulle vilja lefvande flå er, så se, —
här är han! Sök honom ej i mig, med
en lön af trettio shillings i veckan, utan
sök honom i Casby, med, jag vet ej huru
mycket om året!

— Godt! ropade flera röster. Hör på

mr Pancks!

— Hör på mr Pancks, ropade denne
gentleman, sedan han upprepat sin
ofta-nätnnde öfning, ja, jag tycker just det!
Det är tid att höra pä mr Pancks! Mr
Pancks har kommit hit i qväll, på det
ni skulle få höra på honom. Pancks är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:34:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcdorrit/0547.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free