Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. En lektion i logisk slutledningskonst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omöjligt, och jag ämnade det som en liten lexa för
den något docerande ton, han ibland anslog.
Han vägde klockan i handen, såg skarpt på
urtaflan, öppnade boetten och undersökte verket,
först med blotta ögonen och sedan med ett starkt
förstoringsglas. Jag kunde knappt låta bli att le
åt hans nedslagna min, när han slutligen knäppte
igen fodralet och räckte mig det tillbaka.
»Det är knapt något att säga», anmärkte
han. »Klockan har nyligen blifvit rengjord, hvilket
beröfvar mig mina innehållsrikaste fakta.»
»Ni har rätt», svarade jag. »Den gjordes
ren, innan den skickades till mig.»
I mitt stilla sinne anklagade jag min kamrat
för att söka öfverskyla sitt nederlag med den
mest eländiga och haltande ursäkt. Hvilka fakta
kunde han väl väntat att finna, ifall klockan icke
varit rengjord?
»Men fastän otillfredsställande, har min
undersökning dock icke varit alldeles fruktlös», fortfor
han, stirrande upp i taket med en matt,
drömmande blick. »Under förutsättning af ert
beriktigande, skulle jag anse, att klockan tillhört er
äldre broder, som ärft den efter er far.»
»Det sluter ni er utan tvifvel till utaf det
H. W., som står på boetten?»
»Just det. W-et antyder ert eget namn.
Klockan är daterad femtio år tillbaka i tiden, och
initialerna äro lika gamla som klockan, — följaktligen
gjordes den för den förra generationen.
Guld och juveler öfvergå vanligen till äldste sonen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
